Bokens och rosens dag

I dag är det Bokens och rosens dag. Låter det inte litet som en brittisk pub? De brukar ju ha de konstigaste namnkombinationer, typ Grävlingen och Trumpeten. Fast jag förstod att det ligger någon bra förklaring bakom Bokens och rosens dag - och det samma gäller förmodligen pubnamnen.

Scoutförläggning

Familjens tredje vargunge (eller fjärde om man räknar maken) har tillbringat veckoslutet på sitt livs första förläggning. Hon kom hem bubblande och babblande glad, och mamma blev också glad. För det är ju så, att om man har roligt på sitt första läger får man en positiv inställning till hela lägerbiten och åker gärna igen. Och tvärtom.

Nattliga bekymmer

Samtal med tvååringen i morse, efter en ganska orolig natt:

- Varför skrek du i natt?
- Dom sa argt åt mig!
- Vilka då?
- Några farbröder!
- Aj i din dröm då?
- Nej i min SÄNG!

Ligister

På torsdag morgon upptäckte vi att någon hade gett sig på vår bruna, 21 år gamla (och alltså knappast speciellt provocerande) Mercedes på vår gård. Spegeln var söndersparkad och stjärnan hade slitits loss (och gått sönder i hanteringen). Förvånande på vår lilla gata i vår lilla stad, onödigt och irriterande. Maken fixade skadorna samma dag - de nya delarna kostade ungefär lika mycket som försäkringens självrisk - men inte blir man ju glad.

Senare under dagen visade det sig att grannen på andra sidan gatan hade råkat mer illa ut. Där hade de slängt en enorm stenbumling (så stor att de antagligen var två) på motorhuven till deras betydligt dyrare bil. Den gick inte att köra med.

Och som en parentes kan nämnas att varken någon av oss människor eller vår utmärkta vakthund vaknade - trots att grannarnas billarm måste ha gått igång. Goda sömngåvor.

Landepremiär

Veckoslutet tillbringades på lande. Till och med jag, som trivs bäst på sommarstugan när det...tja...faktiskt är sommar tyckte att det var trevligt och avkopplande. Vi åt, sov, läste, putsade upp efter vintern både inne och ute och hade det allmänt trivsamt. På söndagen firades störstingens fjortonårsdag med pompa och ståt.

Vi fick också tips om en gårdsförsäljning med färska ägg, och åkte dit för att handla. När vi såg den idylliska hönsgården med en massa höns som struttade omkring och kacklade både inne och ute ropade vi åt barnen att de också skulle komma och titta.

- Oj, papegojor! utropade stadsbarnet, tvååringen.

Och papegojäggen smakade alldeles utmärkt.

Mamma fixar allt

Sista natten på resan vaknade tvååringen gallskrikande om att hon hade en orm i sin säng. Ett par gånger försökte jag säga att där inte fanns någon orm, men sedan gav jag upp (förklara nu sen vad en mardröm är för en trött och ledsen tvååring) och sa att hon kunde byta sida i sängen med mig. Nästa morgon förklarade hon vad som hade hänt för sina systrar:

- Jag hade en orm i min säng men mamma lade sig på den.

Jaja. Riktigt så tuff att jag tar livet av en orm genom att lägga mig på den är jag nu kanske inte.

Tillbaka igen

Man kan inte påstå att vi överansträngde oss på semestern. Vakna sent, äta, simma, sola, äta, leka, prata, simma, äta, promenera, simma, äta, gå på minidisco och hotellets show, läsa tre minuter (om man orkade) och sova. Varje dag i stort sett samma program med litet variation - simma i havet eller poolen, äta pizza eller kyckling, leka i lekparken eller på stranden. Helt toppen och precis vad man behövde. Till och med flygresorna som jag inte direkt hade sett fram emot (sju timmar i en stol, ensam med tre barn varav en aktiv tvååring, dessutom hemkomst 02.30 på natten) gick problemfritt och var nästan trevliga.