London i november

 

London gillar jag alltid, men man är ju liksom van vid att man alltid fryser där - eller åtminstone är litet regnvåt. Och jag hade ju aldrig föreställt mig att London i november skulle överraska med fint väder! När jag steg av tunnelbanan från flygfältet på fredag kväll stod maken och väntade, och så gick vi via en pub i Covent Garden till vårt perfekt belägna hotell (Strand Palace).

Någon hade nog gjort ett misstag i Booking, för vi råkade få rum på ett mycket bra hotell till ett alldeles oerhört bra pris. Och inte bara det, vi fick också ett specialstort rum, och frukosten ingick! Men bäst av allt var nog läget. (Notera för övrigt smörknappen - mycket vackrare än de plastförpackningar som finns här, och dessutom med papper i stället för hård plast).

Efter frukosten på lördag åkte vi till Portobello road, gick igenom marknadsgatan, tittade på allt som bjöds ut och njöt av stämningen och solskenet.

Efter det tog vi bussen "hemåt" och fick plats på första raden i övre våningen. Vi hade alltså bästa utsikten och full underhållning när ett trafikproblem uppstod (inte minst i samarbete med de två äldre brittiska damerna, som satt på andra sidan av gången och kommenterade situationen). Ingen av de inblandade bilarna tyckte uppenbarligen att det var deras uppgift att backa, så en god stund stod allt stilla.

Till sist kom en hjälpsam förbipasserande och hjälpte den minsta bilen att manövrera i det trånga utrymmet, och så småningom redde allting upp sig, utan plåtskador. 

Vi åt indisk lunch och gick sedan på ostturen, där vi fick smaka på oerhört god cheddar och mögelost, innan vi dessvärre tappade bort gruppen... Men man roar sig ju väl på egen hand också, så det var ingen större fara.

Efter middagen tog vi oss till Camden och Camden Town Brewery, där vi hade anmält oss till en rundtur. Det började med en öl och fortsatte med en generös provsmakning av fem produkter innan de tog in oss i bryggeriet för en rundtur. Och sedan en avslutande öl efter det. Mycket trevligt och informativt evenemang och ovanligt frikostigt bjudande. Efter det tog vi bussen till hotellet och sjönk belåtna ner i sängen efter en lång dag med mååånga steg tagna.

På söndag morgon öppnar ju ingenting tidigt, så vi bestämde oss för att börja lugnt med en promenad och förmiddagskaffe i St James' Park. När vi närmade oss såg vi en fin parad med hästar och kanoner. När den hade passerat fick vi gå över gatan och in i parken.

Där drack vi förmiddgaskaffe och -te i lugn och ro, beundrade pelikanerna och satt länge på en bänk och njöt i solen. Men när vi sedan skulle ta oss vidare, ut ur parken, stötte vi på patrull. Det var uppenbarligen Remembrance Day, Poppy Day, då man hedrar dem som dog under första världskriget - och i London helt tydligt en mycket stor grej. Vägarna var avstängda, parader överallt, och vi slapp inte ut ur parken - åtminstone inte som vi hade tänkt.

Vi började traska längs med parken för att försöka hitta vägar runt och ut. Det blev en vääldigt lång promenad, men det hade ju sina födelar - på vägen passerade vi både Big Ben...

... och London Eye. Till sist kom vi till en tunnelbanestation, vars nedgång var inom det avspärrade området, och så lyckades vi ta oss ut. Utan detta äventyr skulle vi heller inte ha upplevt Westminsters metrostation, som var som något direkt från Star Wars. Imponerande.

Till sist gick vi litet i butiker, tog en sista cider på en pub och tog sedan tåget till Gatwick och flyget hem. Glada, nöjda, trötta och helt inställda på att komma tillbaka till London igen.