Shoppingdag med begränsad framgång

 

Så här ser det ut på morgonen, när man slår upp fönsterluckorna i vår lägenhet.

Och så här när man promenerar till bageriet efter frukostbröd.

Idag ville tonåringarna gå i butiker, och vi tänkte inte ställa hinder i vägen. Efter frukosten gick de för att utforska second hand-butikerna i Antibes, och vi begav oss till hamnen och promenerade iväg med sikte på Fort Carré. 

Vad enorm den hamnen är! Vi promenerade och promenerade, och när vi närmade oss fortet såg vi ett café och slog oss ner för en paus. Det blåste ganska hårt, och när man gick var man glad för sin tröja, men på caféet blev vi placerade i lä i solskenet, i bekväma stolar med ryggen mot en vägg - och det var så varmt och skönt och fantastiskt att vi blev sittande där en lång stund.

Så småningom tog vi oss i kragen igen och gick fram till fortet. Det råkade vara stängt (för lunchpaus?) just när vi kom fram, men det gjorde nog inget, jag vet inte om vi skulle ha varit så intresserade av att gå in i alla fall. Men fint att titta på det från utsidan!

Vi sammanstrålade med flickorna för lunch, och gick sedan till Picassomuseet. Vi hade försökt komma in där flera gånger under vår förra resa, men kön var alltid så lång - men nu kom vi dit precis när det öppnade och kom in nästan direkt.

Nog är de ju roliga, hans målningar - man förstår nog varför han blev känd. Den här är så glad, sa jag till maken när vi tittade på den, och så visade den sig heta Livsglädje (Joie de Vivre). Just det.

Och den här mannen då? Är han nöjd och belåten?

Inget fel på terrassen heller. Eller Medelhavets färg.

På eftermiddagen tog jag ännu tåg och buss till ett köpcentrum med flickorna. Maken var inte så jätteintresserad, så han stannade i Antibes. Liksom under dagen var shoppinglyckan rätt begränsad - men humöret är gott ändå. Här finns inget att klaga på.