Hemma igen

 

Soluppgång i Cagnes-sur-Mer...

...och solnedgång i Tenala. Däremellan en resdag, med återlämning av hyrbilen, flyg till Helsingfors, tåg hem och med egen bil till lande. 

Sista dagen på resan tillbringade vi i Antibes, som vi fattat tycke för. Först gick vi ut på piren för att kolla på de Riktigt Stora Yachterna (de som ligger i hamnbassängen är tydligen bara ganska stora), och stötte där på det här trevliga konstverket.

Länge, länge gick vi omkring i de vackra gränderna i den gamla delen av staden, tittade in i en och annan liten butik men beskådade mest husen. Tre gånger gick vi förbi Picasso-muséet i hopp om att den ringlande kön skulle ha minskat, men då den fortfarande var lika lång efter lunchen och eftermiddagskaffet gav vi upp. Kanske nästa gång.

Istället gick vi ut på stranden och kollade på havet. Även en lugn och vacker dag som denna visar det minsann sin kraft, när vågorna slår upp mot vassa strandklippor.

Som avslutning på dagen föreslog jag att vi skulle överraska tonåringen med en liten shoppingtur (hon hade ju snällt följt med på alla bilturer och promenader), på varuhuset Printemps nära vårt hus - som jag hade uppfattat det. Men det visade sig vara inte bara en liten filial av varuhuset, utan ett enormt köpcenter med massor av butiker. Det tog alltså ett tag innan vi var "hemma" den sista kvällen.

Så fin resa. Mycket såg vi, vårt boende var fint, vädret trots allt bättre än vi hade förväntat oss, det var fint och kändes bra i kroppen att promenera så mycket, vi åt gott och allt praktiskt klaffade. Det gör vi gärna om, någon gång.

Ingen majsol här

 

Idag hade meteorologerna lovat veckans regnigaste dag, med absurda mängder regn. Och när vi kollade på alternativa regnprogram i trakten visade det sig att första maj var den allra mest helgaktiga helgdagen i Frankrike under året, när till och med museerna är stängda. Så vi bestämde oss för en biltur längs kusten. 

Vi började med att åka till Cannes, där vi hamnade mitt i en demonstration med för oss oklart syfte - eller kanske det bara var ett högljutt, upprört första maj-tåg. 

Men när vi så småningom kommit vidare och hittat en parkeringsplats var vädret inte alls illa. Vi kunde promenera runt och se oss omkring i hamnen och staden.

Upp på kullen...

...och titta ner på staden, från Cannes-skylten som syns på bilden ovan.

Efter lunch körde vi vidare längs kusten mot Saint-Raphael. Oerhört vacker väg, som gick högt över havet. Efter ett tag stannade vi slumpmässigt på ett ställe där det fanns en vägren, och upptäckte sedan en trappa som gick ner mellan buskarna. Och den bara fortsatte och fortsatte, ända ner till en strand. Soliga dagar stannar säkert folk här för att sola och simma, men idag var det minsann en oväntad pärla.

När vi väl kom fram till Saint-Raphael regnade det, och vi nöjde oss med att äta en glass, titta på stranden och yra omkring litet med bil.

På väg hem regnade det riktigt ordentligt. Men vi hittade en öppen matbutik, handlade ingredienser och gjorde en snabb och god kycklingpasta när vi kom till huset, så oss går det ingen nöd på. Om regnet håller upp ikväll kanske vi ännu tar en kvällspromenad, men annars får vi väl läsa och ta det lugnt. Det blir bra i vilket fall som helst.

Igår tillbringade vi för övrigt hela dagen i Nice, men jag tog tydligen inga bilder. Vi gick omkring på stan, och maken bjöd på fin vappen-lunch på Negrescos terrass. Solen gassade och det var härligt på alla sätt. 

Cap Ferrat och Eze

 

Här ser ni vyn från vår port. Närmaste restaurang finns vid borgen längst upp på bilden, men för att komma dit måste man alltså först gå genom porten, sedan ner några hundra meter för en jättebrant backe (så brant att jag inte tror man skulle kunna gå där om det har regnat), över dalen (längs en kyrkogård) och upp igen. Otroligt vackert.

I morse körde vi till Saint-Jean-Cap-Ferrat. Till vår glada överraskning var det ännu vintersäsong idag och imorgon, så parkeringen var gratis. Och titta vilken fin bänk de hade gjort - som en valstjärt.

Så promenerade vi runt Cap Ferrat. Idag var vädret mycket bättre än förväntat, 23-25 grader varmt och rätt soligt. 

Så här friar man tydligen på Cap Ferrat - med ett team omkring sig som fixar picnic, dukar ett bord och fotograferar. 

Och några rundmagade, gula veteranplan flög förbi.

Efter dagens förmiddagspromenad (också den på 15 000 steg) åkte vi vidare till Eze och gick en guidad vandring på en parfymfabrik. Den var snabb, men ganska trevlig, och parfymerna doftade gott så vi handlade litet. Själva byn Eze gjorde vi ett snabbt svep igenom. Den påminde om gårdagens Saint-Paul de Vence men var mindre, med ännu trängre gränder och ännu större trängsel. Vacker onekligen, men den kanske skulle komma bättre till sin rätt under någon tystare period.

På hemvägen hann vi ännu via en vinproducentmässa, som vår hyresvärd hade gett oss biljetter till. Där fanns viner av alla slag att provsmaka, och korvar och ostar och andra produkter. Roligt att se.

Också idag lagade vi middag "hemma", denna gång crevettes som stektes i olja och vitlök (tillsammans med några mini-zucchinin som var jättegoda, jag borde ha köpt fler), nypotatis och avokado. Och vi kunde äta utomhus i shorts och topp. Härligt!

Första dagen

 

Igår kom vi fram så sent, efter att ha hämtat ut vår hyrbil och hittat fram till vårt boende, att vi bara åt en snabb middag på närmaste restaurang (fast det betydde att gå ner för extremt branta backar i några hundra meter, sedan över en väg och sedan upp på nästa kulle) innan vi gick och lade oss. I morse hade vi alltså ingen frukost, så vi styrde till dagens första mål Antibes - och ett café - så fort vi kom igång. Gamla Antibes var en vacker stad.

Finast var ju söndagens grönsaksmarknad. Så vackra grönsaker, och fullt med folk som utan brådska handlade till sin söndagsmiddag, parlamenterade och umgicks. Vi köpte litet nypotatis...

...men fisken och skaldjuren fick vi ju tyvärr hoppa över, då vi skulle vara på utfärd i många timmar ännu.

Efter gamla stan i Antibes körde vi mot Baie des Milliardaires d'Antibes och började traska mot stranden, när man inte fick köra längre. Man gick som i en tunnel mellan de höga murarna som omgärdade de enorma tomterna, med parker runt palatsen.

Men så småningom kom man till strandpromenaden, och den var otrolig. 

Trappor och grottor och murar och naturformationer och planteringar.

Och Medelhavet, såklart.

Efter förmiddagens 15 000 steg var lunchpausen välkommen och lunchsalladen utsökt. Makens fiskpaté lär också ha varit det.

Sedan kände vi för litet omväxling, lämnade kusten och åkte upp till Saint-Paul de Vence. Mycket vacker och speciell stad, med trånga gränder, murar och stenhus, och mysiga serveringar överallt. Men fullt av folk överallt (det är ju söndag) och ganska dyr prisnivå. Roligt att promenera omkring i i ett par timmar, hur som helst.

Sedan var vi ganska trötta i benen och åkte "hem", via en matbutik. Nu har vi lagat middag och ätit på vår terrass med utsikten ovan. Helt toppen. Nu får vi bara försöka hålla oss vakna i en timme till innan man kan gå och lägga sig :)

Semester!

 

I januari, när en oväntad jobbkris (fast de är kanske i och för sig alltid oväntade) tvingade mig att jobba alla kvällar och två veckoslut i sträck, bokade vi en kväll en resa till Nice som något slags hopp om bättre tider. De bättre tiderna kom naturligtvis mycket snabbare är så, men nu är det dags för semestern! Senare idag går planet, snart ska vi börja packa och de lurviga familjemedlemmarna på bilden har redan åkt till lande med äldsta dottern och hennes sambo.

Dessvärre lovar de dåligt väder för hela veckan i Nice - men ändå inte riktigt lika vintrigt som här var på tisdagen. Vi hade inte planerat att sola och simma hela veckan, snarare promenera, äta gott och uppleva stämningen, men vi hoppas nu ändå att det inte ska regna hela tiden. Nåja, det blir nog bra hur det än blir, vi har hyrt en bostad och bil så vi kan anpassa vårt program enligt behov. Och semester är alltid semester.

Nya tider

 

För några dagar sedan gick vi över till en ny dimension och bytte vår gamla bil mot en (begagnad) elbil. Den gamla bilen började ha en massa fel och det kändes som om det var dags att byta. Vi funderade hit och dit om storlek, drivmedel, märke och pris i massor av timmar, provade några, ändrade åsikt, ändrade oss igen och bestämde oss till sist för elvarianten.

Och hittills är vi så nöjda! Den är smidig, snabb och trevlig att köra, och laddandet verkar fungera hur smidigt som helst. Ännu har vi ju inte kört så långt, men åtminstone landefärderna ska nog gå utan minsta problem. Och ska man åka hundratals kilometer någon gång är det ju inte värre än att man ser till att äta lunch på ett ställe där man kan ladda bilen. 

Två steg fram och ett tillbaka

 

Våren är inte så beslutsam i år. På måndag kväll kunde jag börja kratta, och hann med kanske en tredjedel av vår gård. Igår började det regna, och idag kom några SNÖFLINGOR. Och till helgen lovar de minusgrader igen. Jaja, nog blir det väl sommar förr eller senare.

Men på söndagen gick isen på sjön vid lande! Is till vänster, öppet vatten till höger. Också annars var det ett fint och avkopplande veckoslut. Mommo följde med och tittade på lördagens handbollsmatch i Pargas, och det blev en trevlig utfärd. För övrigt var det god mat, långa promenader, mycket läsande i soffan och en lördagsfilm. Just bra.

På jobbet händer det desto mer. Förutom att det rent allmänt är mycket vanligt jobb på gång har min chef sagt upp sig och vi är mitt i en vd-rekrytering. Så det är spännande tider - men allt brukar ju ordna sig bra. 

Äntligen!

 

Efter en lång, lång vinter och ett par takatalvin (alltså när man redan tror att det har blivit vår, men så demonstrerar vintern sin kraft igen med en överraskande snöstorm) börjar jag tro att vi faktiskt har kommit ut på den ljusa sidan igen. Dagarna är långa, himlen har återfått en djupare blå färg och sopbilarna sopar upp vinterns sandningsgrus från vägarna.

Under veckan tillbringade vi två fina dagar med vårt jobbteam på Backby gård i Esbo, och på morgonen den andra dagen gick jag ett varv runt Myllyjärvi med en kollega, som liksom jag har tappat förmågan att sova länge på morgonen efter småbarnsåren. ("Mamma, ni är galna", sa minstingen. "Ni skulle ha fått sova till halv nio, men nej. Istället tänker R och du att ni går på en långpromenad före frukost!"). Och det var ju såå fint!

Ett tema under dagarnas workshopar var att vi skulle planera hur vi kan få in mikropauser under arbetsdagen. Vår grupp bidrog med att återinföra Dagens planka - det vill säga att alla i teamet gör plankan samtidigt. Tar ett par minuter, är roligt att göra tillsammans och ger minsann ett avbrott i stillasittandet. Vi gjorde det förut, men under coronaåren föll vanan i glömska. Nu återinfördes den under stort bifall.

För övrigt har jag redan en tid funderat på att sluta med mjölk i kaffet. Under påsken hjälpte ödet mig på traven, då det fanns kaffe men ingen mjölk i skolan där vi bodde. Så jag slutade tvärt, och snabbt gick det - nu föredrar jag faktiskt kaffet svart, om det är bryggkaffe. 

Ikväll kom vi ut till lande, åt hamburgare och gick sedan en lång promenad längs sandvägen i vårkvällen. Härligt. Och imorgon blir det handbollsmatch i Pargas. Fjortonåringen ska spela, mommo och jag ska titta. 

Resten av cupen

 

Allt som allt gick resan och cupen väldigt bra. Jag hade tänkt att nätterna på skolgolvet skulle vara det besvärligaste, men till min glada överraskning var min luftmadrass riktigt bra - också en medelålders mamma kunde sova på sidan på den. Det som jag inte alls hade tänkt på, men som visade sig vara litet utmanade, var att alla ungdomar och vuxna som sov i skolan skulle dela på ett förhållandevis litet antal toaletter. I synnerhet på morgon och kväll var det rusning, och man fick kanske litet oväntat stor insyn i främmande människors rutiner och nattklädsel. Men bra gick det också.

Ungdomarnas energi och sällskaplighet var imponerande. Ingen drog sig undan en enda gång, de umgicks varje sekund utom när de sov, och hade ALLTID hög musik på. Också på de fullproppade bussarna som gick mellan spelplanerna ansågs det fullständigt rimligt att spela musik från tre olika högtalare, tre olika sånger, på tre olika språk (oftast dessutom sånger som man skulle vråla med i). Jag var också ganska imponerade över de vuxnas, och i synnerhet busschaufförernas, tålamod - alla gillade läget och  bara en enda gång hörde jag en vuxen be någon skruva ner volymen.

Hejarklackarna var också alltid högljudda. Tutor, koskällor och trummor hörde till standardutrustningen och vissa hade också ramsor och koreografier. Roligt att höra hejandet på många språk. Men vissa tränare gjorde en beklämd. Det fanns de som skrek på sitt lag, som skällde och skakade på huvudet och såg missnöjda ut. På barn! Som spelar i en cup där det faktiskt inte ger så stora fördelar ens att vinna sin serie. Men de flesta var bra, glada och uppmuntrande och ivriga och empatiska.

Igår kväll kom vi hem, trötta, med bedövade öron och kanske en begynnande förkylning. Men väldigt nöjda. Flickorna hade en så bra resa, de är så trevliga med varandra och skapar kontakt också med nya vänner. Och bonus för mig var ju att umgås med de andra föräldrarna. De flesta av dem kände jag bara till utseendet från förut, men alla visade sig vara jättetrevliga. Roligt att lära känna dem bättre.

Men onekligen är det litet skönt att vara tillbaka i sin egen säng, med bara en rumskamrat istället för 16.

Annorlunda påskprogram

Fjortonåringen och jag firar en annorlunda påsk i år. Tidigt i morse, 4:40 närmare bestämt, startade vi hemifrån för att åka till Fredrikshavn i Danmark och Rödspätte cup i handboll. I flyget mellan Köpenhamn och Aalborg var himlen och havet så här fina.

Cupen är enorm - jag tror det var 60 lag bara i flickornas årsgrupp. Arrangemangen är omfattande, och fungerar förvånansvärt väl (hittills, i alla fall). Man sover i skolor, ett lag per klassrum, och bussar trafikerar hela tiden mellan skolorna och de olika arenorna där spelplanerna finns. Idag har flickorna spelat i närheten av vår sovskola, bara ett par kilometer bort, men i morgon ska de spela sista matchen (kl. 21.25!) i en hall som är 15 km utanför staden. 

Man kunde köpa ett måltidspaket om man ville, och på bilden ser ni den gemytliga restaurangen. Men också där fungerade allt väl, med stora fat med mat längs ett buffébord, flera personer som hela tiden fyllde på, en man som skar upp kött till sist och faktiskt rätt små barn som diskade och hjälpte till med allt möjligt.

Ljudnivån i hallen är galen. Där är trängsel överallt, alla rör sig hit och dit, ungdomarna är högljudda och uppspelta och kastar bollar mellan folkmassorna i korridorerna, och VARJE lag har en egen högtalare, med egen musik, som de spelar HÖGT. Folkmängden och de ständigt pågående svettiga matcherna gör dessutom att det är varmt och fuktigt som i en djungel där inne. 

Föga förvånande älskar flickorna det. Vi vuxna tror kanske att vi kommer att vara litet trötta på måndag.

Mellan matcherna smet jag iväg på en promenad, och Fredrikshavn verkar ju vara en ganska trevlig stad.

Nu är dagens program slut, och vi har anlänt till skolan. Flickorna duschar (i en annan byggnad, inte jättesmidigt), och alla är rätt utmattade. Vi hoppas på en lugn natt (och på att luftmadrassen är tillräckligt tjock för lagom sovkomfort). 

Ett och annat

 

Idag fick jag äntligen sått i min hydroponiska odling, litet sent i år men det har inte blivit av förrän nu. I år sådde jag basilika (som vanligt, den blir så fin), persilja och nyheten minigurkor! Vi får se om det blir till något - eller om de tvärtom växer sig alltför stora för fönsterbrädet - men det är roligt att prova.

Igår och idag har jag varit på en jobbgrej på Majvik i Kyrkslätt. Jag har aldrig varit där förut, och blev glatt överraskad. Där var fina, nyrenoverade hotellrum, bra mat och fina omgivningar. Slottet fanns på samma gård som kongresscentret, där vi var.

Förra veckan var jag också två dagar och en natt på en jobbgrej, och i april och maj ska jag vara ytterligare fyra gånger på tvådagars personaldagar (på jobb). Det tar ju onekligen en del tid, men jag tycker uppriktigt att det är roligt.

För övrigt har vi haft gäster några gånger under de senaste veckorna, gått på Thorax spex, varit på lande och för övrigt gjort vanliga saker som jobb och matlagning och hundpromenader och sådant. Så skönt att det är vår!

Ibland, när vi ska bort eller ska ha gäster, ber jag fjortonåringen sminka mig. Hon är mycket bättre på det än jag och brukar gärna göra det. Och det är så lyxigt att sitta stilla en stund och bli sminkad! Hundarna förstår genast att det är en Mycket Viktig Händelse på gång och att alla ska delta.

Lugnt på lande

 

Igår kväll kom vi ut till lande, efter en paus på några veckor. Mommo hade snällt nog varit och skruvat upp värmen under dagen, och dessutom lämnat en tulpanbukett och två veckotidningar. Glad blir man, ju!

Efter fredagsmys-middagen såg vi en riktigt dålig film, men det är trevligt ändå att sitta och titta tillsammans med maken, tonåringen och två hundar. Hundarna blir superinvriga när vi knäpper på tv:n och börjar leta på Netflix, för då vet de att de får sitta tätt, tätt intill sina människor i några timmar. 

Nu har vi ätit frukost med maken, minstingen sover ännu. Vädret är uselt, allt är insvept i dimma och då och då kommer en riktigt ordentlig regnskur. Men det gör inget, regnet smälter väl den sista isen och snön så småningom och vi har inget utomhusarbete som behöver utföras. En och annan hundpromenad ska man väl klara.

Helgens mat

 

Vi fick en middag i julklapp av våra barn, och igår var det dags! Vi bjöds först på kaffe i nyrenoverade Hagnäs-hallen, och promenerade sedan en stund på stan innan vi gick hem till vår äldsta. Och där hade de lagat så otroligt fint!

Till förrätt fick vi svartrotssoppa med äpple, persilja och friterad svartrot. Oerhört gott (och enkelt att laga, påstod kocken). 

Till huvudrätt var det ett slags sushi, som man själv byggde ihop vid bordet. Basen var nori och ris, och så fyllde man sin nori-strut med en massa läckerheter.

Bland annat sik, lax, avokado, vårlök, koriander, inlagd lök, picklade grönsaker, majonnäs, sesamfrön och mycket annat. Så gott, och trevligt med mat som man pysslar med vid bordet.

Till efterrätt mascarponekräm med rostad vit choklad och blodapelsinklyftor, tillsammans med en chokladmuffins. Härligt det också.

Det var en så trevlig och glad kväll, och vi satt vid matbordet i många timmar, med samtal om högt och lågt. Toppen-julklapp.

Under helgen har jag dessutom blivit bjuden på artesanpizza på restaurang av maken, så nu känner man sig rätt välgödd.

För övrigt har vi promenerat med hundarna till fafa idag, och tillbaka i solsken! Länge sedan man har sett solen här. Och nu är det ju redan mars. Det börjar verka som om vi klarade vintermörkret i år också (eller är det för tidigt att ropa hej?).

Ingen sol här, minsann

 

Sent på torsdag kväll (maken hade en jobbmiddag) packade vi in sakerna, hundarna, de två yngsta barnen och oss och åkte till lande. Vi kom fram först 23-tiden, men mommo hade varit och skruvar upp värmen så det var varmt och mysigt inomhus. På fredag distansjobbade vi, men så skönt att komma ut redan på torsdag - veckoslutet känns jättelångt.

Vädret är helt förfärligt, någon plusgrad, regn och glansis på gård och vägar. Men för övrigt går det ingen nöd på oss. Vi har varit på utfärd till Chappe och Mörby gård (där kossorna ovan bor) ätit gott, läst, tittat på film och sovit länge.

Blå timmen igår - numera först närmare klockan sex. Idag var vädret aningen bättre (inget regn), och vi tog en lång promenad innan lunch. Snart styr vi mot stan igen, och makens julklapp till alla barn, middag på en nepalesisk restaurang.