Lillajul och första advent

 

Första ljuset (och jo, det måste hållas under konstant uppsikt, och det gröna fuktigt - men man vill ju ha det fint)...

... en pytteliten gran...

..och den traditionella julkalendern. 

Vi börjar så smått (och brukar inte ha så mycket ens på stora julen), men nog är det ju mysigt.

Födelsedag

 

Att fylla år i den här åldern är ju inte riktigt lika spännande som när man var liten, och nu ska vi dessutom fira med familjen nästa vecka - men nog brukar vi ju uppmärksamma det litet i alla fall. Den här gången råkade jag fylla på en lördag, vi var på lande på tu man hand med maken, och veckoslutsvädret var synnerligen novemberaktigt (= kallt, mörkt och regnigt). Men det blev en så trevlig dag ändå! 

Maken inledde starkt med ett överdådigt frukostbord, med present.

Och sedan åkte vi till Hangö, där vädret faktiskt var betydligt bättre. Vi promenerade längs stranden från casinot till Fyra vindars hus, där man kunde beskåda ett spännande ljusfenomen.

Alltid fint annars också att titta ut över havet - och notera de stiligt nytrimmade hundarna!

Vi promenerade tillbaka och åt lunch på restaurang Stranden. Kantarellpasta för min del, och den största portion glass med tjinuskisås man har sett. Mycket gott.

Efter lunchen tog vi en promenad till, vid Gunnarsstrand - och då gick solen redan ner. Dagarna i november är inte värst långa.

Genomblåsta, mätta och nöjda åkte vi sedan hem till stugan igen, där maken stekte blinier till middag och både hundarna och vi var fullständigt belåtna med att tillbringa kvällen i sofforna. Utmärkt födelsedag. 

Distansjobb idag

 

... och hundarna kunde inte vara nöjdare. Imorgon ska de trimmas, känns som om det är på tiden.

60-rättersmiddag

 

Det hände sig tidigare i år att en av våra goda vänner fyllde 60, och ordnade stort kalas. Vi funderade på vad man kunde ge i present, som skulle glädja födelsedagsbarnet men inte bidra med en (onödig) pryl. Och så kom jag på det - en 60-rättersmiddag hemma hos oss!

Alla inblandade är mycket matintresserade, men till och med vi insåg att 60 rätter kan vara omöjligt både att tillreda och att äta. Men 15 rätter per man kändes möjligt och utmanande på ett roligt sätt, och 4 x 15 blir ju 60.

På lördagen var det dags, och vi hade ägnat en del tankemöda åt menyn. Det gällde ju att dels få en balans och omväxling i smak och struktur, dels skapa en helhet som gör alla mätta men inte spränger magarna, och dels få det att fungera praktiskt med tillredning och servering i ett vanligt kök - samtidigt som vi vill umgås med gästerna, inte stå i köket under middagen. 

Det blev så bra, och det blev en så rolig kväll! Vi satte oss vid matbordet strax efter sex, och halv tolvtiden dukade vi fram den sista efterrätten. Vi hann prata, och vi hann minsann äta. Tror vi ska använda den här presenten flera gånger. 

London i november

 

London gillar jag alltid, men man är ju liksom van vid att man alltid fryser där - eller åtminstone är litet regnvåt. Och jag hade ju aldrig föreställt mig att London i november skulle överraska med fint väder! När jag steg av tunnelbanan från flygfältet på fredag kväll stod maken och väntade, och så gick vi via en pub i Covent Garden till vårt perfekt belägna hotell (Strand Palace).

Någon hade nog gjort ett misstag i Booking, för vi råkade få rum på ett mycket bra hotell till ett alldeles oerhört bra pris. Och inte bara det, vi fick också ett specialstort rum, och frukosten ingick! Men bäst av allt var nog läget. (Notera för övrigt smörknappen - mycket vackrare än de plastförpackningar som finns här, och dessutom med papper i stället för hård plast).

Efter frukosten på lördag åkte vi till Portobello road, gick igenom marknadsgatan, tittade på allt som bjöds ut och njöt av stämningen och solskenet.

Efter det tog vi bussen "hemåt" och fick plats på första raden i övre våningen. Vi hade alltså bästa utsikten och full underhållning när ett trafikproblem uppstod (inte minst i samarbete med de två äldre brittiska damerna, som satt på andra sidan av gången och kommenterade situationen). Ingen av de inblandade bilarna tyckte uppenbarligen att det var deras uppgift att backa, så en god stund stod allt stilla.

Till sist kom en hjälpsam förbipasserande och hjälpte den minsta bilen att manövrera i det trånga utrymmet, och så småningom redde allting upp sig, utan plåtskador. 

Vi åt indisk lunch och gick sedan på ostturen, där vi fick smaka på oerhört god cheddar och mögelost, innan vi dessvärre tappade bort gruppen... Men man roar sig ju väl på egen hand också, så det var ingen större fara.

Efter middagen tog vi oss till Camden och Camden Town Brewery, där vi hade anmält oss till en rundtur. Det började med en öl och fortsatte med en generös provsmakning av fem produkter innan de tog in oss i bryggeriet för en rundtur. Och sedan en avslutande öl efter det. Mycket trevligt och informativt evenemang och ovanligt frikostigt bjudande. Efter det tog vi bussen till hotellet och sjönk belåtna ner i sängen efter en lång dag med mååånga steg tagna.

På söndag morgon öppnar ju ingenting tidigt, så vi bestämde oss för att börja lugnt med en promenad och förmiddagskaffe i St James' Park. När vi närmade oss såg vi en fin parad med hästar och kanoner. När den hade passerat fick vi gå över gatan och in i parken.

Där drack vi förmiddgaskaffe och -te i lugn och ro, beundrade pelikanerna och satt länge på en bänk och njöt i solen. Men när vi sedan skulle ta oss vidare, ut ur parken, stötte vi på patrull. Det var uppenbarligen Remembrance Day, Poppy Day, då man hedrar dem som dog under första världskriget - och i London helt tydligt en mycket stor grej. Vägarna var avstängda, parader överallt, och vi slapp inte ut ur parken - åtminstone inte som vi hade tänkt.

Vi började traska längs med parken för att försöka hitta vägar runt och ut. Det blev en vääldigt lång promenad, men det hade ju sina födelar - på vägen passerade vi både Big Ben...

... och London Eye. Till sist kom vi till en tunnelbanestation, vars nedgång var inom det avspärrade området, och så lyckades vi ta oss ut. Utan detta äventyr skulle vi heller inte ha upplevt Westminsters metrostation, som var som något direkt från Star Wars. Imponerande.

Till sist gick vi litet i butiker, tog en sista cider på en pub och tog sedan tåget till Gatwick och flyget hem. Glada, nöjda, trötta och helt inställda på att komma tillbaka till London igen. 

På väg

Hälsningar från Stockholm, där jag just har tillbringat två dagar på kurs. Det var en så, så bra kurs på Berghs School of Communications, som har pågått sedan september, och jag är riktigt ledsen att den tar slut. Skulle ha kunnat fortsätta hur länge som helst med två lärorika och inspirerande dagar i månaden. 

Men inför helgen är jag inte ledsen, för nu ska jag ta flyget till London, där maken väntar sedan i morse. Över helgen ska vi semestra på tu man hand i en av våra favoritstäder, medan ungdomarna tar hand om varandra och hundarna. Vi ska gå på en guidad ost-tur och en guidad bryggeritur, gå på marknader, äta mat från andra länder, dricka öl på pubar och promenera omkring i stan. Blir toppen!

För övrigt har det varit ganska mycket vardag den senaste månaden, med jobb, hundpromenader, matlagande och Netflix. Men det är inget fel på vardag, och vi har faktiskt också tagit oss i kragen och haft många bjudningar och fester under hösten. Vad är nu bättre än att träffa vänner när det är mörkt och ruskigt. 

Höstlovsfredag

 

Det måste vara årets lugnaste dag på kontoret, denna höstlovsfredag. Alla tycks vara lediga eller jobba på distans. Jag är ensam i min våning, och i våningen under tror jag det finns en annan människa.

Konstigt nog (eller egentligen som vanligt) leder lugnet till att också jag får mycket litet gjort. Eller jag får små grejor gjorda, men det där obrutna tankearbetet, som det nu skulle finnas möjlighet till, går trögt.

Nå, jag gick en liten, men supervacker promenad vid havet, nu ska jag äta lunch och sedan ska jag verkligen försöka kicka igång hjärnverksamheten.

Sex dagar i Stockholm

 

Jag går en arbetsrelaterad kurs i Stockholm (som är superbra och inspirerande, jag är så glad att jag får göra det), och den här gången var kursdagarna torsdag-fredag före höstlovet. Vi passade alltså på att kombinera det med en minisemester. Vi bestämde att maken skulle flyga till Stockholm på fredag kväll, och minstingen med kompis skulle ta dagsbåten dit på lördag.

Till min överraskning var det ovanligt svårt att hitta hotellrum (åtminstone till ett rimligt pris), men när jag kom till mitt första hotell kunde receptionisten berätta att det berodde på en VM-kvalmatch i fotboll på fredag kväll och tre Lady Gaga-konserter söndag-onsdag. Just så.

På fredag kväll kom maken, och då övernattade vi på ett hotell vid Arlanda. På lördag - när också flickorna anlände - flyttade vi till Strawberry-hotellet alldeles intill Mall of Scandinavia. Det var nu kanske inte placeringen som vi två vuxna skulle ha valt, men priset var bra och tonåringarna såklart förtjusta. Och rummet var faktiskt toppen! Utmärkt säng och fin utsikt från de runda fönstren. 

Dagarna i Stockholm gick snabbt, med besök på ABBA-muséet, långa promenader, butiksspring, umgänge med min bror, utflykter åt olika håll och - naturligtvis - stor fokus på fika och mat.

En kväll åt vi på Pinchos, enligt tonåringarnas önskemål, och det var oväntat gott och trevligt. En massa små rätter, så man beställde flera per man och kunde sedan dela på dem som man önskade.

Den här gången var vädret riktigt bra, alla dagar. Och det är ju härligt när man gillar att bara promenera omkring och titta på stan.

Tack för den här gången, Stockholm, vi kommer snart igen!

Oktoberfest

 

Vi brukar ha en kräftskiva varje år med makens syskon och deras barn, dvs kusinerna på den sidan, men i år fick vi inte ihop tidtabellerna i augusti/september. Hastigt och lustigt bestämde vi oss då för att ändra koncept till oktoberfest i år - och i går var det dags.

Tjugoettåringen kom på eftermiddagen och började baka pretzls, maken gjorde potatissallad och dukade, jag kom litet senare från jobbet och började med apfelstrudeln och äldstingen ryckte in och hjälpte oss allihop. 

Sedan ramlade resten av barnen och gästerna in, vi tog fram ölen och värmde korven och satte oss ner. Och det var en så lyckad kväll! Oavbrutet babbel, hög ljudnivå, skrattsalvor och glad och trevlig stämning. Fredagskvällar är ju litet riskabla, då alla är rätt trötta, men igår blev det just rätt - avslappnat och trevligt.

Och apfelstrudeln förtjänar ett extra omnämnande. Jag testade ett nytt recept med filodeg istället för smördeg: Man penslade filodegsflak med smält smör och lade dem på varandra, och fyllde dem sedan med äppelfyllningen. Det blev jätte-jättegott och superfrasigt. Ibland är ju apfelstrudeln blöt undertill och det är inte gott, de ska vara frasiga så det knastrar i munnen. Här är receptet så jag (eller ni) hittar det igen, för det här ska jag göra fler gånger. 

Tillbaka igen

 

Jag får väl börja litet sakta och försiktigt igen, efter en evighetslång bloggpaus. 

Semestern var fantastisk, fast vi inte gjorde något så spektakulärt. Eller kanske just därför. De vanliga semesterdagarna var så bra, att det inte behövdes något extra. Efter inledningen med fyra dagar i liten båt i regn och rusk (fast det annars var en bra utfärd) blev vädret stabilt sommarfint, med sol och värme varje dag under vår semester. 

Vi hade mycket gäster på lande och vi var gäster en hel del. Vi åkte på många dagsutfärder med båten och åt många utfärdsluncher på öde öar. Vi simmade i havet och gick naturstigar, vi plockade kantareller och köpte jordgubbar. Vi hämtade barn och förde barn, vi bytte sovplatser enligt antal gäster, vi grillade och spelade Hitster och umgicks under ljusa sommarkvällar. 

Nu är vi förstås tillbaka i stan och på jobb sedan några veckor, och det känns faktiskt också alldeles bra. Vi får försöka hålla kvar sommarrutinerna med många små upplevelser och mycket umgänge också i höst.

Landehelg

 

Det har regnat så evinnerligt mycket, så vår vanligtvis kruttorra backe på lande går inte att känna igen. De här brandliljorna brukar dyka upp då och då, men nu är de ovanligt värmående och rikligt förekommande.

Men de här har jag aldrig sett förut! Jag bildgooglade och tror att de är svärdliljor. Väldigt granna och vackra är de i alla fall.

Och grusvägen på vår vanliga morgonpromenad är full av små kantareller! 

Men nu får det nog gärna sluta regna och bli litet semesterväder, tycker jag. Vi jobbar ännu denna vecka, men senast på fredag, om man får lämna in önskemål.

Tomatplantorna som jag fick av dottern i morsdagspresent har alla överlevt och fick nu flytta till tioliterskrukor. 

Och så var vi på en framgångsrik loppisrunda. Vi fyndade ett parasoll som matchar vårt gamla Lapin Kulta-parasoll, men passar till barnbordet. En duk och en vindtät jacka, och ett par nästan oanvända gummistövlar från 80-talet som passade perfekt. 

Annat vi gjort i juni

 

Nog har vi ju gjort en del annat också, mellan slutet av maj och midsommar. Bland annat var vi till Söderlångvik en helg, och tittade på Mossbarnen. De är enorma statyer, kanske 4-5 meter höga. skapade av konstnären Kim Simonsson. De är jättefina, och placerade i naturen kommer de verkligen till sin rätt.

Så hade vi den traditionella pizzakvällen - femte året redan - på vår gård tillsammans med mitt jobbteam. Den här gången kunde 11 av 13 komma, till och med en som var mammaledig. Mat och dryck och prat och skratt, umgänge när det är som bäst - och tänk vad lyckligt att ha arbetskamrater som man kan och vill göra det med.

Det blev litet pizzadeg över (som vanligt, jag gör alltid massor, för degen är billig och man vill ju verkligen inte att just den ska ta slut). Den här gången lade jag in resterna i kylen över natten, och provade sedan att grädda bröd nästa morgon. Det blev hur bra som helst, fast degen hade jäst i ett dygn vid det laget.

Sedan blev det skolavslutning, och vår minsta gick ut nian och därmed grundskolan. Senare på dagen blev det studentfest (och mycket, mycket senare körde jag och hämtande femtonåringarna från ett party). Några veckor senare fick minstingen reda på att hon kom in till gymnasiet som var hennes förstahandsval, och det var ju toppen.

En kväll efter jobbet träffade jag en kompis på stan, och det visade sig att Pikku-Finlandia både har champagne som after work-dryck och en terrass med kvällssol. Vinnande kombination.

Som sommarpresent till mig själv och familjen köpte jag en Fat boy-hängmatta (och fattade inte hur stor och tung den var, så jag beställde den till ett av postens uthämtningsställen och åkte sedan ensam efter den. Envis som jag är fick jag den trots allt till slut i bilen och hem, men maken som sedan bar in den undrade nog hur det ens var möjligt). Men efter det har det ju varit så uselt väder, så jag har knappt använt den alls. Men det är ju mycket sommar kvar ännu!

Och så har vi fixat litet på landet. I farstun stod ett onödigt stort (helt) bord, och plötsligt kom vi genom någon sorts gemensam kreativ process med maken på att halvera det på längden. Det blev mycket mer praktiskt och ser jättefint ut, tycker jag.

Och en dag utmanade forskarna på mitt jobb den administrativa personalen på fotbollsmatch. Så rolig idé! Och oväntat bra spel, tyckte jag (som stod i hejarklacken). Största framgången var att ingen skadade sig, tyckte spelarna. 

Midsommar på svenska västkusten

 

I år tog vi en extra ledig dag före midsommar, åkte färja över till Stockholm med minsting och hundar och körde sedan vidare till Skummeslövsstand utanför Båstad, där vi hade hyrt ett hus med en kompisfamilj. På torsdagen blåste det hårt, men på fredag fick vi vakna till klarblå himmel och frukost på terrassen.

Efter en inköpsrunda (många viktiga stopp för att få ihop allt till middagen) åt vi lunch i Torekov, och traskade sedan till fältet där midsommardansen skulle gå av stapeln. Vi kom dit en kvart före utsatt tid, och då var där några kråkor, men pang bom fylldes hela fältet av festklädda midsommarfirare. Och så började dansen! Och där deltog alla, småbarn, tonåringar,  vuxna och seniorer. Roligt att vara med om det.

Midsommardrinken när vi kom tillbaka till stugan. Sedan tillreddes och avnjöts midsommarmiddagen, tydligen helt utan telefon, för jag har inga bilder.

Nästa dag begav vi oss igen på utfärd, med första stopp i Kattvik. En så sympatisk hamn, med några båtar, några bilar och några besökare, varav flera (barnen) fiskade krabbor. Det gör man tydligen med en klädnypa fäst i ett snöre, och en räka i klädnypan. Då grabbar krabban tag och kan sedan dras upp. Så läggs de i en hink med vatten och beundras, innan de slängs i havet igen (antar jag, knappast finns det väl så mycket att äta på dem?). 

Sedan fortsatte vi till Hovs hallar, promenerade/klättrade ner till stranden och beundrade havet och klipporna.

Vi åt lunch, körde en tonåring (som måste åka hem tidigare på grund av sommarjobb) till tåget och plockade upp två andra (som föredrog att sola framom förmiddagsutfärden) och satte oss på en terrass i solen i Båstad.

Kvällsutfärden gick till Mölle, där vi åt middag och promenerade i hamnen. När vi satt längst ute på piren och tittade på båtarna och havet kom två servitörer (eller kockar?) springande barfota längs piren i full fart, medan de knäppte upp och krängde av sig sina vita skjortor. När de nådde slutet tog de av sig de svarta byxorna och hoppade i, frustande och skrattande. Så kom de upp, drog på sig byxorna igen och gick tillbaka.

- Badar ni alltid i pauserna?, frågade vår kompis.

- Nej, bara när skiftet tar slut, sa de.

Och det måste ju vara ett härligt sätt att avsluta en lång och svettig arbetsdag. 

Solnedgång i Mölle.

På söndagen körde vi igen genom Sverige, till färjan i Kapellskär. Vi hade inte tänkt efter (alls...) och inte räknat med att det var allmän returtrafik till Stockholm, plus vägarbeten, som förorsakade flera trafikstockningar. I ett skede ledde vår navigator oss på en "snabbare rutt", som bland annat inbegrep en sandväg med 18 % stigning istället för E4. Kanske det var snabbare, vem vet. 

I ett skede var vi helt övertygade om att vi skulle missa båten, men med stabil överhastighet de sista 200 kilometrarna, ingen mat- eller kisspaus och 9 % laddning kvar kurvade vi in i hamnen 25 minuter innan båten skulle gå, och släpptes faktiskt ombord (fast de hade sagt att incheckningen stänger en timme före avgång). 

Det var vår första tur med Finnlines, men det blir nog inte den sista. Så fin båt! Och så lyxig hytt! Med dubbelsäng och våningssäng, fluffiga täcken och dynor och manglade lakan, gott om plats och finurliga förvarings- och belysningsarrangemang. Stooor skillnad till de andra husdjurshytterna vi har bott i. 

Och nu är vi hemma igen. Två veckor jobb till, och sedan börjar den riktiga semestern. 

Äntligen somrigt

 

Äntligen, äntligen börjar det kännas litet somrigt. Igår var en riktigt varm dag, och vi grillade middag och åt på terrassen efter jobbdagen. Brudspirean är som finast.

Och jag planterade litet blommor i en gammal kastrull.

Ett av barnen gav mig några tomatskott, som jag planterade om.

Och vår årliga hyresgäst (om det är samma?) är på plats under biltaket.