Nu kom snön!

 

Igår blev det en litet längre arbetsdag, så vi kom iväg senare än vanligt och fick köra till lande i beckmörker (inte för att det skulle ha varit mycket ljusare fast vi skulle ha kommit iväg redan efter fyra). Men det gjorde inget, vi hann ju bra med kvällspromenad med reflexväst och pannlampa och ett avsnitt Dexter ändå, innan dagen var slut.

Helgmorgnar är så behagliga, speciellt på lande. Frukost i lugn och ro och sedan soffhäng. Så småningom ska vi väl aktivera oss, klä på oss och gå en litet längre promenad med hundarna - för sedan ska maken och jag åka på utfärd och hälsa på en tidigare kollega i Rimito. Bra lördagsprogram.

På onsdagen utlovades storm och extremt dåligt trafikväder, så jag körde hem från jobbet tidigt, innan det värsta snöfallet skulle börja, och jobbade vidare vid matbordet. Plötsligt hördes ett dämpat, obekant dån - och när vi tittade oss omkring för att se vad det var märkte vi att en enorm tallgren hade brutits av tyngden. 

Och en halv timme senare hände samma sak igen! Och den träffade också terrassen. Det ser ut att bli litet arbete med såg i något skede, så vi får bort grenarna. Och så hoppas vi att terrassen har klarat sig oskadd. 

Helg i stan

 

Igår fick vi upp våra säsongsljus! Så inbjudande och trevligt i mörkret och rusket.

Helgen har varit mycket bra. Den inleddes med traditionellt fredagsmys, med wienerschnitzel (och efterrätt) till middag och trött men belåtet soffliggande framför tv:n efter det. 

På lördagen hade vi cafétur under minstingens handbollsmatch, som var snabb och av hög kvalitet och så jämn, att till och med jag som inte brukar vara så engagerad hade hjärtklappning ännu i en kvart efter slutet. Och deras lag vann, med ett måls målskillnad, så alla var glada. På kvällen hade sedan en av makens kusiner kusinträff med middag, och det var en så trevlig kväll.

I morse vaknade jag oerhört nog först klockan nio! Så skönt, och välbehövligt. Och medan jag var på morgonpromenad med hundarna hade maken gjort frukost åt mig ❤

Vi väckte femtonåringen och fortsatte med vårt traditionella söndagsprogram, för söndagar då vi är i stan och inte har något inbokat: Åka in till Helsingfors och snurra runt på stan. Idag började vi med en promenad i Fiskehamnen, där vi nu väl aldrig hade gått omkring förut. Mycket håller ännu på att byggas och mysigt kan man väl inte kalla det (än i alla fall), men absolut dynamiskt och levande. Och jag gillade speciellt promenadvägen längst ner vid havet.

Vi åt thailunch och drack kaffe på en ny bekantskap - spanska café Theo, som hade fantastiskt kaffe och vackra och goda chokladkakor. Väl värt ett besök.

Utfärdens motgång var att båda två av de UFF-butiker vi hade tänkt besöka hade stängt just den här söndagen. Men det kommer ju flera chanser att botanisera i dem. 

Nu slappas det igen i alla soffor, och snart ska vi göra laxsoppa. Skönt med söndag!

Novembernytt

 

För ett par veckor sedan tog vi fredagen ledig och åkte med ett par vänner till Haapsalu. Vi hade aldrig varit där tidigare, och tänkte att det kunde vara ett lämpligt mål för en helgresa. Och det var det ju!

Vi tog morgonbåten till Tallinn, och började sedan köra längs kusten. Första stoppet var Türisalu Cliff, som visade sig ha en mycket vacker strand under sig. Vi promenerade längs den och beundrade havet och konstverken, som tidigare besökare byggt av de platta stenarna. 

Så fint, också i oktober.

Sedan åkte vi litet vidare och åt lunch på Laulasmaa Spa. Det var gott, och stället såg jättefint ut - dit kunde man också ta en veckoslutsresa någon gång. 

Vi fortsatte till Paldiski, som var en synnerligen ful stad - men vi hittade ett härligt café, med gamla möbler och saintpaulior på bordet och stamkunder som alla tystnade och vände på huvudet när vi kom in. Och en fantastisk bakelse med maräng, grädde och hallon.

Sedan promenerade vi igen vid stranden. Otroligt att miljön kan se så annorlunda ut, bara ett par timmars båtresa bort.

Mot kvällen kom vi fram till Haapsalu och vårt hotell, och möttes direkt av de här massiva hundkompisarna. De var snälla och lika mycket i fötterna som våra egna taxar, men betydligt större och kompaktare, så man fick se upp så man inte snubblade över dem. 

Vårt rum var inte stort, men mycket trivsamt. Och morgonmålet på hotellet var fantastisk - nybakt bröd med pålägg, tomater i olika färger, omelett med grönsaker som kom till bordet i en het stekpanna, nygräddad apfelstrudel, äppelmust och kaffe eller te. Superbra övernattning för ett lågt pris, på Karja accomodation. 

Nästa dag inledde vi med en lång morgonpromenad i den vackra staden, innan vi besökte Aibolands museum. Det har bott många svenskspråkiga i Haapsalu, och vi fick guidning på svenska på museet.  

Sedan åt vi lunch. De övriga tog musslor, och jag valde en getostsallad som var både vacker och jättegod (men det lär också musslorna ha varit). Efter lunch gick vi på massage på spaet bredvid och fortsatte sedan vår sightseeing.

Nästa morgon grydde dimmig, men det gjorde ju morgonpromenaden vacker på ett annat sätt.

Vi besökte Ilon Wikland-museet (betjäning på svenska också där), där man kunde beundra massor av hennes teckningar och leka i det stora lekrummet i översta våningen om man är lagd åt det hållet.

Sedan var det dags att ta farväl av staden och den stora borgen i mitten, som gett inspiration till illustrationerna av Mattisborgen. Vi körde till Tallinn för en sen lunch på F-hoone och småningom båtfärden hem.

Haapsalu var kanske ännu tystare än jag hade förväntat mig i oktober - på sommaren är det säkert helt annat. För oss gav det ändå just vad vi önskade. Resan var smidig, alla restaurangupplevelser var bra, miljön var fin och hotellet utmärkt. Så vi fick vad vi gillar mest: fantastisk mat, långa promenader och umgänge med goda vänner. Jag tror vi kommer att återvända. 

Oktobervecka

 

Helg på Kimito, i stugan som kanske gör sig allra bäst på hösten. Vädret har bjudit på allt - nattfrost, ösregn, blåst, sol och blå himmel. Man sover så gott när det är beckmörkt, knäpptyst och på gränsen till kallt (så länge man lyckas hålla alla kroppsdelar under täcket), morgonkaffet smakar extra bra i stugköket och promenaderna är extra fina på lande.

Fint - och dramatiskt - ösregn på morotvägen på väg ut.

På vägen hämtade vi fönstren, som snickaren nu var klar med. Han verkar ha gjort ett mycket bra jobb, de är så fina. Nu ska maken måla karmarna innan vi kan sätta in dem igen.

För en vecka sedan, förra söndagen, hade vi talkodag på andra lande. Tre döttrar kom med, och med gemensamma krafter fick vi allt det viktiga fixade på bara några timmar. Bastun och bastukammaren städad, bryggan upplyft, alla utemöbler in i skydd, utekrukorna tömda, fönstren tvättade... och dessutom hann vi äta gott tillsammans och plocka litet trattkantareller. Fin dag.

På måndagen vaknade jag förkyld, och det har hållit i sig hela veckan. Jag har inte varit så sjuk att jag måste sjukskriva mig, men definitivt inte heller i skick att åka in till kontoret - och i sådana här fall är ju nog det flexibla distansarbetet helt perfekt. Fredagen var den enda dagen jag var på kontoret, och idag känner jag mig helt frisk (ja, utom hosta). På tiden! 

Ikväll ska mommo, minstingen och jag ta båten över till Stockholm och tillbringa några dagar där. Femtonåringen har höstlov, jag tar en semesterdag och kan jobba en del på distans. Blir trevligt!

Hänt sedan sist

 

Förra veckoslutet tillbringade vi i stan (p.g.a. handbollscup). Vi inledde med firande av svärfars 91-årsdag på fredag kväll. På lördag spontaninbjöd vi några kompisar på lördagsbiff och -rödvin, och det var trevligt att prata bort några timmar med dem.  

På söndagen var vi på traditionell söndagsutflykt, med kaffe på stan, spaningar (men inga inköp) på Stockmann och till sist ett besök på Emma i Hagalund. Ulla Wiggens Passage-utställning hade vackra bilder av bland annat olika organ.

Och i en annan del av museet fanns det här roliga konstverket, uppbyggt av plastburkar av olika slag.

Sista stoppet på färden var Rusta - urspungligen för ett brådskande inköp av toalettpapper, men största behållningen blev kanske Lindts choklad, 2 stycken för 3 euro. Jag bunkrade upp med ett litet lager, men känner jag mina familjemedlemmar rätt finns det inte mycket kvar av det nu.

Jobbveckan var inte helt vanlig - vi fick en ny chef, och vårt första möte med henne inleddes med att brandlarmet gick. Det har inte hänt tidigare under mina sex år i huset, bara vid övningar, men bra verkade utrymningen fungera. Alla gick snabbt och lugnt ut och samlades i parken, alldeles som tänkt. Lyckligtvis brann det ju inte på riktigt, så efter kanske en kvart fick vi gå in igen.

Och en natt den här veckan har jag fått sova på hotell, i ett så här vackert rum. 

Höst på lande

 

Makn och jag åkte på tu man hand till lande med hundarna över helgen. Kvällspromenaden med hundarna gick mot solnedgången...

.... och tillbaka mot en imponerande måne (och dimma över fälten).

Lördagen inleddes med långsamt morgonmål i stugköket, och så småningom den dagliga promenaden till träsket. Hundarna hittar vägen, och träsket är deras bästa vattenhål i världen.

Det viktigaste som stod på lördagprogrammet var att ta upp båten för säsongen, men då dagen verkade bli fin bestämde vi oss för att först åka en tur. Det blev säsongens första (och sista) besök till Hitis, med lunch på Backom café. I båten blev det ganska svalt, men i solen, lutad mot caféets mörka vägg, blev det så varmt så man fick skala av lager efter lager och till sist ha det riktigt varmt och skönt i t-skjorta.

Vi promenerade till kyrkan och simstranden (och tillbaka), och åkte sedan vidare för att titta på havsbandet.

Vilket solglitter!

När vi åkte förbi en ök skrämde vi upp tre vitsvanshjortar, som snabbt slängde sig i havet och simmade över till den närliggande (större) ön. Rätt smart, ändå, att skynda sig framför båten till en större ö - och inte bara fly åt andra hållet (vilket skulle ha betytt betydligt större fjärd att simma över).

Vi tog upp båten utan bekymmer och kom hem lagom för att laga middag och elda bastu - och sova gott på den svala vinden. När vi vaknade nästa morgon såg vi till vår överraskning frost i gräset. Första frostnatten hade kommit efter en mycket varm septemberdag.  

Söndagens viktigaste uppgift var att ta loss fönstren med murkna karmar, täppa till hålen och ta fönstren till en man som ska restaurera dem. Dessutom klippte vi gräs, röjde torkade björkar, städade inomhus, förde båten till sin vinterplats, kom hem till stan, gjorde middag och gick på husbolagets styrelsemöte. Och det var den fina helgen, det.   

Kylmäpihlaja - med många bilder!

 

Förra helgen hade vi, på makens utmärkta initiativ, bokat en övernattning på fyren Kylmäpihlaja utanför Raumo. Vi körde till Raumo på lördag förmiddag, åt en snabb lunch på Hesburger och tog sedan turbåten - 45 minuters långsam färd - ut till ön. Vädret var litet ruggigt, men regnet de hade förutspått kom lyckligtvis aldrig. 

Vi fick vårt rum, som låg på femte våningen (ingen hiss) och gav oss sedan ut i blåsten för att utforska ön. Den var inte stor, men hade omväxlande natur och fantastisk utsikt med lång horisont.

Det fanns också en utmärkt restaurang i fyren, och medan vi åt middag (toast skagen och underbara stekta abborrfiléer) började det klarna upp.

Vi steg upp från bordet och skyndade oss ut på klippona för att se solnedgången. Så värt det!

Också en god stund efter att solen faktiskt hade gått ner.

Senare gav vi oss ut på en kvällspromenad i mörkret. Vi hade en ficklampa, och plötsligt såg jag något konstigt just där maken skulle stiga, så jag stoppade honom mitt i steget. Och tur var ju det, för det var en stor (och långsam) padda! Här lyste vi rakt på den med ficklampan, annars såg den nog bara ut som en litet mörkare hög.

Fyren från andra sidan hamnen. Skenet verkar ganska svagt när man är uppe i fyrtornet, men man kan nog tro att det syns långt över havet. 
 

Efter en natt då vi sov jättegott - att ligga mätt och belåten i bekväma och varma sängar, utan andra ljud än vinden som viner i knutarna, skapar goda förutsättningar - vaknade vi till en strålande fin söndag.

Ön var full av havtornsbuskar, som hade massor av bär. De var kanske litet övermogna, så vi plockade inga, men de är ju vackra. Förutom rummen i fyren fanns några Nolla-hus, där man också kunde övernatta. De hade i stort sett bara två sängar och ett helväggsfönster mot havet. Hur fint som helst, när man kan äta i restaurangen.

Massor av hällkar, av olika djup och storlek och med olika växtlighet i. Så vackert!

Och fina bäddar av tång som sköljts upp ur havet. Här skulle man odla potatis, om man var muminmamman.

Hem kom vi på söndag kväll, avkopplade och nöjda med väderbitna kinder. Fantastiskt resmål för sådana som gillar hav och utskärsholmar.

 

Imorgon ska vi åka till eget lande och så smått börja rusta för vintern. Vi planerar att ta upp båten och föra två fönster till en fönsterrestaurerare. Och så hoppas jag på skosgsturer. Och kanske ännu en båtutfärd, om vädret hålls vackert. 

Landehelg

 

Två veckoslut har vi tillbringat i stan, så längtan till lande var stor. Två döttrar och jag åkte ut på fredag kväll, och maken (som var på jobbresa i Sverige) kom med buss på lördag kväll. På lördagen plockade vi svamp, klippte gräset, åt blomkålssoppa till lunch, plockade äppel, bakade äppelkaka, drack kaffe utomhus - och hittade en liten fladdermus i lådan där vi förvarar dynorna till utomhusmöblerna. Vi blev förvånade och förskräckta och förtjusta, och trodde att den var instängd (för lådan är förstärkt med nät). Men när vi efter kvällsbastun och kvällsdoppet i sjön öppnade locket för att släppa ut den - vi antog att den skulle vakna och flyga ut när det var mörkt - så var den borta. Så tydligen kan den ta sig ut och in på egen hand. 

På söndagen tog vi en lång förmiddagspromenad och träffades sedan för lunch, för att komma ihåg min pappa som skulle ha fyllt år idag. Vi kommer ju nog ihåg honom varje dag, men det är ju trevligt att träffas och minnas ändå. Och så tog vi oss ännu en sväng till Pargas på handbollsmatch. Fullt program på helgen alltså, men det är ju bara trevligt.

Tidigare i veckan gjorde jag för övrigt en ovanligt stilig frusen cheesecake, när jag hade två väninnor på besök. God blev den också. 

Sensommarhändelser

 

Igår hade vi den årliga kräftskivan med makens syskon med familjer hos oss. Tre av oss hade dessvärre förhinder, men däremot var två nya pojk- och flickvänner med för första gången i år, och vi var femton personer runt bordet. Nog är det fint ändå, när man kan ha så trevligt tillsammans med släkten. Oavbrutet prat och skratt i kusinändan, och oavbrutet prat och skratt i föräldraändan. I år råkade det dessutom vara en tropiskt varm kväll, och vi kunde sitta utomhus.

Jobbdagarna går fortfarande i ett huj med mycket att göra, men det känns (just nu) som om läget är under kontroll, det är lagom mycket och jag har tid och ork för annat på kvällarna. Min ambition (som jag inte tar så jätteallvarligt på) är att laga vegetariska middagar på vardagarna, och "spara" kötträtterna till veckoslutet - och jag tror det har lyckats de senaste veckorna.

En kväll var solnedgången så här fin.

Och en annan kväll planterade jag om våra blommor. Efter rätt många decennier av mycket styvmoderlig blomhantering har jag kommit på en revolutionerande sak: Om man tillsätter gödning i vattnet när man vattnar dem mår de oerhört mycket bättre! Nackdelen är att de växer ur sina krukor hela tiden.

Förra helgen var vi på lande, på tu man hand med maken - och hundarna, såklart - medan minstingen blev i stan för att spela handboll. Morgonens hundpromenad var extra bra, då jag hittade ett par liter kantareller i dikena vid skogsvägen. Hundarna blev till slut både förbryllade och otåliga, när jag hela tiden stannade och klev ner i diket.

De här kantarellerna krävde dock att jag kom tillbaka senare, med långbyxor och rock, för att inte riva sönder mig på den skyddande granen.

Vi hade äntligen fått vår båt tillbaka från verkstaden, och ivern att åka ut var stor. På söndagen var det väldigt varmt och väldigt blåsigt, så vi åkte till en holme nära oss, tog i land på läsidan och gick över den till lovartsidan. Där satt vi och åt medhavd lunch och beskådade vågorna och förbipasserande båtar. Så fin utfärd, bara en liten bit från vår stuga.

Idag har varvnålen legat ganska lågt, efter jobbveckan och gårdagens kräftskiva. Vi ska väl avsluta dagen med en film, och imorgon väntar handbollscup i Riihimäki.