Hon är hemma igen

 

Sent på lördag kom 17-åringen hem från sitt utbytesår på Irland, och vi är så glada att ha henne hemma igen. Minstingen tyckte dock det var lika bra att redan på välkomstskylten påminna henne om att allt är som förut här hemma.

När jag gick ut i försommarnatten för att sätta upp skyltarna (de andra hade åkt till flygfältet) såg jag en stor och synnerligen välmående räv, som lugnt och självsäkert promenerade längs vår väg. Mitt i förorten!

På söndagen gick vi och förhandsröstade (de som var över 18). Härligt sommarväder!

Så kom också äldsta systern hem, och vi firade mellansysterns hemkomst med pizza (inte förevigad) och jordgubbstårta. Tårtan var för övrigt väldigt, väldigt god - om någon annan vill laga den så använde vi detta recept (men med jordgubbsmos istället för hackade jordgubbar i fyllningen).  

Uppfriskande utfärd

Förra veckan var vi litet trötta på läget. Det bara regnade, vi hade varit på lande massor av veckoslut i sträck, och de lovade uselt väder till kommande veckoslut. Så jag föreslog att vi skulle ta minstingen med oss och åka på en 23-timmarskryssning från Åbo (där man alltså inte går iland någonstans), och maken tyckte det lät utmärkt.

Sent på fredag kväll åkte vi till lande (som ligger mer eller mindre på vägen till Åbo), sov en lång och fridfull natt och vaknade till insikten om att någon tydligen hade lurat oss i fråga om vädret. Det gjorde nu ingenting, såklart, vi kunde dricka säsongens första morgonkaffe på nya morgonterrassen, klippa gräset, tvätta fönster och plantera i solskenet.

På eftermiddagen åkte vi till Åbo. Vi hade planerat att besöka Åbo slott, men inte förstått att man måste boka tid i förväg nu i coronatider, så det lyckades inte. Istället tog vi en lång promenad längs ån och en öl på en restaurangbåt, och det var ju ett alldeles utmärkt program. Middagen åt vi på en thailändsk restaurang som fått bra recensioner, och maten var fantastisk. På bilden syns barnportionen med chicken nuggets (hemlagade, med kycklingfilé). Elvaåringen började tycka att thailändsk mat kanske är ännu bättre än nepalesisk.

Båten gick 21-tiden, och vi tog bara ett snabbt varv på den glest befolkade båten (inga problem att hålla avstånd) innan vi lade oss i hytten för att titta på Eurovisionen. Frukosten nästa morgon var också härlig - inget fel på bordsplaceringen eller maten - och de är så fridfulla nuförtiden, när inga barn spiller mjölkglas, springer omkring, faller av stolar eller får utbrott för att "smörgåsen är sönder" eller andra stora motgångar. Och, som ni ser, hade någon fortfarande fel om väderprognosen.

Efter ett varv i butikerna besökte vi båtens spa. Bara tio personer tilläts där samtidigt (och fyra samtidigt i de stora bubbelpoolerna), så det var också mycket lugnt och fint - inga öldrickande gäng någonstans. Efter lunchen tog vi en läspaus i hytten, och SAMTLIGA somnade! Maken tar ju en tupplur titt och tätt, men jag somnar på dagen kanske två gånger per år och elvaåringen har aldrig gjort det sedan hos slutade med dagssömn, såvitt jag vet. Så ni förstår nivån av nervarvningen. Sedan hann vi ännu med någon timme i sofforna på akterdäck, innan vi var tillbaka i Åbo och körde hem. Enormt avkopplande helg!

För övrigt kan jag rapportera att det går utmärkt att ta sticklingar av butiksbasilika. Ta ett par kvistar, sätt dem i ett glas med vatten, vänta tills de har fått rötter och plantera dem i en kruka. Se vad fin den håller på att bli!

Också tomaterna - som fick börja vara utomhus igår - mår prima. Så småningom är det väl dags att plantera dem i de slutliga krukorna, på lande - men nu blir det några helger i stan, så vi får se när det blir.

Hundar

 

Jag som just tänkte att taxen inte är så känslig för regnväder som den förra var - men i morse lade han sig platt i vindfånget när han upptäckte att det regnade. Till sist fick jag bära honom en bit, så han sedan var tvungen att gå tillbaka och hann uträtta sina behov på vägen. Jaja, man måste ju medge att man inte är så superförtjust i detta enformiga vårväder själv heller.

Tidigare i veckan var vi för övrigt och tittade på den nya hundvalpen i svägerskans familj. Han är underbar, mjuk och luddig och lugn och snäll. Bara han växer litet ska de två hundarna få träffas. Vår försiktiga typ är av någon mystisk anledning rädd för ljusa, långhåriga hundar, så det blir bra terapi med en liten valp av detta slag. 

Helgen

 

Helgen var lång och händelserik, men jag har uppenbarligen fotograferat mycket litet. Fast det gör ju ingenting. 

På onsdag eftermiddag åkte maken, barn och hund till lande, och vi höll en fest för vår avgående chef med hela jobbteamet hos oss - 12 personer på vår gård. Vi hade vansinnig tur med vädret, sol och sommarvärme, och satt ute hela kvällen och halva natten. Gästerna kom till klockan tre på eftermiddagen (matlagningsteamet klockan 12), och de sista gick efter två på natten, så det var ett lyckat party. 

Efter tre timmar sömn (man tycks vakna ungefär vid samma tid, oberoende av när man har lagt sig, vid den här åldern) och litet undanstädning körde också jag till lande på torsdag. Vi hade tagit fredagen efter Kristi Himmelsfärds dag ledig och hade alltså ett långt och härligt veckoslut, tillsammans med också de två äldsta barnen och pojkvännen.

Båten sjösattes på torsdag, och på fredagen fick också jag åka på årets premiärtur. Som man har längtat!

Och så grillade vi, och åt massor, och diskade, och promenerade, och gick i bastu, och städade de sista muslämningarna, och gjorde allt annat som man gör på försommaren på lande. Maken målade om ett mörkbrunt, stort köksskåp, så det blev gräddfärgat och så fint i landeköket. 

På söndagen var det dimmigt och molnigt, så vi bestämde oss för att gå den nya vandringsleden i Purunpää naturskyddsområde. Elvaåringen (som aaaavskyr naturstigar) funderade ett tag, men hängde sedan ändå med (och var naturligtvis sedan strålande glad under själva turen).  

Det var en väldigt, väldigt vacker led, som till stora delar gick längs stranden.

Här borde vara levande bild - och ljud. Det var alltså en liten bäck (? kanske det heter något annat om den går över berg?) med avrinningsvatten från skogen som rann ner i havet. 

Höjdpunkten var Glasberget, med sin vida utsikt över Skärgårdshavet.

 

Fast vi blev nog aningen lurade - men inte på ett dåligt sätt. Vi hade läst att stigen skulle vara drygt 6 km lång, men det kändes inte så. Vi är alla hyfsat raska vandrare, och promenerade i två och en halv timme, så jag tror den är längre. Ingen skada skedd, tvärtom, men vi var nog vrålhungriga när vi var hemma igen. Lyckligtvis fanns det mat kvar från lördagen, så det vara bara att värma.  Och sällan är man ju så nöjd i kropp och knopp som när man har varit ute i naturen, ansträngt benen och sedan ätit gott.

Sedan sist

Oj, vad det blev lång paus. Först berodde det på att det inte hände något speciellt nämnvärt, och sedan hände det så mycket så bloggen litet glömdes bort. Men sedan sist har bland annat...

...hunden blivit trimmad, och är nu så slät och fin. Och ganska mager! Jag tror han litet har glömt att äta när det blev försommar och så mycket underbara dofter överallt. Vi kan inte heller ha honom lös på landegården just nu, han sticker direkt för att följa någon doft. Jag har hämtat honom på alla möjliga åkrar, så nu får han vara fast ett tag. Och nu äter han faktiskt bättre igen, så månne han inte är tillbaka på sin matchvikt på 9 kg snart.  

... jag stickat ett par sommarsockor (kort mudd betyder sommarsockor) åt min mor i morsdagsgåva

...tomatplantorna artat sig utmärkt. Nu har också de första börjat blomma. Jag har gett bort många och planterat om de flesta som är kvar.

...potatisland anlagts på båda landeställena. Som tidigare mera med inspiration än med plan, men det gick ju alldeles utmärkt i fjol också.

Köksträdgården växer för varje år vid stugan. Nu blev det ett nytt potatisland vid vinbärsbuskarna. Men det är ju en mycket trevlig (corona)syssla.

Morsdagen firades med middag med egen familj. Största systrarna (som inte följde med till lande den helgen) hade förberett en festmåltid tills vi kom hem.

Världens vackraste och godaste sallad med melon, gurka, mynta och fetaost. Och grillad kyckling till. Härligt.

Och efter efterrätten ännu en extra efterrätt, med fina (och goda) chokladpraliner. 

Funderingar på kvällskvisten

- Mamma!, ropar minstingen från sin säng, efter att vi redan sagt godnatt och allt är släckt och tyst. Tycker du att "torsdag" och "4 x 4 = 16" har samma stämning? För jag tycker det.

Och ja - det tycker jag faktiskt också. En ganska trevlig stämning, dessutom.

Symaskinen

 

Min symaskin har fört en mycket, mycket tynande tillvaro de senaste... 20 åren. Den har bara tagits fram när byxbuntar har behövts sy upp, när något viktigt plagg måste lappas eller när jag har sytt raka sömmar på gardiner eller dukar. Då har det oftast varit bråttom och stressigt, tråden har trasslat sig och maskinen har bråkat och allt som allt har det inte varit speciellt trevliga och minnesvärda stunder som vi har tillbringat ihop, symaskinen och jag.

Men igår fick elvaåringen syn på ett fint trikåtyg på Återvinningscentralen. Idag tog jag fram symaskinen och sydde ett par pyjamasshorts till henne - och det var så tillfredsställande! Utan mönster (jag klippte ungefär efter ett par gamla shorts), utan dyrt material (stuvbitarna kostar 5 €/kg på Återvinningscentralen, och den utvalda biten 1,22 €) och utan större ambitioner var det ju en jätterolig syssla. Snabbt gick det, och blev alldeles tillräckligt fint - mottagaren var mycket nöjd.

Maken beställde genast några par pyjamasshorts åt sig också. Så jag får väl snart ta en ny tur till Återvinningscentralen och kolla på deras tyg. 

Valborgshelg

 

På valborgsmässoafton slog vi till och träffade litet folk - utomhus, och i ett litet sällskap, alldeles i enlighet med instruktionerna. Vi satt på vår gård med två andra par, fem barn (som snabbt flyttade sig inomhus) och två taxar, åt pizza, drack vin och pratade i många, många timmar. Så trevligt att ses igen, efter den långa vintern med relativ isolering. Dessutom hade vi lärt oss att klä oss för vinterförhållanden efter fjolårets firande, så nu satt vi utan problem utomhus hela kvällen och halva natten.

På lördag eftermiddag åkte vi ut till landet, ut till fåglarne. Mommo hade skaffat sättpotatis...

...och vi gjorde i ordning det gamla, lilla potatislandet i iskall blåst. Det nya, som ännu ligger i planeringsskede under presenningen, får vänta tills nästa gång.

På söndagen var det betydligt varmare väder, och snickeriassistenten...

... och byggmästaren byggde klart terrassen. Jag bar plankor, skyfflade fyllningsjord och förde den med skottkärra till lämpligare ställen. Vi blev klara vid lunchtid, och grillade och åt premiärlunchen på nya terrassen. Fungerade fint! 

Och för övrigt har jag fått den första vaccinsprutan idag. Så bra.