Det var det (nästan)

 

Sista semesterkvällen. Sällan - om någonsin - har det känts så motigt att återvända till vardagen. Byta soliga, varma, glada semesterbubblan mot verkligheten, som är dystrare är på länge. Jag längtar efter dem som är hemma, men skulle absolut föredra att de kom hit istället för att vi åkte hem. Men ja, det är ju bara att gilla läget. Och privilegierade är vi, trots allt.

En morgon promenerade jag åt "andra hållet" och kom till en kargare kust. Vackert, också det.

Och en annan morgon såg jag en massa fiskare på en pir.

En dag arrangerades en vattenpolomatch, personal mot gäster. Tolvåringen representerade oss, och tjugotvååringen och jag följde roat med från bassängkanten. Delvis var det en mycket vänskaplig match (om små barn hade bollen rörde ingen dem), men ibland brände det minsann till mellan personalen och gamla handbollspappor. Ganska underhållande. Personalen vann 13-12. 

Vi har haft otrolig tur med vädret. De lovade typ 18 grader och halvmolnigt hela veckan, men det har varit så varmt! Och soligt! Jag hade packat med flera tröjor, långbyxor och till och med ett par yllesockor, men har i stort sett använt använt bara shortsen och topparna. Helt fantastiskt.  

En annan solnedgång, en annan kväll. Möjligen den kvällen när tolvåringen övade att göra granar av sand, enligt instruktioner från TikTok. Man skulle hålla våt sand i handen och sedan liksom droppa ner stora droppar på varann, så det blev som en snötyngd gran. Det roligaste var att det hände sig två gånger, med olika sällskap, att en man som kom promenerande längs stranden steg på en "gran", hoppade till och började undersöka sin sko i tron att han hade stigit i hundbajs. Enkla nöjen har man ibland.   

Rundtur

 

Igår, när väderprognosen lovade veckans sämsta väder, hyrde vi bil. Jag hade beställt en bil i VW Golf-klassen, men biluthyraren kom glad i hågen med en större bil - en Renault Kangoo - som vi fick till samma pris. 

Vi började med att åka till holmens nordöstra hörn, uppåt och uppåt längs kurviga vägar. Här var klimatet ett helt annat än på den södra, sönderbrända sidan - närmast regnskog med stora träd, som böjde sig över vägen så bilens nattbelysning slog på.

Högst uppe var det ganska kallt, men mycket vackert.

Och till vår förvåning såg vi två hönor, som glatt och frimodigt promenerade omkring högst uppe på berget. Inga hus fanns i närheten, så jag vet verkligen inte vart de hörde - men de verkade välnärda och nöjda.

Sedan slingrade vi oss tillbaka på bergsvägarna och åt lunch på en restaurang uppe i bergen, innan vi tog motorvägen längs öns norra sida med siktet inställt på Masca, som hotellpersonalen hade rekommenderat.

Vägen till Masca testar minsann ens stresshanteringsförmåga. Den är oerhört kurvig, och i allmänhet ryms bara en bil på den - man kan mötas bara på vissa ställen. Vid möten måste alltså ofta den ena bilen backa. I det här fallet var det inte direkt en lottovinst att ha fått en större hyrbil.

Notera bussen i kröken där nere. Bussen är för stor för att kunna svänga runt kröken med en gång, den måste köra fram och tillbaka några gånger för att komma runt. Och då bilarna bakom (och framför) inte ser eller förstår vad som händer och kommer för nära blir det totalstopp, och alla inblandade måste backa. Tar en stund att reda ut.

Men Masca var jättevackert! Vi promenerade omkring och drack hemlagad mango-passionsfruktsjuice på en trivsam terrass innan vi tog oss an slingervägarna igen, för att komma hemåt. Tänk att bo i Masca, och vara tvungen att ta den enda vägen över bergen varje gång man ska till skolan och jobbet eller till butiken och köpa mjölk. 

På hemvägen stannade vi ännu i Alcalá och tittade på klippor och saltvattenbassänger. Både vackert och ogästvänligt.

Vid sjutiden på kvällen var vi tillbaka i "vår" by igen. Jag är så glad att vi hyrde bil en dag och såg oss omkring - de andra delarna av ön var verkligen helt annorlunda är den bit vi bor på. 

Semesterdagar

 

På morgonen vaknar jag först, såklart (men faktiskt först 7:30 båda dagarna hittills). Men det gör inget, för jag kan smita ut på en morgonpromenad, som inte direkt gör en på sämre humör.

På tillbakavägen går jag via HiperDinon bredvid vårt hotell och köper färskt bröd. 8:40 kommer solen till vår balkong, och det är helt perfekt - då inleds frukosten. Jag tycker för övrigt att morgonsol är den allra bästa balkongsolen man kan ha på semestern. Jag njuter så av att dricka morgonkaffe i solen, och på kvällen sitter vi sällan på balkongen och har i allmänhet fått tillräckligt av solen då, i alla händelser.

  

Semestersmörgås.

Igår tillbringade vi mer eller mindre hela dagen vid poolen, men idag var vi mer aktiva. Vi promenerade längs strandpromenaden ända tills vi kom till Playa de las Americas (tog väl en dryg timme?), där vi satte oss ner och tittade på de dödsföraktande surfarna. HUR kan man bromsa, om man väl har lyckats komma upp på vågen, innan man slås sönder och samman mot de vassa stenarna? 

Sedan spelade vi minigolf och åt lunch innan vi traskade tillbaka. 

På hemvägen unnade vi oss pedikyr (för 22-åringen och mig) och manikyr (för 12-åringen, som valde lila nagellack). Så lyxigt med släta och fina fötter.

På hemvägen började vi misstänka att ett oväder eventuellt skulle braka loss strax. Men mirakulöst nog sken solen på vår strandremsa ända tills den sjönk bakom husen, trots att det alldeles uppenbart regnade en bit inåt land. 

Det här är kanske inte ett ställe dit man kommer för matens skull. Men då man är medveten om det från början och inte har för höga förväntningar går det bra - och ibland blir man dessutom glatt överraskad.

Men finast av allt är nog omgivningen vid måltiderna. Att sitta och äta utomhus, i behaglig halvskugga, med den här utsikten är nog fantastiskt i februari.

 

Även här har vi nåtts av nyheterna om vad som händer i Ukraina och är naturligtvis också oförstående, ledsna och arga. Men i och med min oförmåga att analysera bättre än mer insatta och skarpare människor gör eller fördöma med mer kraft är människor med större inflytande gör håller jag bloggen som ett fönster till vår privilegierade semesterbubbla.   

Här är vi!

 

Man vågade ju inte räkna med det alls i förväg, men här är vi. Tjugotvååringen, tolvåringen och jag, i behaglig värme, med palmer och solnedgång i Atlanten. 

Det började ju inte så jättebra, med vinterns värsta snöstorm. Men jag gick ut och skottade klockan 03:30, och så körde snälla maken oss till flygfältet (litet spännande i början, då de inte hade hunnit ploga vår väg alls, och det hade säkert kommit 25 cm snö - men det gick bra). Så fick vi vänta en extra timme i planet innan det var avisat och kunde lyfta, och ovanligt länge på maten eftersom sidovindarna skapade turbulens så länge vi flög över Norden. 

Men sedan gick allt som smort. Planet landade, och vi fick rumsnycklarna redan medan vi väntade på väskorna på flygfältet - väldigt smidigt, så kunde man gå raka vägen till sitt rum från bussen istället för att köa till receptionen för att checka in. En timme senare njöt vi redan av värmen, solen och poolen.

Nu har vi ätit middag med solnedgångsutsikten ovan, och hotellsängen börjar kännas rätt lockande efter denna 20-timmarsdag. Härligt att vara här. 

För övrigt klarade 18-åringen sitt körprov idag och fick körkort! Hurra hurra för henne!

Landehelg

 

Det känns som om det omväxlande har snöat, slaskat och regnat i hundra dagar, men i går slutade det! Vi hann ut till lande innan det blev mörkt, och jag kunde gå ut med hundarna på de snötäckta åkrarna medan maken hade veckans sista möte. Det ser litet färglöst ut på bilden, men kändes öppet, ljust och som vårvinter. Härligt.

Så gick solen ned bakom sjön,

och inomhus var det mysigt.

Idag ska vi åka på ett par små utfärder, gå på loppis, dricka kaffe på café och titta på tavlor, har vi tänkt. Blir trevligt. 

Rullar på

 

En bild av de två lurviga bästisarna får illustrera vändagen. Alltid nära varann, alltid redo att härja med varann. 

Så bakade jag vändagskakor till familjen. Jag fick fundera en stund när det visade sig att kakaon var slut och vi hade ganska sparsamt med socker hemma, men så hittade jag ett recept på hallongrottor och gjorde dem. Blev ju jättegott och ett mentalt skutt tillbaka i tiden - makens mamma, min svärmor, brukade baka hallongrottor för 30 år sedan.

Vi tillbringade helgen i stan. På lördagen var vi bortbjudna (härligt att träffa människor och dessutom få middag), och på söndagen gjorde vi en utfärd till Gumbostrand Konst & Form. De hade en utställning med alldeles fantastiska glasskulpturer. Så glada, fina och fjantiga - som rymdväxter i glas.

Den allra finaste, tyckte jag.

Som så ofta på veckosluten gjorde jag ett nattjäst bröd, denna gång ett som gräddades i en pajform. Man gör degen på kvällen, rullar bullarna, lägger i en pajform, plastfolie på och in i kylen.

På morgonen tar man ut formen samtidigt som man sätter på ugnen, och så gräddar man. Superenkelt...

...och blev väldigt saftigt och gott. Dessutom vackert, när brödet blir format som en blomma.

Här är receptet, om någon vill testa. 

Den här veckan har jag ganska mycket jobb, ska försöka få så mycket som möjligt klart (eller åtminstone framåt) innan nästa tisdag. Då går nämligen planet till Teneriffa - som vi väntar! Med spänd förtjusning, då vi (ännu) inte haft covid-19, och kompisar på alla håll omkring oss tycks smittas. Vi får bara hoppas vi hålls friska. 

Glad runebergsdag!

 

Vi firar på lande - så skönt att vara här igen efter nästan en månads paus. Äldstingen bakade glutenfria runebergstårtor (i muminmuggar, lämpliga formar finns icke i landeköket), och de blev supergoda. Det är inte min favoritbakelse så där för övrigt, jag tycker inte om när de är kompakta, fuktiga och tunga, men de här var ganska luftiga och hade ändå lagom tuggmotstånd. 

Här har snöat hela natten, och idag blev det plusgrader. Minstingen, äldstingen och hennes pojkvän bygger en igloo. Jag gick för att promenera med hundarna, men valpen har en något ambivalent inställning till promenader med bara en människa. Han vill absolut med, men sedan börjar han bromsa och vill tillbaka efter typ 20 meter, och så har man två hundar som drar åt var sitt håll. Är man två människor går det prima, då skuttar han glatt med flocken. Idag förde jag honom tillbaka och gick en sväng med stora hunden.

Igår blev här för övrigt oväntat drama då barnen skulle gå och lägga sig. De äldsta tänkte sova i bäddsoffan, men hittade till sin förskräckelse musbajs i lådan med sängkläderna. Och sedan hittade de knäckebrödsbitar, som musen hade hittat i köket, tagit med sig till bäddsoffan och gnagat på, och till sist hittade de själva musen. Maken försökte få jakthundarna att ta hand om musen, men de visade inget intresse, så han fick fånga den själv och föra ut den på gården. Nåja, nu har vi städat upp alla musspår och hoppas att den var ensam - åtminstone hördes inga fler ljud i natt.  

Så bra klubb!

 

I vår stad erbjuds alla barn (åtminstone lågstadiebarn?) en avgiftsfri hobby en eftermiddag i veckan. I fjol gick minstingen i en handbollsklubb, på höstterminen testade hon e-sport och nu efter nyår har hon börjat i kokklubben. Vilken fantastisk klubb, med så enkla medel. 

Några dagar i förväg kommer receptet, så vi kan handla ingredienserna i förväg. På tisdag eftermiddag loggar deltagarna in på dator/padda/telefon hemifrån, och lagar sedan middag till hela familjen, var och en i sitt eget kök, under ledning av klubbens ledare. Tolvåringen lär sig laga mat och vi får en god middag färdigt serverad på tisdagar - win-win.

Dessutom har det blivit väldigt gott. Ovan ses gårdagens middag - ugnsstekta grönsaker och kyckling.

Och förra veckan stod spenatplättar på menyn. 

Tolvåringen är ivrig och stolt, vi är imponerade och nöjda.