Semester!

 

I januari, när en oväntad jobbkris (fast de är kanske i och för sig alltid oväntade) tvingade mig att jobba alla kvällar och två veckoslut i sträck, bokade vi en kväll en resa till Nice som något slags hopp om bättre tider. De bättre tiderna kom naturligtvis mycket snabbare är så, men nu är det dags för semestern! Senare idag går planet, snart ska vi börja packa och de lurviga familjemedlemmarna på bilden har redan åkt till lande med äldsta dottern och hennes sambo.

Dessvärre lovar de dåligt väder för hela veckan i Nice - men ändå inte riktigt lika vintrigt som här var på tisdagen. Vi hade inte planerat att sola och simma hela veckan, snarare promenera, äta gott och uppleva stämningen, men vi hoppas nu ändå att det inte ska regna hela tiden. Nåja, det blir nog bra hur det än blir, vi har hyrt en bostad och bil så vi kan anpassa vårt program enligt behov. Och semester är alltid semester.

Nya tider

 

För några dagar sedan gick vi över till en ny dimension och bytte vår gamla bil mot en (begagnad) elbil. Den gamla bilen började ha en massa fel och det kändes som om det var dags att byta. Vi funderade hit och dit om storlek, drivmedel, märke och pris i massor av timmar, provade några, ändrade åsikt, ändrade oss igen och bestämde oss till sist för elvarianten.

Och hittills är vi så nöjda! Den är smidig, snabb och trevlig att köra, och laddandet verkar fungera hur smidigt som helst. Ännu har vi ju inte kört så långt, men åtminstone landefärderna ska nog gå utan minsta problem. Och ska man åka hundratals kilometer någon gång är det ju inte värre än att man ser till att äta lunch på ett ställe där man kan ladda bilen. 

Två steg fram och ett tillbaka

 

Våren är inte så beslutsam i år. På måndag kväll kunde jag börja kratta, och hann med kanske en tredjedel av vår gård. Igår började det regna, och idag kom några SNÖFLINGOR. Och till helgen lovar de minusgrader igen. Jaja, nog blir det väl sommar förr eller senare.

Men på söndagen gick isen på sjön vid lande! Is till vänster, öppet vatten till höger. Också annars var det ett fint och avkopplande veckoslut. Mommo följde med och tittade på lördagens handbollsmatch i Pargas, och det blev en trevlig utfärd. För övrigt var det god mat, långa promenader, mycket läsande i soffan och en lördagsfilm. Just bra.

På jobbet händer det desto mer. Förutom att det rent allmänt är mycket vanligt jobb på gång har min chef sagt upp sig och vi är mitt i en vd-rekrytering. Så det är spännande tider - men allt brukar ju ordna sig bra. 

Äntligen!

 

Efter en lång, lång vinter och ett par takatalvin (alltså när man redan tror att det har blivit vår, men så demonstrerar vintern sin kraft igen med en överraskande snöstorm) börjar jag tro att vi faktiskt har kommit ut på den ljusa sidan igen. Dagarna är långa, himlen har återfått en djupare blå färg och sopbilarna sopar upp vinterns sandningsgrus från vägarna.

Under veckan tillbringade vi två fina dagar med vårt jobbteam på Backby gård i Esbo, och på morgonen den andra dagen gick jag ett varv runt Myllyjärvi med en kollega, som liksom jag har tappat förmågan att sova länge på morgonen efter småbarnsåren. ("Mamma, ni är galna", sa minstingen. "Ni skulle ha fått sova till halv nio, men nej. Istället tänker R och du att ni går på en långpromenad före frukost!"). Och det var ju såå fint!

Ett tema under dagarnas workshopar var att vi skulle planera hur vi kan få in mikropauser under arbetsdagen. Vår grupp bidrog med att återinföra Dagens planka - det vill säga att alla i teamet gör plankan samtidigt. Tar ett par minuter, är roligt att göra tillsammans och ger minsann ett avbrott i stillasittandet. Vi gjorde det förut, men under coronaåren föll vanan i glömska. Nu återinfördes den under stort bifall.

För övrigt har jag redan en tid funderat på att sluta med mjölk i kaffet. Under påsken hjälpte ödet mig på traven, då det fanns kaffe men ingen mjölk i skolan där vi bodde. Så jag slutade tvärt, och snabbt gick det - nu föredrar jag faktiskt kaffet svart, om det är bryggkaffe. 

Ikväll kom vi ut till lande, åt hamburgare och gick sedan en lång promenad längs sandvägen i vårkvällen. Härligt. Och imorgon blir det handbollsmatch i Pargas. Fjortonåringen ska spela, mommo och jag ska titta. 

Resten av cupen

 

Allt som allt gick resan och cupen väldigt bra. Jag hade tänkt att nätterna på skolgolvet skulle vara det besvärligaste, men till min glada överraskning var min luftmadrass riktigt bra - också en medelålders mamma kunde sova på sidan på den. Det som jag inte alls hade tänkt på, men som visade sig vara litet utmanade, var att alla ungdomar och vuxna som sov i skolan skulle dela på ett förhållandevis litet antal toaletter. I synnerhet på morgon och kväll var det rusning, och man fick kanske litet oväntat stor insyn i främmande människors rutiner och nattklädsel. Men bra gick det också.

Ungdomarnas energi och sällskaplighet var imponerande. Ingen drog sig undan en enda gång, de umgicks varje sekund utom när de sov, och hade ALLTID hög musik på. Också på de fullproppade bussarna som gick mellan spelplanerna ansågs det fullständigt rimligt att spela musik från tre olika högtalare, tre olika sånger, på tre olika språk (oftast dessutom sånger som man skulle vråla med i). Jag var också ganska imponerade över de vuxnas, och i synnerhet busschaufförernas, tålamod - alla gillade läget och  bara en enda gång hörde jag en vuxen be någon skruva ner volymen.

Hejarklackarna var också alltid högljudda. Tutor, koskällor och trummor hörde till standardutrustningen och vissa hade också ramsor och koreografier. Roligt att höra hejandet på många språk. Men vissa tränare gjorde en beklämd. Det fanns de som skrek på sitt lag, som skällde och skakade på huvudet och såg missnöjda ut. På barn! Som spelar i en cup där det faktiskt inte ger så stora fördelar ens att vinna sin serie. Men de flesta var bra, glada och uppmuntrande och ivriga och empatiska.

Igår kväll kom vi hem, trötta, med bedövade öron och kanske en begynnande förkylning. Men väldigt nöjda. Flickorna hade en så bra resa, de är så trevliga med varandra och skapar kontakt också med nya vänner. Och bonus för mig var ju att umgås med de andra föräldrarna. De flesta av dem kände jag bara till utseendet från förut, men alla visade sig vara jättetrevliga. Roligt att lära känna dem bättre.

Men onekligen är det litet skönt att vara tillbaka i sin egen säng, med bara en rumskamrat istället för 16.

Annorlunda påskprogram

Fjortonåringen och jag firar en annorlunda påsk i år. Tidigt i morse, 4:40 närmare bestämt, startade vi hemifrån för att åka till Fredrikshavn i Danmark och Rödspätte cup i handboll. I flyget mellan Köpenhamn och Aalborg var himlen och havet så här fina.

Cupen är enorm - jag tror det var 60 lag bara i flickornas årsgrupp. Arrangemangen är omfattande, och fungerar förvånansvärt väl (hittills, i alla fall). Man sover i skolor, ett lag per klassrum, och bussar trafikerar hela tiden mellan skolorna och de olika arenorna där spelplanerna finns. Idag har flickorna spelat i närheten av vår sovskola, bara ett par kilometer bort, men i morgon ska de spela sista matchen (kl. 21.25!) i en hall som är 15 km utanför staden. 

Man kunde köpa ett måltidspaket om man ville, och på bilden ser ni den gemytliga restaurangen. Men också där fungerade allt väl, med stora fat med mat längs ett buffébord, flera personer som hela tiden fyllde på, en man som skar upp kött till sist och faktiskt rätt små barn som diskade och hjälpte till med allt möjligt.

Ljudnivån i hallen är galen. Där är trängsel överallt, alla rör sig hit och dit, ungdomarna är högljudda och uppspelta och kastar bollar mellan folkmassorna i korridorerna, och VARJE lag har en egen högtalare, med egen musik, som de spelar HÖGT. Folkmängden och de ständigt pågående svettiga matcherna gör dessutom att det är varmt och fuktigt som i en djungel där inne. 

Föga förvånande älskar flickorna det. Vi vuxna tror kanske att vi kommer att vara litet trötta på måndag.

Mellan matcherna smet jag iväg på en promenad, och Fredrikshavn verkar ju vara en ganska trevlig stad.

Nu är dagens program slut, och vi har anlänt till skolan. Flickorna duschar (i en annan byggnad, inte jättesmidigt), och alla är rätt utmattade. Vi hoppas på en lugn natt (och på att luftmadrassen är tillräckligt tjock för lagom sovkomfort). 

Ett och annat

 

Idag fick jag äntligen sått i min hydroponiska odling, litet sent i år men det har inte blivit av förrän nu. I år sådde jag basilika (som vanligt, den blir så fin), persilja och nyheten minigurkor! Vi får se om det blir till något - eller om de tvärtom växer sig alltför stora för fönsterbrädet - men det är roligt att prova.

Igår och idag har jag varit på en jobbgrej på Majvik i Kyrkslätt. Jag har aldrig varit där förut, och blev glatt överraskad. Där var fina, nyrenoverade hotellrum, bra mat och fina omgivningar. Slottet fanns på samma gård som kongresscentret, där vi var.

Förra veckan var jag också två dagar och en natt på en jobbgrej, och i april och maj ska jag vara ytterligare fyra gånger på tvådagars personaldagar (på jobb). Det tar ju onekligen en del tid, men jag tycker uppriktigt att det är roligt.

För övrigt har vi haft gäster några gånger under de senaste veckorna, gått på Thorax spex, varit på lande och för övrigt gjort vanliga saker som jobb och matlagning och hundpromenader och sådant. Så skönt att det är vår!

Ibland, när vi ska bort eller ska ha gäster, ber jag fjortonåringen sminka mig. Hon är mycket bättre på det än jag och brukar gärna göra det. Och det är så lyxigt att sitta stilla en stund och bli sminkad! Hundarna förstår genast att det är en Mycket Viktig Händelse på gång och att alla ska delta.

Lugnt på lande

 

Igår kväll kom vi ut till lande, efter en paus på några veckor. Mommo hade snällt nog varit och skruvat upp värmen under dagen, och dessutom lämnat en tulpanbukett och två veckotidningar. Glad blir man, ju!

Efter fredagsmys-middagen såg vi en riktigt dålig film, men det är trevligt ändå att sitta och titta tillsammans med maken, tonåringen och två hundar. Hundarna blir superinvriga när vi knäpper på tv:n och börjar leta på Netflix, för då vet de att de får sitta tätt, tätt intill sina människor i några timmar. 

Nu har vi ätit frukost med maken, minstingen sover ännu. Vädret är uselt, allt är insvept i dimma och då och då kommer en riktigt ordentlig regnskur. Men det gör inget, regnet smälter väl den sista isen och snön så småningom och vi har inget utomhusarbete som behöver utföras. En och annan hundpromenad ska man väl klara.

Helgens mat

 

Vi fick en middag i julklapp av våra barn, och igår var det dags! Vi bjöds först på kaffe i nyrenoverade Hagnäs-hallen, och promenerade sedan en stund på stan innan vi gick hem till vår äldsta. Och där hade de lagat så otroligt fint!

Till förrätt fick vi svartrotssoppa med äpple, persilja och friterad svartrot. Oerhört gott (och enkelt att laga, påstod kocken). 

Till huvudrätt var det ett slags sushi, som man själv byggde ihop vid bordet. Basen var nori och ris, och så fyllde man sin nori-strut med en massa läckerheter.

Bland annat sik, lax, avokado, vårlök, koriander, inlagd lök, picklade grönsaker, majonnäs, sesamfrön och mycket annat. Så gott, och trevligt med mat som man pysslar med vid bordet.

Till efterrätt mascarponekräm med rostad vit choklad och blodapelsinklyftor, tillsammans med en chokladmuffins. Härligt det också.

Det var en så trevlig och glad kväll, och vi satt vid matbordet i många timmar, med samtal om högt och lågt. Toppen-julklapp.

Under helgen har jag dessutom blivit bjuden på artesanpizza på restaurang av maken, så nu känner man sig rätt välgödd.

För övrigt har vi promenerat med hundarna till fafa idag, och tillbaka i solsken! Länge sedan man har sett solen här. Och nu är det ju redan mars. Det börjar verka som om vi klarade vintermörkret i år också (eller är det för tidigt att ropa hej?).

Ingen sol här, minsann

 

Sent på torsdag kväll (maken hade en jobbmiddag) packade vi in sakerna, hundarna, de två yngsta barnen och oss och åkte till lande. Vi kom fram först 23-tiden, men mommo hade varit och skruvar upp värmen så det var varmt och mysigt inomhus. På fredag distansjobbade vi, men så skönt att komma ut redan på torsdag - veckoslutet känns jättelångt.

Vädret är helt förfärligt, någon plusgrad, regn och glansis på gård och vägar. Men för övrigt går det ingen nöd på oss. Vi har varit på utfärd till Chappe och Mörby gård (där kossorna ovan bor) ätit gott, läst, tittat på film och sovit länge.

Blå timmen igår - numera först närmare klockan sex. Idag var vädret aningen bättre (inget regn), och vi tog en lång promenad innan lunch. Snart styr vi mot stan igen, och makens julklapp till alla barn, middag på en nepalesisk restaurang.

Veckan i solen

 

Semesterveckan blev mycket lugn och avkopplande, helt enligt plan. Vi började varje morgon med en promenad längs stranden med mamma, medan ungdomarna långsamt vaknade. Sedan kom vi tillbaka med färskt bröd och åt frukost i morgonsolen på balkongen. Efter frukost gick vi oftast ner till poolområdet för några timmar, innan det blev dags att börja tänka på lunchen.

Man åker ju kanske inte till Kanarieöarna för maten, men tack vare litet aktiv googling lyckades vi oftast äta riktigt gott. Här läckra tapas (och sangria, som jag tyckte mycket mer om än jag trodde).

Stranden vid vårt hotell var inte riktigt lämpad för stillsamma simturer, men däremot tydligen utmärkt för vågsurfing.

Vi tillbringade många timmar med att titta på surfarna, medan vi promenerade längs strandpromenaden, åt på någon av restaurangerna vid stranden eller bara satte oss ner en stund. Roligt att följa med både de skickliga och nybörjarna. 

Några gånger spelade vi minigolf. Alla var ungefär jämnstarka (= jämnt dåliga), så vinnaren varierade. Däremot vann mommo varje gång vi spelade kort, tror jag.

Det var saltvatten i poolerna på vårt hotell, och det var mycket behagligt att simma i. Men inget slår nog ändå att simma i havet.

Playa de las Americas är absolut en renodlad turistort utan desto mera själ. Men det är välfungerande, trevligt, fotgängarvänligt, livligt och väldigt välskött. Man ser inget skräp eller smuts. Två morgonar såg vi palmskötaren, som med hjälp av specialskor med en slags spiraler av metall som slogs runt stammen klättrade upp och skar av torra blad. Vilket jobb!

Sista morgonpromenaden, innan man fick återgå till morgonpromenader i mörker, kyla och halka. 

Det var en fin resa, alla tre generationer var väldigt nöjda. Och jag undrar om jag har missuppfattat något eller om vi har haft tur - jag trodde att vädret i februari kunde vara svalt och ostadigt också på Teneriffa. Men åtminstone de två gånger vi har testat har det varit bra, denna gång helt fantastiskt. Vi såg bara några små molntussar på hela veckan och behövde inte tröja ens på kvällarna. 

Vi gör den här resan till en tradition, tyckte fjortonåringen, och jag kan ju inte påstå att jag är helt emot den idén.

På semester

 

Igår kom vi fram, några timmar senare än beräknat - det var så stark motvind så planet måste mellanlanda för att tankas! Det var nog första gången det har hänt, faktiskt första gången jag ens har hört talas om något sådant, men det var ju bara att säga jaha jaha och låta flygpersonalen sköta sitt jobb. Och ett par timmars försening gör ju ingenting.

Igår och idag har vi gjort mycket litet, främst njutit av det fantastiska vädret, poolen, strandpromenaden och utsikten - och promenerat många kilometer. Härligt. 

Hej hej, februari!

 

I går på morgonen, när jag gick till vallokalen där jag skulle vara funktionär under presidentvalet, var det så här vackert och totalt folktomt i vår lilla stad (och kallt). Nog är de ju skönt när man tydligt märker att dagarna blir längre och ljusare.

Nu ska jag jobba litet till, men sedan inleds en veckas semester. Och inte nog med det, vi ska dessutom resa till värmen! Ska bli härligt.

Som förberedelse inför resan putsade jag mina vita skor med bikarbonat och tandborste härom dagen. Man blandar bikarbonat och litet vatten till en pasta, breder den på i synnerhet sulan, skrubbar, väntar ett litet tag och sköljer sedan bort den.

Tillfredsställande resultat med mycket liten ansträngning. Med litet större ansträngning skulle resultatet antagligen bli fantastiskt (men good enough är ju för det mesta min melodi).

Och till sist en orelaterad bild på hundarna, bröderna och kompisarna, som njuter i en solfläck.

Grönt som kanske ännu blir skönt

 

Hej igen, länge sedan sist! Jobb-överraskningen fortsatte att överraska, och det har varit väldigt mycket jobb de senaste veckorna, också på veckosluten. Igår var jag dessutom funktionär vid presidentvalet. Det är ganska roligt, men där också måste man ju hålla sig ganska skarp i ganska många timmar.

Och dessutom är det januari. Energin är inte riktigt på topp just nu, kan man väl säga.

Men efter middagen idag gav jag mig ändå iväg och köpte större krukor och ny mull till fjortonåringens mycket, mycket misskötta blommor. Jag kan inte förstå att de har överlevt med sin minimala, kruttorra jordklump. Nu tror jag att chanserna är mycket större för ett grönt och vackert blickfång i hennes rum. Vi får väl se. Och nog blir man ju själv också gladare när man hjälper någon annan, även om det råkar vara en växt. 

Annorlunda helg

 

En högst oväntad händelse på jobbet ställde till kommunikatörens veckoslut, och lördagen fick planeras om och gick sedan helt i arbetets tecken. På morgonen innan det skämde dock maken bort mig med plättar, och det gick nog egentligen ingen nöd på mig.

Idag har vi skjutsat ett par flickor till Borgå och tittat på deras handbollsmatch, och nu blir det nya tag med jobbet.

Och en kväll förra veckan var solnedgången så här oerhört fin.

På hemmakontoret

 

Första dagen som jag jobbar hemifrån i år, och jag njuter mycket av det. Nästan lika mycket som hundarna, som lyckligt snarkar tätt intill mig i soffan. 

Jag har jobbat jätteflitigt, och kände sedan behov av en paus - och stort behov av något gott till eftermiddagskaffet. Så jag bakade chokladkolasnittar, och de råkade bli helt perfekt gräddade. Krispiga, men sega i mitten, och inte en bränd kant så långt ögat kan nå.

Och se på min amaryllis! Jag köpte den för 1 € efter julhelgen, och nu tror jag att det är den finaste jag någonsin haft. Så många kronblad, och alla i perfekt skick - inget är torrt eller brunt eller sladdrigt. Dessutom har den två knoppar till på kommande. 

Söndagsbullar

 

Det är så kallt och så vackert idag. Så här ser det ut på vår gata. Vi får gå kortare och tätare promenader med hundarna, och det passar ju bra också för oss människor.

Minstingen kom just hem efter att ha varit hos en kompis i sex timmar, maken har städat ut julen och jag har bakat bullar (och gjort dhal med gröna linser). Bra söndagsstämning.

Lördagsprogram

 

Vi har en helg helt utan planerat program, och efter att ha ätit morgonmål i lugn och ro och läst litet i soffan bestämde vi oss för att åka på utfärd till Gumbostrand Konst & Form. Vi meddelade om våra planer i familjechatten, och tre barn hakade på. Det är ett så trevligt utflyktsmål! Det finns både utställning och café, så förutom njutning för våra sinnen fick vi också jättegod fisksoppa till lunch.

De vindögda keramikugglorna i museibutiken kunde jag inte motstå, så nu har vi en ugglefamilj på vårt drinkbord/blombord. Vem som är vem får alla bedöma själva.

Utställningarna var också trevliga, och mest av allt gillade jag kanske glassarna i glas.

På hemvägen åkte vi via nyöppnade, stora Alanya market i Östra centrum. Vi såg oss mest omkring men handlade nog litet grönsaker, linser och falafelmix.

Under veckan har vi jobbat. Jag hade en jobbgrej i Ekenäs, så jag tog med mig den jullovslediga fjortonåringen och hundarna och tillbringade två nätter på lande.

Det var jättevackert och jättekallt. Hundarna ville inte promenera alls, och på kvällspromenaden (då det också är jätte-jättemörkt) börjar man ju själv också undra om de ser eller hör något som man själv inte kan uppfatta - så promenaderna blev korta, men många.

För övrigt träffade vi mommo och läste, och så tittade vi på tre Guardians of the Galaxy-filmer med minstingen under kvällarna vi var på tumanhand (maken gillar inte den typen av filmer). Trevligt och mysigt.