Veckoslut på lande

 

Plötsligt blev det vinter. Lördagspromenaden på lande var rena ljusterapin, med efterlängtad blå himmel och snö på marken. Bitande kallt var det, men vi har ju vinterkläder. Och hundarna verkar kylan inte bekomma alls, konstigt nog.

I morse startade vi från stugan redan 07:30, för att hinna till våra söndagsprogram i stan. När jag gick ut för att låta hundarna morgonkissa 06:45 var vyn otrolig. Det var fjorton grader kallt, stjärnklart och en fullmåne som lysta upp snön. Isen höll tydligen på att lägga sig, för på halva sjön syntes vågorna medan den andra halvan var blank. Oväntat nog blev man riktigt uppspelt av att vakna och gå ut så ofantligt tidigt en vintersöndag. 

Och senare på dagen hittade jag en ankellång, så gott som oanvänd dunkappa på loppis - och den passade precis! Jag blev så glad! 

Förkovra sig

 

En av hundarna har läst en bok inatt.

Och han valde bok väl, när läslusten föll på. Viktig kunskap för en tax.

Vinterljus

 

Vi fick litet att tänka på när novembermörkret föll och vi ville sätta upp säsongsljus på gården. Vi hade ju inga buskar kvar (eller de nya finns ju, men inga buskar som kommer att sticka upp ur snön om det blir en snörik vinter). Inte fanns det riktigt något naturligt ställe att hänga ljusslingor heller, och inga utomhusuttag för el.

Efter många olika, mer eller mindre genomtänkta förslag, kom jag på att man kanske kunde utnyttja konstruktionen för flaggstänger. Sagt och gjort, igår handlade vi en och idag klättrade maken upp på taket och fäste en krok i väggen (mitt under ett Teams-möte för min del, så jag fick dela uppmärksamheten). Sedan fick vi trassla ut slingorna tillsammans med fjortonåringen (fortfarande mitt under Teams-mötet), men nu har vi ljus! Tror vi ännu ska testa att dra slingorna tätt längs väggen (nu kommer de ut i en halvcirkel) och se vad som blir snyggare.

Spännande dag

 

Idag har varit en spännande dag för alla vakthundar, för en massa män och maskiner dök upp och asfalterade vår gård. Också för människorna kändes det välbekant, om än litet avlägset, att väckas av tunga maskiners basgång 6:50 på morgonen.

Jag jobbade hemifrån för att taxarna inte skulle bli så stressade, men gårdsjobbet verkade nu inte bekomma dem så värst. 

Nu ser bilplatserna ut så här. Blir enklare att skotta i år, och mycket mindre sand in i huset. 

Och jag tror faktiskt det sista skedet i vår evighetsoändliga gårdsrenovering nu är avklarat! Det är nästan så man borde öppna en skumpa ikväll.

Farsdag

 

På fredagen deltog vi i Nylands Nations trevliga föräldrasits, så vi styrde kosan mot lande först på lördag förmiddag (med ett stopp på Österby Grillen, där vi intog en länplig dagen efter-lunch). Vädret visade sig inte riktigt från sin bästa sida, men det är ju mysigt att sitta inne, elda brasa, höra hur regnet smattrar mot rutorna och bjuda mommo, som nyss fyllde år, på födelsedagsmiddag.

På farsdagen började vi med lyxmorgonmål (som nästan har blivit vårt primära sätt att fira sådana dagar) och kände sedan att vi nog måste ut, trots vädret, så vi begav oss till Västerby friluftsområde. Tur nog så insåg vi redan i stugan att det kanske är rätt blött i naturen, så minstingen och jag tog stövlar istället för lenkkare.

Och blött på marken var det, minsann! När vi kom till ett område med ganska långa spångar låg de helt under vatten, och när man steg på dem sjönk de ytterligare. Att vända om var inte ett bra alternativ, vi hade redan gått i kanske 90 minuter och var ganska nära slutet av stigen, och att gå runt gick inte heller. Så vi gick försiktigt vidare, och när jag främst höll koll på att vattnet inte skulle gå över stövelskaften glömde jag ju att jag hade två taxar i släptåg - tills jag hörde ett plask och insåg att de var tvungna att simma. De såg litet kränkta ut när vi väl kommit över, stackarna.

Men det blev ju en spännande promenad, och efter lunch-vilan i soffan var nog extra avslappnad efter det här förmiddagsprogrammet. 

November

Resten av arbetsveckan blev ganska intensiv, men på fredag kväll åkte vi ut till lande efter flera veckors paus. Brasa, varma smörgåsar till kvällsmat, kvällspromenad med hundarna i kolmörker och sedan lägga sig under ett varmt täcke i ett ännu litet kyligt sovrum medan stormen tjuter utanför. Härligt.

På lördagen besökte vi Chappe för första gången. Det var trevligt att se byggnaden, och utställningen också, fast vi kanske inte förstod oss helt på den. Sedan åt vi gott på restaurang med mommo, gick en sväng i svampskogen och upprepade i stort sett fredagens kvällsprogram. 

Och på söndagen kom sedan alla barn på blinimiddag. Länge sedan vi alla setts samtidigt, och så roligt att träffa dem alla. Snart bor dessutom bara ett barn hemma - också nittonåringen flyttar hemifrån, närmare studieplatsen, fr.o.m. december. 

Vi kollade igenom veckan, och idag var det min tur att jobba hemifrån så hundarna inte får så långa, ensamma dagar - men så dök först ena barnet och sedan det andra upp mitt under dagen, för båda hade blivit sjuka. Så kan det gå. Och det verkar inte gå någon större nöd på dem.