fredag 31 december 2010

Smaka

Häromdagen bakade jag muffins med glasyr och ställde dem mitt på köksbordet för att stelna. Plötsligt slog det mig att ettåringen var ovanligt tyst. När jag kollade hade hon ställt sig bredvid bordet, sträckt sig upp så mycket hon kunde och lyckats nå glasyren på en kaka med sitt pekfinger. Lycklig stod hon och slickade i sig.

Jag antar att det här är en av skillnaderna mellan en vuxen och en ettåring. Ifall jag skulle sträcka mig upp så långt jag kunde - säg t.ex. upp på kylskåpet - och handen träffade något kladdigt som jag inte såg, skulle min första instinktiva reaktion definitivt inte vara att stoppa fingret i munnen och smaka.

torsdag 30 december 2010

Scouter

De två största flickorna har varit på scoutförläggning de senaste dagarna. Idag kom de hem, trötta och nöjda och oavbrutet babblande om vad de hade gjort.

- Mamma, på morgonen fanns det te att dricka, och jag hade redan tagit massor av te i min kopp när jag märkte att det inte fanns något socker!, sa tioåringen.
- Oj, var det den största motgången på hela förläggningen?, sa jag.
- Nå, typ, sa hon.

Så de har nog haft det bra.  

tisdag 28 december 2010

Natta barn

Vid nattningen igår:

Sjuåringen: Mamma, har du tänkt på en sak? Du kommer att bli mommo. Bara mommo, inte famo. Om vi inte ännu får en pojke.

Tioåringen: Mamma, om min telefon är fulladdad när du går och sova, kan du då sätta in den på vår byrå så jag hör ringsignalen i morgon? Men du behöver inte göra någon stor ceremoni av det.

söndag 26 december 2010

Julen 2010

Julen var mycket lyckad i det virveska hushållet i år. På julafton hade vi min familj på besök, på juldagen makens. Massor av mat, massor av prat, fina och vettiga julklappar, trevlig samvaro och snälla, tindrande barn. Väl värt allt handlande, matlagande, städande och diskande.

Idag kunde man dock ha tänkt sig en dag på soffan med en bok och resterna av julchokladen, men
- en ettåring
- en ung hund som inte hade fått en ordentlig långpromenad på dagar och vars energi var därefter
- de kubikmeter snö som vräkte ner under natten och nu måste flyttas från olämpliga ställen till lämpliga ställen
satte effektivt stopp för den önskedrömmen. Men nu somnade ettåringen, hunden är utslagen efter att ha rymt en gång och därefter fått gå en tvåtimmarspromenad, och snön är deponerad där den ska. Soffan nästa!

onsdag 22 december 2010

Och mera snö

Det var ju nästan så man undslapp sig ett fult ord när snön började vräka ner igen igår. Man föredrar ju alla gånger snö och kyla framför alternativet - någon plusgrad, slask eller regn och mörkt som i graven. Men någon måtta! Eller som tioåringen uttryckte det:
"Åh (djup suck), det snöar! Alltså (rättade hon sig snabbt) - snö är fint, jag tycker om den. Men... det är litet som när man har ätit för mycket godis. Då vill man inte ha mera just då."

tisdag 21 december 2010

Mera julklappar

Sjuåringen slår in sina paket.
"Mamma, vet du vad som är bra med att ha gjort sina julklappar själv? Man behöver inte peta bort några prislappar!"

lördag 18 december 2010

Juförberedelser

De tre största döttrarna åkte till mormor och morfar över veckoslutet, så maken och jag hade möjlighet att förbereda julen med bara den minsta och hunden hemma. Fram tills igår hade vi absolut ingenting fixat - noll julkappar, noll julmat, ingenting. Så vi förberedde oss på ett hektiskt och irriterat veckoslut, i synnerhet som maken innerligt hatar att julhandla och ettåringen trivs i vagnen i ungefär en minut innan hon vill upp och springa.

Men vi tog tjuren vid hornen och åkte iväg redan på fredag kväll. Butikerna var helt tomma, och på ett par timmar hade vi fått en hel del gjort. Eftersom det var så tomt kunde vi faktiskt ha ettåringen och gå omkring.

I morse gav vi oss iväg igen. Först hittade vi en fin julgran på tio minuter på den lokala frivilliga brandkårens jippo och körde hem den och två andra till svärföräldrarna och svägerskan. Efter den lyckade inledningen for vi rätt så glada till köpcentret, och trots miljoner andra julhandlare gick det ganska smidigt. Allt föll på något vis på plats och vi hittade vad vi skulle, och hann till och med äta en god pizza med en sömnig, stillsam, tyst ettåring som sällskap. Sedan for vi hem för hennes dagssömn, och maken och jag somnade i var sin soffa (jag med hunden på magen). På eftermiddagen och kvällen hann vi handla mat, laga sill och packa in paketen. Och nu väntar bastun.

Tänk att det någon gång kan vara så också - att en dag som man tror att blir stressig blir harmonisk och avkopplande.

torsdag 16 december 2010

Tillägg

Jag måste i ärlighetens namn göra ett tillägg till det förra inlägget: En sak var bättre i det gamla huset, och det var det stora torkrummet i källaren där man kunde hänga blöta lakan på tork. Här får man vintertid ta till diverse provisoriska system.

Nu tror jag att jag har skrivit tillräckligt om det här oerhört intressanta ämnet.

Förbättring

Saker som är bättre i det nya huset:
- när jag byter lakan i sängarna måste jag inte mera öppna garderobsdörrarna, lyfta in en pall (efter det finns det inte plats att öppna dörrarna), klättra upp och ta ner lakanen, lyfta ut pallen och bädda sängarna. Jag går helt enkelt till ett skåp, tar ut lakanen och bäddar.
- det finns en stor ho där man kan fylla hinkar och vattenkannor och tvätta babyrumpor utan att skvätta vatten omkring sig
- den rena tvätten behöver inte längre bäras till en säng för sortering - det finns ett bord bredvid tvättmaskinen för sådant
- allt som behövs för att packa in presenter finns lättillgängligt i ett skåp, inte liggande framme eller hoppressat längst bak på en hylla

Den gemensamma nämnaren är ETT GROVKÖK. Apropå saker som man i tjugoårsåldern aldrig anade att man en dag skulle vara riktigt, uppriktigt glad för.

onsdag 15 december 2010

Missa poängen, men bara litet

Ettåringen har nästan förstått det här med att blåsa på stället där det gör ont. Bara att varje gång hos slår sig kommer hon med handen utsträckt - den som jag blåste på första gången - och gör pustande ljud så jag ska förstå att blåsa. Oberoende av var det gör ont, alltså.

Det påminner om när den nyblivna sjuåringen var mindre och jag tog upp det här med fula gubbar. Man får aldrig, aldrig åka med okända och helst inte prata med dem heller, sa jag. Jag förklarade att det har hänt att någon har försökt lura barn in i sin bil genom att t.ex. säga att de har söta kattungar där. Hon nickade allvarligt. Sedan skulle jag kolla att det hade gått hem:

- Nå, om någon som du inte känner ber dig komma in i hans bil och säger att han har en massa godis där. Vad gör du då?
Hon tänkte så det knakade.
- Jag säger Kom hit med det!

tisdag 14 december 2010

Djurläten

Enligt ettåringen kan djur och andra varelser ha ett av två läten.

Hundar och de flesta andra djur säger Vov-vov-vov.

Spöken, mumintroll och till exempel den här ugglan på sjuåringens tröja hälsas bäst med ett Buuuu!

Men den här julängeln säger av någon anledning Vov-vov-vov.

Pepparkaksby

Får jag presentera årets pepparkakshus - en hel by! Den som har lust kan roa sig med att gissa vem som har gjort vilket hus.

7-åring!

De här veckorna i december är så hektiska att bloggen får finna sig i att bli litet styvmoderligt behandlad. Det viktigaste som har hänt sedan sist är att den här lilla typen fyllde sju år igår. Numera har hon fler tänder (dock inga framtänder för tillfället) och längre hår men är sig annars lik. Hurra hurra för vår lilla Lucia!

torsdag 9 december 2010

Ny design

Jag var tvungen att ändra bloggens utseende. Den gamla looken - med grönt gräs och blå himmel - korrelerade inte riktigt med verkligheten. Men eftersom jag är lat blev det ingen avancerad modell den här gången heller.

Mycket på g

Den här veckan är smockfull. Program varje förmiddag och kväll (det normala spelrummet för mig). I morse skulle jag ge mig iväg för ett kort jobbpass i Helsingfors i samma stund som jag lämnade minstingen i parken, så allt måste liksom vara klart på en gång på morgonen. Väckarklockan ringde 6.40 och jag satte mig i bilen, på väg till mitt eget, 9.37. Och då var huset långt ifrån tip-top och jag hade inte hunnit dricka kaffe.

Hur är det möjligt att morgonsysslorna tar så länge? Jag tror inte det beror på att jag vimsar, så tydligen tar det faktiskt tre timmar att

  • duscha, klä på sig och göra sig i ordning
  • väcka skolbarnen och se till att de stiger upp
  • sätta på en maskin tvätt
  • sitta tre minuter med en nyvaken ettåring i famnen
  • klä på henne, koka gröt och mata henne
  • hela tiden svara på en konstant ström av frågor av typen "Har du tvättat ljust?", "Hur kallt är det ute?", "Var finns en tomtemössa?", "Har vi något program på veckoslutet?", "Har du sett min telefon?"
  • putta ut skolbarnen som börjar åtta
  • tömma diskmaskinen
  • äta en smörgås själv
  • rada in smutsig disk och ställa tillbaka frukostgrejerna i kylskåpet
  • klä ytterkläderna på minstingen och se till att två aningen virriga förstaklassister får på sig och med sig allt relevant
  • packa alla i bilen och köra ettorna till skolan till nio
  • komma hem igen med ettåringen
  • gå ut med hunden
  • klä på ettåringen massor av ytterkläder
  • lämna henne i parken
  • åka iväg
Tur att jag inte ska vara på något jobb klockan åtta!

onsdag 8 december 2010

Ännu mera snö

Här är löjligt mycket snö. Just innan förra snöstormen klädde vi barrbusken vid vår ingång med hundra små lampor. Nu sticker en liten kvist med 7 små lampor upp ur en enorm snöhög.

Så här ser bilen ut efter någon halvtimmes jobb.  

Och vintern har ju knappt börjat!

Hm

Jag antar att vi måste skotta idag också.

Tillbaka igen


Nu är Virve tillbaka vid sin dator igen... Den förlängda helgen firades bland annat med en kryssning till Stockholm med hela familjen och makens brors familj. Trevligt att äta mat som någon annan lagat i trevligt sällskap, roligt att se ungarnas glädje (minstingen var stormförtjust på båten, att springa omkring i långa korridorer bland en massa folk är ett nöje på högsta ettåringsnivå), trevligt att träffa min bror och skoj att gå omkring i Stockholm.

Hemma i Finland väntade en liten överraskning - några tiotals centimeter ny snö. Så gårdagens "fritid" fick vikas för snöskottning och nämnd-möte. För övrigt har ettåringen lärt sig ett nytt ord. Idag när jag lämnade henne i parken (vilken fröjd efter fyra dagars paus) vinkade hon och ropade 'EJ DÅÅ!

fredag 3 december 2010

Matematik

Dagens samtal (eller ett av dem) vid matbordet:

Tolvåringen: Idag i skolan funderade vi på i vilka yrken man inte behöver räkna alls. Först tänkte vi på kock, men sedan kom vi på att där måste man ju räkna hela tiden.
Maken: Ja, men det är bara plus och minus och gånger och division.
Tolvåringen: Pappa, det finns inga fler räknesätt.

Köksassistent


Min medhjälpare i köket blev så upprörd när hon insåg att guacamolen som jag höll på att fixa inte var åt henne, så jag lät henne slicka skålen. NAM var hennes utlåtande, något överraskande.

Efterrätt eller inte efterrätt, det är frågan

Samtal vid matbordet:

Tioåringen: Mamma, kan man få ett kex till efterrätt?
Jag: Kanske. Ät upp först så ser vi sedan.
Tioåringen: (djup suck) Ah, detta eviga kanske.

onsdag 1 december 2010

Lovat är lovat

Vid middagsbordet gav maken ett aningen ogenomtänkt löfte. "Ha-ha, och här finns flera öronvittnen!" sa tioåringen triumferande.

Ny lek


Morgonens ettåringssyssla:
  1. Ta fram två burkar strössel ur ett köksskåp.
  2. Lägg dem i hundens matskål.
  3. Putta ner den för trappan, ett steg i taget, så skramlar det roligt.
Tänk att jag inte har kommit på det själv!