Blanktjärnsrundan

 

Det ostadiga vädret fortsätter, men vi låter det inte störa, och hittills har vi faktiskt inte blivit blöta alls. Igår gick vi Blanktjärnsrundan, och den klassikern var verkligen också värd sina timmar. Rutten är så populär att naturen blivit sliten, och sedan tre år finns restriktioner om att man bara får gå på stigen. Det är naturligtvis ok, stigen är bra och vi vill ju alla att naturen ska få återhämta sig.

Vattnet i Blanktjärnarna är otroligt, starkt turkost av kalk.

Den ena rastplatsen på rutten låg alldeles vid sjön, efter 6 km promenad, så där stannade vi och tillredde lunch. Korv med korvbröd, ketchup och rostad lök - extra gott utomhus.

Promenaden vidare gick uppe på en grusås. Så intressant - tjärnen till höger var turkos, tjärnen till vänster var vanlig. På högra sidan växte barrträd, på vänstra sidan björkar.

Det var ganska långa "transportsträckor" på den här rutten, när man gick i skogen utan desto mer att se på (man blir litet bortskämd här i ruska-Åre). Men det var lätt att gå hela tiden, inga större höjdskillnader. Och många av sträckorna var ju också oändligt vackra.

På Blanktjärnsrundan såg vi litet fler människor än tidigare, men de uppgick ändå till max ett tiotal. Ingen trängsel direkt. 

Bra med skyltar, så man vet var man är.

När vi hade gått hela rundan gick vi ännu en liten omväg till den allra första rastplatsen, Nipan, för att vila våra trötta ben och njuta av utsikten en gång till. Där blev vi sittande en bra stund, som ni förstår.

Sex timmar tog promenaden. Sedan kan man ganska nöjd och belåten tillreda och äta middag, gå i bastu och titta på inledningsavsnittet av Bonde söker fru.

Idag får vi se vad vi ska hitta på. Tjugotvååringen har ett möte mitt på dagen, och trettonåringen borde kanske också börja titta på sina läxor litet. Kanske vi tre andra får ta en tur på egen hand. Och i kväll ska jag hämta maken vid flygfältet, så sedan är hela familjen här!

Totthummeln

 

Igår var det dimmigt och regnigt när vi vaknade på morgonen (de har lovat ostadigt väder hela veckan, det är väl risken man tar när man åker i slutet av september). Vi bestämde oss för att gå en kortare tur, Totthummeln runt, och sedan se oss omkring i byn och butiker på eftermiddagen. När vi började gå hade det redan slutat regna, och vi klarade oss utan att bli våta. På östra sidan hade man utsikt över Björnen, och vi såg "vårt" hus!

Toppen var insvept i molnet. Man anande att det skulle vara väldigt vackert om man såg färgerna ordentligt, men nog var det ju litet spännande så här också. Vi stod på toppen och tittade ner, ibland såg man bara mjölkvitt och ibland blåste det upp en reva i molnet så man såg byn.

Utsikten från Nalleklippan på väg ner igen var väldigt fin.

Den här gången hade vi inte med oss lunch, utan gick på Max och åt hamburgare efter promenaden. Väldigt gott, så hungriga som vi var. Efter det tittade vi litet i butiker och fikade på Åre bageri.

Sent på eftermiddagen åkte vi ännu till Ristafallet, som har en viktig roll i Ronja Rövardotter-filmen. Det var mycket mer imponerande än jag hade förväntat mig, i synnerhet som det är höst och vattenmängden förmodligen är förhållandevis liten. Roligt att se.

Fint litet längre ner längs forsen, också.

På kvällen började det regna igen, men då var vi redan inne i vår mysiga lägenhet, åt pumpapasta som äldstingen tillredde till middag och tittade på en film. Mysigt.

Renfjället

 

Igår promenerade vi upp på Renfjället. Först åkte man med bil i en kvart, sedan promenerade man en liten bit förbi hus och på en grusväg, men ganska snart var man helt ute i naturen. Så vackert!

På toppen var utsikten fin åt alla håll, men där var det mycket blåsigt (nästan så man tappade balansen) och kallt, så vi vände snart neråt igen. Och utsikten när man vandrade neråt var ju också fantastisk.

Vi stannade vid vindskyddet för att grilla våra lunchsmörgåsar, och noterade nu en stor skillnad mellan vandringslederna i Finland och Sverige: I Finland finns det oftast färdighuggen ved vid rastplatserna, och i allmänhet också en yxa och stora mängder klabbar i ett skjul bredvid. Här tycks ved vara hårdvaluta. Det var det enda som inte ingick i hyran av lägenheten (fast här finns en öppen spis) och finns inte vid vindskydden. Tydligen ska man ta med sig ved i ryggsäcken? Efter visst besvär hittade vi sedan någon grå klabb och pinnar, så vi kunde göra upp en liten eld och göra lunch. Men nu vet vi till nästa gång.

Fina, långa spångar på nervägen. Och på hela tiden uppe på fjället - fyra timmar - såg vi inte en enda människa, inte ens på håll. Men vi tror vi såg en ren. Så fin första dag!

God morgon från Åre!

Förra veckan var ganska mycket jobb och ganska litet övrigt, roligare program - men det är ok det också, i synnerhet som orsaken var att jag nu håller en semestervecka. Ruskavandrandet i Ruka för två år sedan gav mersmak, och vi hade tänkt oss samma koncept i år. Men så visade det sig att det är ganska svårt att komma till Ruka med allmänna transportmedel, och eftersom vi är för många för en personbil var det något av en nackdel. Plötsligt kom jag på alternativet svenska fjällen, och att åka tåg-båt-tåg till Åre visade sig vara både möjligt och ganska förmånligt - och boendet i Åre var synnerligen förmånligt så här i mellansäsong. Åre blev det alltså!

Alla fyra barn och jag startade med båten från Åbo på lördag kväll (maken kunde inte ta hela veckan ledig, så han kommer efter med flyg på torsdag). Sex på morgonen körde vi av båten i Kapellskär och började köra genom Sverige. Det var oväntat trevligt och lätt, längs den vackra inlandsrutten. Ett par timmar innan vi var framme i Åre kom plötsligt en stor uggla flygande och landade på en plogpinne vid vägen. När vi stannade vid den blev den skrämd och flög iväg igen, men roligt var det ju att se den så nära. 

 

Vid fyratiden var vi framme i vid vår bostad i Åre - och den är så fin! Alldeles nybyggd, stor och fräsch och välutrustad. Utsikten är fantastisk, över sjön och fjällen. Den ligger ganska nära centrum fågelvägen, men bilvägen slingrar och det verkar inte gå att gena heller till fots, så i praktiken tar det 10 minuter att köra till Åre centrum. För oss gör det inget, vi tänkte ju vandra på dagen och på kvällen lagar vi gärna mat och går i bastu "hemma", men om man vill gå på bar på kvällarna är Björnen kanske inte det idealiska läget.  

Igår kväll handlade vi mat, lagade laxpasta till middag, gick i bastu och kollapsade i de härligt bekväma sängarna. Nu väntar vi på att också minstingen ska vakna, och så blir det vandring på Renfjället!

Söndagsprogram

 

Förutom handbollsmatchen (som var förvånansvärt rolig att följa med) gick vi på Eila Hiltunen-utställningen på Didrichsens konstmuseum på söndagen. De här stora solrosorna var en av mina favoriter på utställningen...

... och den här en annan. Jag kan ju inte påstå att jag är så speciellt insatt, inte ens på amatörintressenivå, men nog ger det alltid nya impulser att titta på konst, och det är ju roligt.

Sedan åt vi söndagsmiddag med tre av fyra döttrar.

Och visst fick vi sängen klar också! Ganska snabbt, och utan några som helst nervösa sammanbrott.

Den nya sängen innebär tre allvarliga bakslag för hundarna:

1. Den är lägre, så de ryms inte längre under den (favoritgömma för äldre hunden).
2. Den är högre, så de kan inte längre hoppa upp i den (det har de aldrig fått, men trots det gjort ibland när vi inte är hemma).
3. Den är längre, så mattan som yngre hunden brukade sova på ryms inte längre in.

Punkt 1 och 2 medför kanske bara förbättringar, men vi måste nog skaffa en ny matta som de kan sova på. 

Veckoslutssysslor

 

Vi har länge tänkt köpa en ny säng åt oss, och ibland gjort halvhjärtade insatser till research för att kunna välja rätt. Det enda vi var säkra på var att vi vill att den nya är mjukare än den gamla. Men allt annat, som alla olika företags försäljare lyfter fram: Är det viktigt att den är av naturmaterial, eller att den har fjädrar i skilda påsar, eller kanske memory foam som håller 1000 kg? Ingen aning. Vi vill bara ha en bra, bekväm och hållbar säng.

Förra helgen tog vi tjuren vid hornen (igen) och besökta några sängbutiker. Till sist fattade vi beslutet att köpa en från IKEA - men då fattades en beståndsdel i lager, och vi fick vänta tills de fick en ny leverans. På torsdag fick jag meddelande om att delen kommit, på fredag ringde jag och gjorde beställningen, och fick det överraskande beskedet att de kan leverera sängen samma kväll! Och vid åttatiden på fredag kväll kom leveransfirman, bar ut de gamla sängarna och lämnade det här. Jag hade litet glömt (eller förträngt) att det inte är sådär bara att ta en ny säng från IKEA i bruk.

Nåjo, med gott humör började vi öppna paket och studera bruksanvisningar. Maken och jag är inte alls usla på teambuilding av detta slag, och inte heller på att läsa instruktioner, men tid tar det ju. Och fel gör man, oundvikligen. Ingen kan tydligen skriva idiotsäkra instruktioner, alltid kan man vända någon del åt fel håll och upptäcka det tre skeden senare. Nu hade vi skruvat fast benen på fel sida av stommen, märkte det just tre steg senare och måste backa och göra om den första sängen. Andra gick sedan blixtsnabbt.

Men när vi kom ytterligare några steg framåt och skulle skruva fast sänggaveln, och i det skedet upptäckte att man borde ha förstått att skruva fast ytterligare en del (som fanns i ett helt annat paket än det andra) innan man skruvade ihop stommen och satte fast benen - och alltså måste göra det ännu en gång på nytt - gav vi upp för dagen. Klockan var tio och sängstommen fungerade ju ändå. Fortsättning följer. Undrar hur många tusen personer som sover i en IKEA-säng som är fel ihopskruvad, mumlade maken innan vi somnade.

På lördagen åkte vi sedan till lande över dagen och ställde i ordning det för vintern: tog upp båten, tömde kyl, frys och skafferier, stängde av el och vatten. En timme i skogen hann jag också med. Svampskörden var inte så imponerande, men det är ju alltid skönt att promenera i en höstskog.

Och när vi kom hem igen åt vi härliga räkor.

Idag ska vi för övrigt på vårt livs första handbollsmatch! Minstingen har börjat spela. Och så ska vi väl få sängen klar.