Fredagskväll - igen!

Hör och häpna: läget är exakt detsamma som vid mitt senaste blogginlägg, för två veckor sedan - en lugn fredagskväll!

Mellan de två lugna fredagskvällarna har det dock varit två aktiva veckor, med mycket jobb, någon julfest, någon jomppatävling och här sist en kryssning till Stockholm med mor (min mor) och dotter (den minsta). Vi hade tänkt åka redan på tisdagen och stanna i två dagar, men poststrejkens stödstrejk satte käppar i hjulet för den planen. Lyckligtvis kom vi iväg på en kryssning i alla fall. Det var riktigt uppiggande att tillbringa två novemberkvällar på en klart upplyst båt med mycket program (trots att 1000 teknologer ombord gjorde att nattsömnen blev litet hackig), roligt att träffa bror med familj och moster, och trevligt att ha gott om tid med mormor och tioåring.

För övrigt är jag just nu ensam hemma - otroligt men sant. Maken är på julfest, nittonåringen ute med kompisar och femtonåringen sitter barnvakt hos tioåringens kompis, så hon gick också dit (blev här månne ett syftningsfel? Tioåringen själv gick alltså också dit, svårt med alla hon) Snart ska jag dock ta hunden med mig och gå efter minstingen.

I morgon blir det födelsedagsfirande (mitt) och adventskonsert, där tioåringen sjunger. Blir fint!

Lugnaste fredagskvällen i mammaminne

I kväll har vi minsann tagit det lugnt. Tioåringen är sjuk, hon har haft feber och varit hemma från skolan hela veckan. I går började hon en antibiotikakur, så nu ska det väl äntligen ge med sig. Jag igen var ute med kollegorna på teamdag i går. Vi började med att köra go-cart, sedan åt vi pizza tillsammans och så fortsatte vi ut på kakaroke-bar. Två av tre ovanstående gjorde jag för första gången i mitt liv! Det var så roligt, och blev ju så sent, så i dag gick ju också jag litet på halvfart.

Efter jobbet åt vi hämt-sushi tillsammans med nittonåringen, som sedan gav sig ut med sina kompisar. Maken är i Berlin med sina kompisar, och femtonåringen på Kulturkarnevalen med sina kompisar. Sjuklingen och jag tittade på en film, och för första gången på evigheter såg jag faktiskt filmen från början till slut, utan att titta på telefonen, datorn eller i en tidning samtidigt. Och nu tidigt i säng med oss båda två. Mycket avkopplande.

För övrigt har jag gjort ett litet stilleben med ljung och en ljusslinga på vår balkong. Fint blev det, tycker jag - allt som piggar upp i novembermörkret är mycket välkommet. Som trevliga kvällar, kompisar och ljusslingor.

Typisk måndag morgon-händelse

I morse var det total måndagsyrsel på jobbet. Vi hittade inte viktiga papper, vi kom inte ihåg vad vi hade gjort förra veckan och vi svarade med Goddag yxskaft-svar på varandras förvirrade frågor. Till sist drog jag mitt strå till stacken när jag märkte att en nötpåse hade läckt, så jag hade lösa cashewnötter på botten av min handväska. Jag plockade upp dem i handen, slängde in dem i munnen och tuggade ordentligt - och märkte sedan att en "nöt" olyckligtvis var en Panadol-tablett.

Jaja, det är viktigt att skratta med kollegorna också.

Bättre

Familjens båda herrar mår nu betydligt bättre. Maken fick komma hem från sjukhuset på tisdagen och behöver nu antibiotika "bara" i pillerform. Hunden fick sin nya vätskeutdrivande medicin, och effekten märks tydligt - han har slutat hosta på nätterna och hans svullna mage har försvunnit. Mycket bra.

Femtonåringen är i Holland på utbyte denna vecka och verkar ha det toppenbra. Maken är ännu sjukledig. Vi andra puttrar på i vardagen - jobbar, går i skola, jomppar (10-åringen) och övar med Luciakören (19-åringen). I dag kommer jag till och med att kunna gå på min egen vattenjomppa - första gången på över en månad! Bra, bra.

Vilken vecka!

En sådan vecka det har varit! Mycket program, och både det ena och det andra. 

Måndag-tisdag var jag på jobbresa i Tallinn, på de sista personaldagarna för denna omgång. Som vanligt var det mycket jobb, men väldigt roligt. Tanten (alltså jag) drogs dessutom på något sätt med i stämningen och kom till mitt hotellrum först efter klockan tre på natten, efter middag, nattklubb och efterfest på en kollegas rum. Och så vaknade jag halv sju ändå, så natten blev litet kort - men det kan det vara värt ibland.

På tisdag tog jag en tidigare båt hem, för att hinna till Operan, där tioåringens årskurs framförde den specialskrivna operan Djurens Planet tillsammans med tre professionella operasångare. De har övat hela hösten, och föreställningen var så bra! Den överträffade verkligen alla förväntningar. Och som tioåringen njöt och strålade på scen. Att få klä ut sig, i riktiga teaterkläder, och sjunga och dansa på en stor scen. Precis i hennes smak. Vad fint ändå, att lärarna har orkat öva med dem och arrangera allt, så de fick uppleva en sådan här speciell dag.

På onsdag vanligt jobb (som ju samlas en del när man är borta ett par dagar), och uppröjning och tvätt hemma på kvällen. På torsdag vanligt jobb och ett jobbevenemang, som vi förberett länge, på kvällen. Evenemanget gick mycket bra, och jag kom hem sent, trött, avslappnad och nöjd och tänkte att nu - nu är allt stressande över för stunden, i natt kommer jag att sova som en stock.

Men så blev det nu inte - för maken fick så vansinningt ont i magen att vi var tvungna att åka till sjukhus mitt i natten. Han hade haft litet ont redan i över ett dygn, men nu var det riktigt illa. Efter några timmar och undersökningar blev han hemskickad igen, infektionsvärdena var litet förhöjda men inte alarmerande (och hans blindtarm är redan borta), så man kunde vänta och se. Han sov och vilade hela fredagen och kände sig bättre på lördagen, så vi kunde ha gäster på kvällen som planerat. Det var en trevlig kväll med många gäster, underbar mat (fast jag säger det själv), massa prat och sen läggninstid.

I dag hade maken dock riktigt ont igen, och åkte via företagsläkaren (som konstaterade rejält högre infektionsvärden än på torsdag) tillbaka till sjukhuset. Nu undersöktes allt ordentligt, och felet visade sig vara en kraftig infektion någonstans i tarmen, som nu sköts med intravenös antibiotika - så han får stanna på sjukhuset åtminstone tills i morgon, förmodligen längre. Så skönt, ändå, att det var något som kan botas relativt enkelt. Och så glad man är över att bo i Finland gånger som den här. Proffsig, vänlig sjukvård, så gott som gratis. Gärna betalar man ju skatt.

Och ja. I morgon ska femtonåringen vara på flygfältet kvart över sex på morgonen (hon ska tillbringa en vecka i en skola i Amsterdam! Så roligt), så jag ska börja morgonen med att skjutsa henne dit. Och hunden ska föras till veterinären (han mår inte bra, det verkar som om han behöver en tredje medicin, som veterinären redan förvarnade om för ett tag sedan). Och jag har ett viktigt förmiddagsmöte, så det var tänkt att maken skulle ta veterinärfärden, men nu blir det ju nog jag. Jaja, en sak i taget, det blir nog bra. Också med maken, till vår stora lättnad.