London 2019

På lördagen tog vi Finnairs morgonplan till London, efter sedvanligt parlamenterande om vilken tid vi egentligen borde starta hemifrån om planet går klockan åtta (maken och jag kommer förmodligen att bråka om detta ännu på åldringshemmet. Han vill optimera tidtabellen så man inte behöver vänta någonstans, medan jag mycket hellre åker iväg tidigare, så man inte behöver vara stressad för om man ska hinna, och - ifall det blir tid - istället dricker en kopp kaffe i lugn och ro innan man går till gaten).

Själva flygresan bjöd på en angenäm överraskning - det var nämligen ett jättestort plan, som flygvärdinnorna sa att vanligen används för resor mellan kontinenterna, så alla hade en egen skärm och kunde se valfri film ur ett stort utbud innan vi var framme. 

  

Efter att ha landat, åkt tunnelbana och ätit lunch gick vi på en sing-along-bio, för första gången någonsin. Det var rätt underhållande. Man fick en påse med diverse effektskapande prylar, och noggranna instruktioner om vad man skulle göra. Förutom att sjunga med skulle man hurra när en viss person syntes i bild, bua när en annan gjorde det, klappra vid applåder och hästar som galopperade, dansa på ett visst sätt vid en viss sång och smälla en liten smällare vid slutkyssen. Roligt var det, men maken och tjugoåringen som inte hade sett filmen förut missade nog en del av handlingen när replikerna inte hördes i det allmänna tumultet.
 

Så gick vi en stund på stan, och hade sedan tänkt äta middag på en pub - men på något sätt blev vi så sena i starten att de alla var fulla när vi kom så långt. Men ödet var oss gynnsamt, och vi hamnade istället på en mexikansk restaurang med mycket, mycket god mat.

Den här gången sov vi på ett hotell nära O2-arenan i Greenwich. Det var en bit att åka dit på kvällen, men hotellet var mycket bra (och förmånligt!), så det kunde det nog vara värt. Det var rent, hade bra sängar, var väl uppvärmt och hade obegränsat med varmvatten i den fräscha duschen, och inget av detta kan man ju vara säker på i London. Morgonmålet var också bra, trots att det inte fanns något pålägg och inte en enda grönsak. Man kunde äta bacon, korv och äggröra, ljus toast med smör och marmelad, croissanter med Nutella, flingor med yoghurt eller frukt. Intressant information: tjugoåringen lyckades få en toast att BÖRJA BRINNA i rosten - men ingen skada skedd, den slocknade av sig själv.

På söndagen började vi i Notting Hill, med dess vackra gator. Vi promenerade ett tag och gick sedan på ett museum som ställde ut varumärken, förpackningar och reklamer från olika årtionden från och med den viktorianska eran  - mycket intressant.

 Efter lunch tog vi tvåvåningsbussen till Camden och tillbringade ett par timmar där.

På kvällen besökte vi Sky Garden - så fint! Det ligger på 35 våningen i en skyskrapa i City, och man kan traska runt hela våningen och titta ut över London åt alla håll. Det var mörkt när vi var där, och så fint med stadens ljus. London är nog enormt stort. 

Tredje dagen tillbringade vi helt och hållet i centrum, gick i butiker och åt sushi både till lunch och middag - men då tog jag inga bilder. Några reafynd fick följa med oss hem (jag tror faktiskt maken hittade mest! Och nioåringen var för första gången riktigt intresserad av den här delen av resan). Planet hem var litet försenat, och vi var hemma först strax före två på natten. Aningen tungt var det ju att sedan stiga upp för jobb och skola efter en fyratimmars natt, men förvånansvärt smärtfritt gick det. Inte ens minstingen klagade.

Mycket bra januariresa, igen. Man följer ju förresten med Brexit-råddet med förskräckt intresse - hur månne det går? Och vad händer sedan? Kommer det att bli en januariresa 2020 till London, eller är allt mycket mer komplicerat då?

Samhällsaktivist, javisst

Femtonåringen och artonåringen deltog i klimatstrejken vid riksdagshuset på fredagen. Femtonåringen tillverkade skyltar kvällen innan, och tack vare dem (tror vi) blev hon intervjuad i flera medier.

Bra ändå, att de är samhällsintresserade, aktiva och vill ta ställning. Och fint att de uppmärksammas och tas på allvar när de gör det. En anmärkning och försittning på grund av skolk kostade det dem, men jag tror det var värt det.

Skumpa morgon, middag, kväll

Efter jul- och nyårshelgen infinner sig ju i allmänhet en viss mättnad på mat, dryck och oregelbundna vanor, och man skärper sig glatt och återgår till vardagen. Förra veckan gick således (nästan) helt utan fet mat, efterrätter, godis och alkoholhaltiga drycker. I år har vi dessutom varit extra skärpsamma (minstingens nyord från när hon var liten). Femtonåringen föreslog en vegetarisk januari och vi nappade. Själv äter hon helt vegetariskt, resten äter vegetariska vardagsmiddagar men vad man känner för till lunch. Fredags- och lördagsmiddagen har både vegetariska och icke-vegetariska alternativ. Och hittills går det väldigt bra! Vi får planera middagarna lite bättre än de slentrianmässiga korv-köttfärs-fisk-alternativen, men det har blivit gott och man har varit behagligt mätt, aldrig övermätt men inte heller hungrig.

Men nu blev det ett tillfälligt avbrott i min skärpsamhet, känns det som. I går blev det en bastuöl. I morse, när jag kom till jobbet, serverades överraskande nog skumpa vid morgonmötet för att fira en grej. I kväll ska jag på traditionell födelsedagsmiddag på restaurang med min gudmor, vilket brukar betyda både underbar mat och goda drycker - och jag tänker njuta av allt. Men sedan blir det skärpning igen!

 

Hej, 2019!

Jaha jaha, var ska man börja? Med julafton, kanske? Och en bild på lite mat...

Jullovet började med fart och fläng. Vi firade julafton hos oss med makens familj, 18 personer totalt. Eftersom vi alla tycker om att laga mat tillbringade vi först ett par dagar i köket, men det är ju hur trevligt som helst när fem familjemedlemmar lagar mat tillsammans. Hunden och minstingen sällskapar mest, men också de hänger i köket, såklart. Själva julafton var väldigt lyckad. Det var harmoniskt och glatt, med massa prat och skratt, och vi satt vid matbordet från klockan fem till klockan halv två. Mycket trevligt.

På juldagen lämnade vi sedan hunden hemma med en snäll kusin och tog båten till Stockholm med mina föräldrar. På båten åt vi gott (igen) och umgicks, och i Stockholm hälsade vi på hos min bror. Och sedan åkte vi tillbaka igen. Också mycket trevligt, och så fint att umgås med båda familjerna under julen. Lyckligt lottade är vi, som på båda hållen har familjer där alla trivs tillsammans.

När vi kom hem från kryssningen var vi ju lite trötta. De tre stora flickorna åkte på scoutläger, och maken, minstingen, hunden och jag tog det riktigt lugnt ett par dagar. Så skönt! Vi bara sov, gjorde små utfärder, läste och såg på filmer, och också den annars så aktiva nioåringen var fullkomligt nöjd med det låga tempot. Sedan började vi varva upp igen, med en pizzamiddag hos kompisar, traditionell familjebowling (som maken traditionellt vann) och en hejdundrande nyårsfest hos makens bror.

Och nu är man tillbaka på jobb igen. Men det känns bra, faktiskt. Man kan ju inte bara semestra hela tiden. Och jullovet var så bra, med både vila och socialiserande. Dessutom bokade vi redan vår sommarsemester på Norwegians nyårsrea - nästa midsommar kommer vi att fira i de italienska alperna. Och redan nästa helg ska vi till London. Roligt att ha resor att se fram emot, fast vardagen också är bra.

Och för övrigt är hunden mycket bättre! Han fick en medicin till, en som förbättrar blodcirkulationen, och redan efter ett dygn var han som en ny hund. Eller ja, som den gamla hunden. Nu skuttar han igen omkring och stjäl mjukisdjur och äter upp dem under matbordet. Bra så! 

Decembersysslor

Tavlan i konferensrummet där vi hade möte i går - det hade tydligen varit ett MYCKET VIKTIGT möte före vårt. 

Jaha jaha, det blev inte så tät frekvens på blogginläggen nu heller, men vad kan man göra såhär i december.

Sedan sist har tredje dottern fyllt 15 och firats med sång och presenter. Vi har varit och sett Lucia i Helsingfors och haft en lång, trevlig och blöt middag för goda vänner förra lördagen. Minstingen har dessvärre varit febrig och hemma från skolan ända sedan fredag, men nu ser det ut som om hon äntligen, äntligen kan gå till skolan i morgon. Hunden verkar bättre men inte frisk, och vi får se vad veterinären föreslår på återbesöket i övermorgon. Och så har det snöat! Så fint.

Snart ska jag på middag till min svägerska, och i morgon efter jobbet ut på öl med ett par gamla kollegor. På fredag julgröt, på lördag lågstadiets julfest och glögg hos kompisar. Och jobbet och julförberedelser och vardagspyssel. Men jag känner mig inte ett dugg stressad, allt är skoj. Ingen mossa växer på denna sten just nu.

Fullt upp

- Mamma, har du bloggat i dag?, frågar artonåringen.
- Du har inte ÄNNU HELLER bloggat, säger maken varje kväll.

Och ja, det är ganska mycket på gång nu, både på jobbet och på fritiden (inte så värst överraskande i december). Men förra helgen, när alla fyra barn var på scoutförläggning, förde vi hunden till mina föräldrar och tog riktigt ledigt. Maken hade bestämt resmål - Hangö - och bokat rum på hotell Regatta.

Vi åkte iväg tidigt på lördag, för att hinna promenera den nya naturstigen på Tulludden medan det var ljust. Dagsljus var det, jo, men också storm och regn. Det var rätt mäktigt att gå längst ute på klipporna medan det blåste närmare 20 sekundmeter. Det är svårt att fånga på bild, men det blåste så mycket så man måste köra ner fötterna och parera vinden för att inte vingla iväg - och man fick bara hoppas att klipporna inte var hala just där man klev. Enorma vågor och otroligt vindbrus. Mycket fint.

Efter tvåtimmarspromenaden var man genomvåt och genomkall. Men vad gjorde det, för vi gick direkt till spat och värmde upp oss i bastun och poolerna. Sedan middag, sedan en öl på en pub...

... och till sist en sängfösare i hotellets bar, innan vi lade oss i de sköna sängarna och somnade som stockar.

Nästa morgon promenerade vi igen ett par timmar längs stranden, denna gång mot Fyra vindars hus och Täktom. Också en så fin promenad, och också denna gång var vi så gott som ensamma ute.

Sommarhangö är litet för hektiskt för min smak, med alltför mycket folk, kindpussar, förtjusta utrop och evenemang. Men jag blev mycket förtjust i Vinterhangö. Havet och stränderna är ju så vackra. Hotellet var bra, maten god och spat fräscht. Jag kommer gärna tillbaka.

För övrigt har jag bytt bil. Den gamla (som jag ärvde av maken) var bra på alla sätt, men började bli just gammal, och vi var litet rädda att något stort - som växellådan - skulle gå sönder så småningom. Vi funderade länge och väl på vad jag borde välja, och provade några alternativ. Utmaningen är att jag använder bilen till att köra till och från jobbet - och skulle alltså helst ha en liten, smidig och snabb - medan barnen med körkort har helt andra prioriteringar. De använder den mest i scoutsammanhang, där man proppar bilen full med folk, tält och utrustning, och både tjugo- och artonåringens första önskemål var (litet oroväckande) "en bil man inte behöver akta". Sedan tyckte tjugoåringen att en skåpbil egentligen skulle vara bäst, men där gick min gräns för kompromisser. Jag kör icke till jobbet varje dag med en skåpbil.

Som det så ofta går föll flera saker plötsligt på plats, och förra fredagen sålde jag den gamla och köpte en ny på ett par timmar. Det blev nu sedan en två år gammal Golf, som är trevlig att köra men som man inte "behöver akta" så mycket. Alla är nöjda, tror jag.

Juliga grejor

Så mycket juliga händelser som rymdes i veckoslutet! Tomtarna hade hunnit fylla på julkalendern. Artonåringen och jag sjöng med vår kör i en adventskonsert på lördag kväll, och jag sjöng med den andra kören i en adventskonsert på söndag förmiddag, i två olika kyrkor. Mycket bra adventsstämningsskapare. 

Det blev första advent. Maken och jag åt frukost i godan ro, på tu man hand (alla barn sov), medan det första ljuset brann. Icke-julig händelse relaterad till första advent: Jag skulle fota idyllen, och råkade svepa omkull mitt fulla saftglas - fem deciliter saft på duken, på bordet. Det fanns ju en tid när en måltid utan ett vält glas var en sällsynthet, men numera händer det rätt sällan. Och i går, när inga barn ens var med, så piggade jag upp morgonen med att välta mitt glas. Jaja, jag torkade upp så gott det gick, lade en tidning under duken, torkade lite till - och välte glaset IGEN!!! Sedan lade jag duken i tvätten, torkade upp, torkade också mellan skivorna i bordet och fotade ljuset utan duk.

På söndag kväll fixade vi årets pepparkaksby. Mellanbarnen - som axlat ansvaret som huvudarkitekter de senaste åren - hade planerat och bakat en igloo-by. Alla familjemedlemmar fick sedan dekorera var sin igloo. Notera speciellt den vackra sjön av socker - mor är mycket imponerad. Och bäst av allt: inget bränt socker behövdes för att sätta ihop denna by. Ingen brände fingrarna, och gissa om byn kommer att vara god att äta!