måndag 23 november 2020

Resor i hemlandet: Imatra

 

Under veckoslutet gjorde vi en miniresa tillsammans med minstingen och maken. Scandic hade erbjudanden på hotellövernattningar för ett tag sedan, och vi valde ut ett som såg trevligt ut, låg på rimligt avstånd och hade simbassäng - och det blev Imatra. Redan bilresan dit var ju uppiggande, då man fick åka genom ett ljust och vackert vinterlandskap.

Och hotellet - Imatran Valtiohotelli - var ju så vackert! Som ett sagoslott. Vi hade bokat rum i den "nybyggda" delen, där också bastuavdelningen fanns, men när vi kom fram frågade de om vi kanske hellre ville sova i slottet. Vi gick och kollade på det rummet, men beslöt oss ändå för att sova i det moderna, istället för det sneda och vinda och personliga, med heltäckningsmatta, gammalt badrum och litet egendomlig doft. Och det var så bra! Sova i ett modernt rum, men äta och ta en drink i dessa utrymmen:

Dörren från matsalen/festsalen till köket. Så fin!

Stretching i trappuppgången.


Rätt imponerande entré


 och ett obligatoriskt uppstoppat vildsvinshuvud i brasrummet.

Bastuavdelningen var inte speciellt imponerande, men det fanns bastu, pool och bubbelpool, så det dög bra. Dessutom mycket vänlig service - när jag såg att bastuavdelningen öppnade först kl. 17 och beklagade det för minstingen hörde receptionisten det och frågade när vi då skulle önska att det öppnade? Kanske klockan 16, sa jag, och då sa hon ok, jag kan nog knäppa på bastun tills dess. Vi gick alltså och badade 16-tiden och fick vara där alldeles ensamma en timme, och när vi gick upp för att äta middag kl. 18 började det bli alldeles fullt. Så snällt av dem!

Forsen, som gick alldeles invid hotellet, var också fin. Strömmande vatten är nog litet som elden eller havet, man kan titta på det länge, länge.

Kottar som slängdes i tappade man bort direkt. Inte att rekommendera att trilla i forsen, misstänker jag.

Nästa dag tittade vi en stund på tv från sängarna när vi vaknade (det ska man göra på hotell, liksom man ska äta godis i sängen och titta på tv på kvällen). Sedan åt vi hotellfrukost, promenerade litet invid forsen, tittade på de imponerande dammluckorna och började åka hemåt igen vid lunch. Så fin och avkopplande miniresa!  

Hemma hade storasystrarna tagit hand om hunden, och alla parter verkade nöjda och belåtna med sin helg. 

onsdag 18 november 2020

Back in business

 

Coronatestet var negativt, minstingen är tillbaka i skolan och jag är tillbaka på jobb. Hunden deltar också aktivt i Teams-mötena. Bra så.

Men under de två dagarna jag var sjuk hann jag ungefär halvvägs genom tegelstenen Som Pesten. Mycket fascinerande att läsa den medan man är sjuk, under en pandemi. Tänk vad författaren fick mycket rätt, fast den kom ut 2017. Lyckligtvis är det nuvarande viruset (peppar peppar, ta i trä) inte lika dödligt som det som beskrivs i boken, och slår inte lika hårt mot barn och ungdomar.  

måndag 16 november 2020

Litet sjuk

 

Här är vi litet sjuka. Tur att jag åtminstone har en lämplig bok att läsa :) Jag reserverade den på bibban och har väntat länge, men fick den till sist förra veckan.

Minstingen blev först krasslig - ungefär på lördag. Hon var inte så värst sjuk, så vi åkte iväg och packade ihop lande som planerat (utan att träffa någon, förstås). Men eftersom man ska stanna hemma med mycket låg tröskel blev hon hemma från skolan ännu idag, och för att vara på den säkra sidan var hon på ett coronatest i morse, trots att hon nu verkar vara så gott som frisk. Istället har jag fått samma symtom, huvudvärk, ont i magen och kraftlöshet - men ingen feber eller symtom i andningsvägarna. Vi väntar alltså på testresultatet, och om det är negativt - vilket vi ju tror - kan hon gå tillbaka till skolan och jag kan anta att jag också har samma icke-corona. 

Förutom att läsa har vi sett på tv. Taxen är rätt fascinerad av The Crown, roligt nog. Där förekommer kanske mycket hundljud och musik (som han faktiskt verkar kunna uppfatta, han lyssnar noga när vi hör på musik). Och så har vi sett två avsnitt av svensk/finska White Wall. Och så har vi något problem med varmvattenpumpen, så badrumsgolven är kalla och vattnet i kranen svalt. Reparatören lär komma "inom ett par dagar". Mycket spännande. Men på fredagen hade vi faktiskt gäster, och det var väldigt trevligt. Alla pratade så man knappt fick muntur, trots att vi bara var fyra (och tre barn, men de var i ett annat rum). Det är uppenbart att alla saknar att träffas på riktigt.   

torsdag 12 november 2020

Glädjeämnen i novembermörkret

 

Vi gör vad vi kan för att pigga upp kamos-corona-november - och ganska mycket kan vi ju göra, faktiskt, så egentligen ser jag alls ingen orsak att klaga.

Igår bjöd maken mig på middag på BasBas Kulma. Vi har hört väl om BasBas redan i flera år, men inte kommit oss för att gå dit - förrän igår, då. Och det var underbart! Så god mat, med samma jämna, utmärkta kvalitet genom alla rätter. Det är sällan man har varit så nöjd efter en restaurangmåltid. Dessutom trevlig, avslappnad stämning och vänlig betjäning. Det är ju inte jättebilligt, men om man går på tu man hand kan man kanske unna sig det ibland :) 

Och "valpen" fyllde ett år i förrgår - han har samma födelsedag som mommo - så nu får vi väl sluta använda ordet valp. Han artar sig väl, är lugn och god och glad, och fortfarande litet försiktig av sig. Han älskar gurka, och om vi lagar mat och en skär gurka och en annan kött så står han vid gurkskäraren i hopp om en smakbit. Vi är inte riktigt säkra på hur fiffig han är. Det är t.ex. fortfarande litet oklart för honom hur dörrar fungerar, och han gnäller ofta vid en dörr som står på springa för att vi ska öppna den, istället för att sticka in sin nos och öppna den själv. Ibland puttar han också fast en dörr som står på glänt, och gnäller sedan för att han inte kommer in. Å andra sidan är det mycket han har lärt sig snabbare än vår förra tax - kanske för att han hinner tänka efter ibland innan han rusar iväg. Det kan ju hända att han i själva verket är supersmart och har märkt att han får bättre service om han inte gör grejer själv.

Tjugoåringen är hemma för stunden, vilket alltid är trevligt (hon sällskapade snällt nog med minstingen igår när vi var på restaurang) och elvaåringen provade på handboll igår och ääälskade det. Ikväll ska hon och rida. Och i morgon kommer en kompisfamilj på middag. Blir skoj!


lördag 7 november 2020

Elda ris

Igår, efter jobbet, packade vi snabbt en liten väska och åkte mot stugan som ligger närmare (och har dusch och wc). Det hade igen varit en fullspäckad vecka, men axlarna sjönk snabbt av när vi kom fram till stugan (i mörkret) och gjorde tacos till middag. Mommo kom och åt med oss, och det blev en trevlig och avkopplande kväll.

I morse vaknade vi till en strålande morgon och satte igång att elda sly och brännbart skräp. Sol, ingen vind och blött i naturen. Så länge sedan vi har gjort det - jag tror kanske elvaåringen inte ens minns en brasa av den här storleken utomhus? Sist och slutligen gick det mycket snabbare och enklare än vi hade trott att elda upp den gamla högen med brännbart. Resten av slyet ska föras till återvinningsstationen.   

Maken och minstingen åkte för att köpa grillkorv, och medan de var borta slog vädret om helt. Molnen drog in och det började blåsa. Perfekt tajmad brasa, korvgrillandet gick ju bra fast det var litet moln och blåst. Jag brukar säga att jag äter grillkorv en gång per sommar, och i år blev det visst först i november - men det var faktiskt mycket gott idag.

Efter en caféutflykt fortsatte vi utomhusarbetet och klöv all ved från trädet vi fällde senast. Nu har mörkret fallit igen och vi sitter inne, mätta efter hamburgermiddag, trötta i kroppen och nöjda. Få se om någon ännu orkar elda bastun. 

måndag 2 november 2020

Nya tag!

 

Huhhuh, en sådan vecka den förra blev. Massor att göra på jobbet, med strama deadlines - jag tror jag jobbade varje kväll, förutom dagarna, då - och dessutom en hemtenta i kursen jag gått på, som slukade en stor del av lördagen. Men allt gick bra, så jag var glad efteråt, och kan (hoppas jag) ta det litet lugnare den här veckan.

På veckoslutet firades ju både allhelgona och Halloween, och elvaåringen fick äntligen ha sitt kompiskalas. Hon fyllde ju år redan i augusti, så det var sannerligen på tiden. Tre flickor och tre pojkar var bjudna, och de åt brunch och tittade på film tillsammans. Stora har de blivit, de också.

I går hade vi en riktigt ledig dag, dessutom i stan, där vi minsann inte har varit en helgdag på länge. Vi inledde starkt med att klippa ner vår taggiga häck. Den är hemsk att hantera, med långa, hårda, vassa taggar som gör att kvistarna trasslar ihop sig till taggiga, luftiga, hårda nystan. Vi klippte och sysslade och fick till sist in det mesta i släpvagnen. Det behövs ännu en tur till sopstationen, men redan igår blev gården mycket prydligare. Ännu återstår nog massor av trädgårdsprojekt, när man hinner och orkar.

På eftermiddagen var vi på bio! För första gången på åtminstone ett år. Alla hade ansiktsmask, och det var två tomma platser mellan varje par åskådare, så det var ju nog litet annorlunda - men roligt att gå på bio igen. Vi såg Tove, och fast man kanske skulle ha önskat ett litet mer mångsidigt porträtt av henne (eller längre tid av hennes liv, kanske?) så var den fin, tyckte vi. Utom elvaåringen som tyckte att det pussades för mycket i filmen. Det är mycket pinsamt.

Sedan åt vi sushi, och så skyndade vi oss hem och gick ut på taxpromenad med två andra taxfamiljer. I den coronavardag som nu har blivit normal bjöd gårdagen minsann på massor av stimulans. Vi var helt redo för sängen redan vid niotiden på kvällen.  

lördag 24 oktober 2020

Höst på lande

 

Det var tydligen minusgrader i natt, och så här vackert var det på landegården när solen steg vid niotiden. Vi kom hit ut med minstingen och hennes kompis igår kväll (beckmörkt redan vid sjutiden) och sov gott på den kyliga och mörka vinden. 


Morgonpromenaden - där vi för övrigt stötte på ett jaktlag, som tyckte att taxen kanske kunde ansluta sig till dem - gick inte heller av för hackor.

Idag anslöt de två äldsta döttrarna och en pojkvän, så nu är här fullt med folk. Vi roar oss som man brukar på lande på hösten - med mycket mat, promenader, svampplockning, sällskapsspel, simning i den närliggande simhallen och kanske bastu ikväll. Mycket avkopplande.

Veckan gick i ett huj med intensiva arbetsdagar. På torsdagen hade vi bjudit ett par kompisar på "vardagsmiddag", men eftersom både de och vi är mycket matintresserade blev det inte så värst vardagligt ändå. Vi åt romsmörgåsar, ärtpestopasta, ost och äppelmarängpaj. Så väldigt trevligt att träffa andra människor och äta gott. Man måste kanske börja göra på det här sättet nu, när coronapandemin visar alla tecken på att bli långvarig - att man bjuder bara ett par gäster per gång. Det är ju roligt, det också, och så hinner man prata med alla under kvällen.  

Andra dagen i Mariehamn besökte vi för övrigt Sjöfartsmuseet, och det var också en trevlig upplevelse - det hade förnyats en del på de kanske 15 år som gått sedan vi sist var där.  

Och så tog vi eftermiddagsbåten tillbaka till Åbo.