Snart helg!

Följden av onsdagens gymnastik är värre muskelvärk i benen än jag någonsin har haft tidigare. Jag måste stiga upp försiktigt och stabilisera benen innan jag kan börja gå, det ser inte elegant ut när jag tar mig ur bilen och att gå ner för trappor går mycket, mycket långsamt. Jaja, det visar ju åtminstone att jag har ansträngt musklerna. Och kanske, kanske är det litet bättre i dag än i går.

Kodningsklubben var rolig igen, och den här veckan ska jag (kanske) försöka komma mig för att studera en stund någon kväll också, så jag kommer snabbare framåt. Men det tänker jag inte låta stressa mig, blir det läge så blir det, annars är nog också två timmar per vecka bra.

Nu ska jag jobba lite till, sedan åka och handla, sedan laga middag, sedan ta tre döttrar och en pojkvän (dotterns, då) och hunden med och åka till lande. Störstingen åker till Grekland i dag och maken till Tallinn med sina kollegor. Lande-fararna har inga avancerade planer för helgen, två flickor ska rida, och för övrigt ska vi väl mest ta det lugnt. Kanske man skulle ge sig ut i skogen och kolla om regnet förra söndagen har resulterat i några kantareller.     

Morgonstund har guld i mund

Skolorna började i dag, så nu är alla familjemedlemmar sysselsatta på dagarna. I morse började också min andra nya hobby (ja... eller fritidssysselsättning? I alla fall något som jag gör på fritiden, bara för min egen skull) - gymnastik i salen på jobbet, klockan 7.40 på morgonen! Jag tror jag aldrig har varit i så dålig form som nu, då både vårens handledsbrott och den varma sommaren har lett till att motionen har varit minimal i snart ett halvår, så jag var lite spänd inför första gången. Dessutom gällde det ju att komma i tid, och ha med sig allt som behövs för att sedan fortsätta med arbetsdagen.

Det gick väl ganska bra. Själva gymnastikdelen gick ungefär så dåligt som förväntat, men det var ganska roligt. Den leddes av en PT och vi var bara sju deltagare så jag fick bra, individuella tips. Sedan visade det sig att jag hade glömt handduken och hårborsten hemma. Men jag torkade mig i t-skjortan efter duschen och hade lyckligtvis en hårborste på kontoret (när jag väl smugit mig dit), så det ordnade sig. Jag hade ju ändå alla kläder som behövdes med, och det viktigaste, MATEN. Jag måste ju äta frukost efteråt, och ska dessutom vidare på kodningskursen efter jobbet, så onsdagarna blir ganska långa i fortsättningen. Blir nog bra.

För övrigt fyller familjens hund tio år i dag. Hurra för den vilda taxen!

Ny höst, ny hobby

Redan ett tag har jag funderat på om programmering (vilket lär vara ett gammalmodigt ord, tydligen ska man säga kodning nu) skulle vara något för mig. Jag hade en känsla av att det kunde vara intressant och passa mig, men när jag försiktigt började googla på kurser blev jag helt matt. Jag har ju absolut noll förhandskunskaper, och i kursutbudet förväntas man till att börja med välja kodningsspråk. Hur ska jag kunna veta det??? Så jag blev väldigt glad när jag av en slump såg en annons om Girls' coding club, där man träffas en gång i veckan och lär sig grunderna i alla möjliga språk, och anmälde mig bums.

I går var det dags för den första träffen. Först tänkte jag att jag hade hamnat på helt fel plats - jag var äldst i sällskapet (i och för sig inte oväntat), och i öppningsanförandet talade arrangörerna om att de hoppas att vi alla grundar startups. Jaja. Men sedan! Klubben visade sig gå till så, att man följer en nätkurs i sin egen takt, och ber om hjälp av dem som har kommit längre när man kör fast. Dessutom fanns det många arrangörer, som gick omkring och kunde hjälpa om ingen av ens grannar visste.
 
Kursen var väl upplagd och pedagogisk. Och det var roligt! Och jag var bra på det, åtminstone så här i den enkla början - snabbast i mitt bord. Vi får nu se hur fortsättningen blir, men åtminstone gav den första gången mersmak.

Tillbaka i vardagen

Andra dagen på jobb i dag, och det går rätt bra, faktiskt. Sommaren i år var så fantastiskt fin (ur semestrarens perspektiv) och vår semester så lång (fem veckor) att det känns som om man på riktigt har kopplat av och laddat för nästa år.

Orkar ni ännu med litet semesterbilder? Min nya arbetsgivares stuga visade sig ligga fantastiskt fint, alldeles intill en långgrund sandstrand vid rätt öppet hav.

 Fortfarande var det ju vansinnigt varmt, så vi simmade och badade mest hela dagarna.

Taxen njöt av den långgrunda stranden. Han brukar oftast doppa sig bara till magen, men här simmade han. Det kanske kändes tryggt när sluttningen var så svag, och man såg bottnen hela tiden.
 

På tisdagen tittade vi på Allsång på Skansen på terrassen. Det har blivit litet av en sommartradition hos oss - tisdagkvällarna är enda gången vi loggar in oss på Arenan under sommaren (vi har ingen vanlig TV, och datorerna används mycket sparsamt).

Ett par gånger kom min bror med familj och besökte oss - så bra strand för små barn (och större). Och så skoj för kusinerna att träffas, då de bor långt från varann i vanliga fall.

Så fanns det tid att läsa i skuggan...

 ... göra nallefrisyrer åt sin största syster...

 ... och njuta av vackra solnedgångar.

Det var en så fin vecka, en att drömma sig tillbaka till på vintern. Tänk att det fanns en sommar i Finland, när man inte ens övervägde att packa med långbyxor och strumpor (för att inte tala om regnkläder) för en femdagars vistelse, när tröjan var medpackad men aldrig på, när man var inomhus bara för att sova, när man aldrig någonsin tände en lampa och när man åt utomhus varenda gång.

Sedan åkte vi tillbaka till egen stuga igen, och fortsatte göra somriga saker - som att äta tomater i alla former och färger.

En dag besökte vi Fiskars, som liksom alltid var värt ett besök.

 De visade en fantastisk utställning med konst i lera.

Ett sådant här släktträd skulle man ju så gärna ha på väggen! Men vem bestämmer vilket djur var och en blir? Konstnären, kanske?

Efter den kulturella biten och en promenad genom byn övergick vi till den kulinaristiska och provade det lokala bryggeriets öl, cider och long drink. Sedan var vi redan rätt utmattade (30 grader varmt fortfarande) och åkte hem igen. Det är så skönt när man märker att semestern har gjort gott och att varvnålen har sjunkit så mycket så man är nöjd med ett halvdagsprogram, och sedan känner att man gärna åker tillbaka och tar det lugnt resten av dagen. 

 Och så hann vi ju ännu med någon båttur...

 ... och kollade in jättegrytorna i Jungfrusund.

Och den sista lediga dagen gick vi på sommarens ENDA långa promenad, när det blev molnigt och temperaturen sjönk under 28 grader. Fast på slutet kom ändå solen fram och gjorde de sista kilometrarna litet tunga, både för oss och för hunden. Vi kanske kan kalla den sneda horisonten på denna bild artistisk? 

Några dagar på Åland

De tre stora flickorna gav sig iväg för att tillbringa en vecka i Lappland med scouterna, och maken och jag passade på att ta med oss minstingen för några dagar på Åland. Åland på sommaren är ju så trevligt! Och fullt med folk. Vi har litet undrat var alla befinner sig denna sommar (det verkar så tomt var vi än rör oss?), och svaret är tydligen på Åland.

Åland är litet, och vi hade bil, och eftersom vi är av en rastlösare sort hann vi besöka många, många ställen. Det var ju så varmt så vi dessutom var tvungna att stanna och simma ungefär varannan timme. Till och med jag, som mycket sällan badar i finländska hav numera, slog något slag av personligt rekord och simmade (i havet!) på fyra olika stränder samma dag. Inga alger och så varmt vatten att man kunde flyta omkring i en halv timme utan köldskador.

 Vi åt bland annat en utsökt lunch på Havsvidden...

...och beundrade deras älgtorn.

Och så var vi på grissafari! Ett par som föder upp skogsgrisar (de får gå fritt i stora hagar hela året, med små bon som de kan gå in i om det blir kallt) erbjöd rundturer, där de körde omkring besökarna i en kärra efter traktorn. De hade också en hund, som hoppade upp och åkte med husse på den öppna traktorn. Så berättade de om sina grisar, och man fick se hur de levde. Så intressant och roligt!
 

Vid sista stoppet fick man mata grisarna med bröd. Grisarna ser inget vidare, men har ett gott luktsinne och är ganska ...ihärdiga. Här hade de inte riktigt ännu märkt brödet, men sedan märkte de minsann det, och när det tog slut och innan jag hann efter mera blev de ganska ivriga och påflugna - de stack bland annat in sina trynen i mina (ganska trånga) shortsbuntar och försökte uppenbarligen hitta mera mat där.  Man blev alltså rätt smutsig, men roligt var det.

Och så fick åttaåringen ÄNTLIGÈN spela minigolf - som hon har väntat. Hela sommaren, typ.

Vi hade bokat rum på ett gästhem, och det skulle ha varit hur bra som helst om det inte hade varit så oerhört, otypiskt varmt - 32 grader alla dagar, tror jag. Rummet var nämligen pyttelitet och låg precis under tak. Man måste öppna det lilla fönstret och dörren till korridoren (där de andra gästerna gick) för att den bastuvarma luften överhuvudtaget skulle röra sig. Tretiden på natten började det svalna, och man kunde somna djupare - tills två tuppar, på varsin sida om gården, började gala klockan fyra. Och tuppar gal ofta (kanske var tionde sekund?), kan jag meddela.

Efter två nätter fick maken nog och bokade den tredje natten på hotell, med luftkonditionering, i Mariehamn. Såååå skönt! Vi njöt för fullt och sov som stockar - tills vi vaknade av att åttaåringen kastade upp i sin säng. Stackaren hade blivit magsjuk och var sedan sjuk hela natten. Menmen, å andra sidan kunde hon ju inte ha valt ett bättre ställe för sin magsjuka än det här, när vi för en gångs skull var på ett ställe med innetoalett bredvid, och en städerska som kom med nya sängkläder. Och nästa dag, återhämtningsdagen, var hemfärdsdagen med sex timmar på båt.

Summa summarum var utflykten till Åland mycket trevlig, vi hann med massor, såg mycket, åt gott och hade det trevligt. En sommarutflykt när den är som bäst.

Efter Åland har vi igen varit några dagar på eget lande, och i morgon ska vi vidare till min arbetsgivares stuga, som vi har hyrt för några dagar. Aktiv semester, minsann! I morgon kommer dessutom två storasystrar tillbaka "hem" och den tredje på onsdag. Hurra! 

Tillbaka på eget lande

Så körde vi tillbaka ner genom Sverige, på dagen denna gång (och då tog det i stort sett hela dagen, då det var mera trafik och vi tog längre pauser). Sedan tog vi natturen med Viking Line till Åbo, hämtade upp hunden och handlade mat på vägen, och började sedan förbereda för de 17 gäster som skulle dyka upp på eftermiddagen och stanna över natten.

Gästerna kom, och vi åt, pratade (vuxna), lekte (barn), bastade, skrattade, åt och pratade lite mera, sov några timmar och umgicks sedan igen. Mycket trevligt, trots att vi på söndag kväll var rätt slut.

Efter det har vi hängt på eget lande och gjort sommargrejor.

Planterat sommarblommor i en gammal fiskkastrull (vi konstaterade att det är rätt sällan vi kokar en gädda, och den vackra kastrullen kommer i flitigare användning om den tas i bruk som blomkruka)... 

...rökt fisk (och skrapat en dörr, som ska målas om)...

...besökt mina föräldrar och jagat vattensorkar (delvis)...
 

...ätit en väldigt god räk-bowl med fantastisk utsikt i Hangö...

 ... åkt hem över ett nästan kavlugnt hav medan solen dalade...

... och i dag varit på loppisrunda med utmärkta fynd som resultat.

Och man kan ju inte annat än konstatera att i år har sommarvädret verkligen, verkligen skämt bort oss semesterfirare.

Via Ferrata - långt, tungt och jätteroligt!

Det finns Via Ferrata-banor på Skuleberget. Fjortonåringen, som klättrar som hobby, ville naturligtvis klättra. Problemet - eller utmaningen - var att minderåriga bara får klättra med en målsman (trots att just denna minderåriga klättrar tusen gånger bättre än sina målsmän). Och åttaåringen fick inte klättra alls, så vi fick fundera ut hur vi skulle göra.

I går gick maken den enklaste leden med de tre äldsta flickorna, och de kom tillbaka helt slut och mycket nöjda. I dag ville fjortonåringen gå den nästa i svårighetsklass, och jag körde henne och tjugoåringen dit och tänkte skicka iväg dem och själv promenera upp till toppen. Menmen, det var inte tillåtet, en målsman (som inte kunde vara en myndig syster) måste följa med - man kunde inte bara ge lov.

Jaja, man är ju inte den som är den, så jag snörde också på mig sele, hjälm och hakar. Men genast i början på den nästenklaste leden upptäckte jag att den nog inte var optimal för otränade, lätt överviktiga mammor. Så vi gick den enklaste leden en gång till. Tack och lov! För den var minsann tillräckligt utmanande.

Man hade en sele runt midjan och benen, och två hakar som man hakade fast på en vajer. Varje gång vajern gick igenom en ögla skulle man flytta en hake i taget över öglan och haka fast den i nästa vajer. I början gick vägen mellan träden, och där hade man rätt bra fotfäste. 

Men sedan blev det brantare, och svårare, och tyngre. Man fick lära sig att lita på vajern och lägga all tyngd på den ibland. Och ibland stå med tårna på en minimal klipphylla och dra sig upp med armarna. 

Selens psykologiska betydelse var enorm - att den fanns gjorde ju att man vågade mera, och tog säkrare steg, och så behövdes den aldrig. De svåraste situationerna uppkom nästan när man tog fart och klättrade upp för ett brant avsnitt, och plötsligt drogs man bakåt för att man hade glömt att flytta hakarna. Sedan fick man böja sig snett bakåt och neråt för att göra det, och det var inte så enkelt.

Efter en ganska lång stund (kanske en timmes klättring?) - armar och ben var ganska trötta - kom man till "fikahyllan", där man kunde sätta sig ner och ta en paus. Utsikten var fantastisk, och det kändes otroligt att man faktiskt hade klättrat så högt.

Efter fikahyllan var det inte så lång väg kvar - men den bit som var kvar gick rakt upp. Med darrande armar och ben och ett adrenalinpåslag som gjorde humöret fantastiskt när man väl var uppe kom man upp till toppstugan, och kunde njuta en välförtjänt lunch i solen.

Allt som allt var det en otrolig upplevelse. Tungt, spännande och roligt. Att den var så lång! Och svår! I Sverige!

 Utsikten vid toppstugan kan man inte heller klaga på.

Den spännande dagen avslutades med en svensk specialitet - räkfrossa. Så gott! Och nu är man så mätt, och så trött i kroppen, och så belåten. Tror det blir en tidig kväll i dag.