torsdag 18 oktober 2018

Ny jobbkompis

I går var vi en sväng till IKEA på kvällen för att titta på lampor till vår tambur. Som så ofta på IKEA kom vi hem utan lampor, men med kanske tio andra småsaker.

En av dem är min stiliga nya rumskompis - en Aloe vera. Jag googlade just hur jag skulle sköta den, och läste att "Aloe veran kräver inte mycket av sin ägare" (litet vatten varannan vecka, tydligen). Vi ska nog komma bra överens.

På eftermiddagen åker maken, minstingen, hunden och jag mot lande för ett förlängt höstlovsveckoslut. Storasystrarna har andra planer. Först ska jag (äntligen!) gå och klippa mig, så ska vi hitta på något trevligt på fredag och på lördag-söndag kommer en kompisfamilj och besöker oss. Mycket bra. 

tisdag 16 oktober 2018

Dagens samtal från nioåringen

Telefonen ringer en minut efter att skolan har slutat.

- Hej gumman!
- Hej mamma! För det första: tack för att du alltid svarar! Och för det andra: Får jag stanna en timme och leka på berget bakom skolan med mina kompisar?
- Jo, det passar bra.
- Okej, hej...
- Men vänta vänta - det är väl inte en lek där ni försöker knuffa ner varandra eller så? (Med fjärde barnet har man lärt sig att de det ibland är klokt att ställa också dumma frågor.)
- Att va?
- Hurdan lek? Ni knuffas väl inte eller något sådant?
- Ah, nänä! Vi kallar det "Datakatterna". Vi är katter, och så har vi datorer och sådant, och så säger vi saker som "Kolla, jag har skapat ett usb-minne" (med rikssvensk accent).

Lek, bara lek, lilla datakatt.

fredag 12 oktober 2018

Hälsningar från hemmakontoret!

Jag jobbar hemifrån i dag, och njuter som vanligt oerhört. Gott morgonkaffe, lugn och ro, den andra tvättmaskinen på gång, dimma och rusk ute.  Efter lunchen (uppvärmd rödbets- och fetaostpaj från i går och till och med sallad, extra bonus när det finns färdig mat i kylen - men annars går det ju nog bra att bara steka ett par ägg) flyttade jag mig och min dator till soffan. Av ergonomiska skäl, naturligtvis - om man inte har en bra arbetsstol hemma är det bäst att byta position alltid emellanåt :)

Vi stannar i stan inkommande helg, alla flickor har program i morgon. De vuxna ska tillbringa litet tid med att höstfixa på vår försummade gård, har jag tänkt. Få se vad annat vi hittar på. Men först traditionellt fredagsmys i kväll med god middag, film och godis!

måndag 8 oktober 2018

Svamp!

Den lugna helgen började på ett synnerligen överraskande sätt, när en motorcykelpolis smög upp bakom oss på motorvägen och gav maken (och chauffören i bilen framför) kännbara fortkörningsböter. Jaja.

Men på lande var det kallt och soligt och vackert och lugnt - ett höstveckoslut när det är som bäst. Vi sov länge på lördagen - natten var litet orolig p.g.a. hunden. Han är ju van vid stadsmiljö där det alltid finns ledljus, och på landet är det ju verkligen beckmörkt. Han ser alltså ingenting när han vill byta sovplats på natten, och har nu lärt sig att gnälla eller skälla till FÖR ATT VI SKA TÄNDA LAMPAN (eller telefonen). Huhhuh. Nioåringen fick rida en timme, sedan gick jag ett par timmar i skogen och så fick vi gäster på kvällen. Vi åt fondue och gick i bastu, avslappnat och trevligt.

På söndagen gick maken och nioåringen med på att komma ut i skogen, på villkor att vi "inte skulle gå så långt". Jag tog dem till en glänta som jag hade sett ut i fjol, men aldrig kollat i svamptider - och där fanns så vansinnigt mycket trattkantareller! På mindre än en timme plockade vi korgen full, kanske åtta liter eller ditåt. Så åt vi lunch, städade upp och åkte tillbaka till stan, så vi skulle hinna till nioåringens jomppa.

På hemvägen körde jag, lyckligtvis. För på samma avsnitt på motorvägen hade de nu fartkontroll på andra sidan! Åtskilliga bilar stod vid sidan av vägen och väntade på att få sina böter utskrivna. Mycket ovanligt med fartkontroller på motorvägen, jag tror jag aldrig har sett det förut? Och då har vi ju nog kört den här vägen regelbundet i femton år.

Så åt vi svampsoppa till middag, så gott. Till sist rensade flickorna och jag resten av svampen (det tog över en timme fast vi var flera), förvällde den och frös in den. Så fint att ha senare i år. Och av alla minisvampar att döma lär det bli mera nästa gång vi kommer till lande.

fredag 5 oktober 2018

Höst minsann


Regn och rusk ute. Det ser inte ut att bli ljust överhuvudtaget i dag - nu är klockan tolv och man får ha alla lampor tända.

Veckan har igen rusat iväg utan desto mer anmärkningsvärda händelser - bra så. Fjortonåringen är på prao på dagis, i gruppen med de minsta barnen, och verkar nöjd. Barnen är små och gulliga, säger hon. Artonåringen har skrivit färdigt sina studentprov för i år och har nu vanlig skola. Störstingen är på exkursion i Europa och har det toppen. Bara nioåringen är stressad.

- Det är så mycket nu!, klagade hon en kväll. I morgon ska jag kunna berätta en vits på finska, på fredag är det matteprov och så ska jag kunna spagat om en månad!

Spagatet skulle i och för sig stressa mig också, tur att förväntningarna är av litet annat slag på jobbet.

Maken varit mycket företagsam och bokat konsertbiljetter åt oss (Per Gessle i november!) och bord på en restaurang åt oss och två vänner (nästa vecka). Jag ser fram emot båda två, roliga händelser piggar upp i höstmörkret.   

I kväll åker maken, minstingen, hunden och jag till lande (två barn ska tillbringa helgen i olika scoutrelaterade skogar). Det kommer väl att vara alldeles mörkt och ruggigt när vi kommer fram, men när vi väl har tänt ljus och fått fyr i brasan slår nog inget vårt landekök i höstrusk. För övrigt fick hunden fnatt redan i morse, när jag kom ner för trappan med min handväska, minstingens skolväska, en påse med kartong och en påse med plast till återvinningen. Mängden kassar fick honom tydligen att tro att vi var på väg till lande och inte bara till jobb och skola.

fredag 28 september 2018

Long time no see

Hejhej! Det blev en lång - och omotiverad - paus på bloggen.

Det har inte hänt något speciellt, och pausen beror väl just på det. Man har jobbat, handlat mat, lagat en lasagne, tvättat kläder, pratat med familjen, promenerat med hunden, läst några sidor i en bok och sovit. Vardag, i all sin enkla prakt. Och numera är jag så väldigt nöjd med min vardag. Den är i balans. Förutom det som man "måste" göra hinner jag sova tillräckligt många timmar och till och med syssla med mina egna intressen (hann med alla tre hobbyn denna vecka!).

Bilden överst visar skatten av svart trumpetsvamp, som tjugoåringen och jag hittade i skogen senaste helg. Bilden här ovanför visar den dagens middag, rostbiff med trumpetsvampsås, i ljust minne bevarad.

Denna helg stannar vi i stan (utom fjortonåringen, som tillbringar veckoslutet i en skog med scouterna, och tjugoåringen, som åker på Europaexkursion med sitt universitet), för vi ska fira min svärfars födelsedag. Sedan några landeveckoslut till, antar jag, och så småningom, när landesäsongen är avslutad, ska vi börja med höstens bjuda-hem-folk-period. 

onsdag 19 september 2018

Den svåra finskan

Finskan är så svår, så svår i början, om man som våra barn har vuxit upp i en ovanligt helsvensk miljö. Nu är det sista barnets tur att kämpa med början. I går förhörde jag henne.

- Vad är svart på finska?
- Kirja.
- ???
- Aj, nejnej, det är ju fisk!