Semester!

 

I januari, när en oväntad jobbkris (fast de är kanske i och för sig alltid oväntade) tvingade mig att jobba alla kvällar och två veckoslut i sträck, bokade vi en kväll en resa till Nice som något slags hopp om bättre tider. De bättre tiderna kom naturligtvis mycket snabbare är så, men nu är det dags för semestern! Senare idag går planet, snart ska vi börja packa och de lurviga familjemedlemmarna på bilden har redan åkt till lande med äldsta dottern och hennes sambo.

Dessvärre lovar de dåligt väder för hela veckan i Nice - men ändå inte riktigt lika vintrigt som här var på tisdagen. Vi hade inte planerat att sola och simma hela veckan, snarare promenera, äta gott och uppleva stämningen, men vi hoppas nu ändå att det inte ska regna hela tiden. Nåja, det blir nog bra hur det än blir, vi har hyrt en bostad och bil så vi kan anpassa vårt program enligt behov. Och semester är alltid semester.

Nya tider

 

För några dagar sedan gick vi över till en ny dimension och bytte vår gamla bil mot en (begagnad) elbil. Den gamla bilen började ha en massa fel och det kändes som om det var dags att byta. Vi funderade hit och dit om storlek, drivmedel, märke och pris i massor av timmar, provade några, ändrade åsikt, ändrade oss igen och bestämde oss till sist för elvarianten.

Och hittills är vi så nöjda! Den är smidig, snabb och trevlig att köra, och laddandet verkar fungera hur smidigt som helst. Ännu har vi ju inte kört så långt, men åtminstone landefärderna ska nog gå utan minsta problem. Och ska man åka hundratals kilometer någon gång är det ju inte värre än att man ser till att äta lunch på ett ställe där man kan ladda bilen. 

Två steg fram och ett tillbaka

 

Våren är inte så beslutsam i år. På måndag kväll kunde jag börja kratta, och hann med kanske en tredjedel av vår gård. Igår började det regna, och idag kom några SNÖFLINGOR. Och till helgen lovar de minusgrader igen. Jaja, nog blir det väl sommar förr eller senare.

Men på söndagen gick isen på sjön vid lande! Is till vänster, öppet vatten till höger. Också annars var det ett fint och avkopplande veckoslut. Mommo följde med och tittade på lördagens handbollsmatch i Pargas, och det blev en trevlig utfärd. För övrigt var det god mat, långa promenader, mycket läsande i soffan och en lördagsfilm. Just bra.

På jobbet händer det desto mer. Förutom att det rent allmänt är mycket vanligt jobb på gång har min chef sagt upp sig och vi är mitt i en vd-rekrytering. Så det är spännande tider - men allt brukar ju ordna sig bra. 

Äntligen!

 

Efter en lång, lång vinter och ett par takatalvin (alltså när man redan tror att det har blivit vår, men så demonstrerar vintern sin kraft igen med en överraskande snöstorm) börjar jag tro att vi faktiskt har kommit ut på den ljusa sidan igen. Dagarna är långa, himlen har återfått en djupare blå färg och sopbilarna sopar upp vinterns sandningsgrus från vägarna.

Under veckan tillbringade vi två fina dagar med vårt jobbteam på Backby gård i Esbo, och på morgonen den andra dagen gick jag ett varv runt Myllyjärvi med en kollega, som liksom jag har tappat förmågan att sova länge på morgonen efter småbarnsåren. ("Mamma, ni är galna", sa minstingen. "Ni skulle ha fått sova till halv nio, men nej. Istället tänker R och du att ni går på en långpromenad före frukost!"). Och det var ju såå fint!

Ett tema under dagarnas workshopar var att vi skulle planera hur vi kan få in mikropauser under arbetsdagen. Vår grupp bidrog med att återinföra Dagens planka - det vill säga att alla i teamet gör plankan samtidigt. Tar ett par minuter, är roligt att göra tillsammans och ger minsann ett avbrott i stillasittandet. Vi gjorde det förut, men under coronaåren föll vanan i glömska. Nu återinfördes den under stort bifall.

För övrigt har jag redan en tid funderat på att sluta med mjölk i kaffet. Under påsken hjälpte ödet mig på traven, då det fanns kaffe men ingen mjölk i skolan där vi bodde. Så jag slutade tvärt, och snabbt gick det - nu föredrar jag faktiskt kaffet svart, om det är bryggkaffe. 

Ikväll kom vi ut till lande, åt hamburgare och gick sedan en lång promenad längs sandvägen i vårkvällen. Härligt. Och imorgon blir det handbollsmatch i Pargas. Fjortonåringen ska spela, mommo och jag ska titta. 

Resten av cupen

 

Allt som allt gick resan och cupen väldigt bra. Jag hade tänkt att nätterna på skolgolvet skulle vara det besvärligaste, men till min glada överraskning var min luftmadrass riktigt bra - också en medelålders mamma kunde sova på sidan på den. Det som jag inte alls hade tänkt på, men som visade sig vara litet utmanade, var att alla ungdomar och vuxna som sov i skolan skulle dela på ett förhållandevis litet antal toaletter. I synnerhet på morgon och kväll var det rusning, och man fick kanske litet oväntat stor insyn i främmande människors rutiner och nattklädsel. Men bra gick det också.

Ungdomarnas energi och sällskaplighet var imponerande. Ingen drog sig undan en enda gång, de umgicks varje sekund utom när de sov, och hade ALLTID hög musik på. Också på de fullproppade bussarna som gick mellan spelplanerna ansågs det fullständigt rimligt att spela musik från tre olika högtalare, tre olika sånger, på tre olika språk (oftast dessutom sånger som man skulle vråla med i). Jag var också ganska imponerade över de vuxnas, och i synnerhet busschaufförernas, tålamod - alla gillade läget och  bara en enda gång hörde jag en vuxen be någon skruva ner volymen.

Hejarklackarna var också alltid högljudda. Tutor, koskällor och trummor hörde till standardutrustningen och vissa hade också ramsor och koreografier. Roligt att höra hejandet på många språk. Men vissa tränare gjorde en beklämd. Det fanns de som skrek på sitt lag, som skällde och skakade på huvudet och såg missnöjda ut. På barn! Som spelar i en cup där det faktiskt inte ger så stora fördelar ens att vinna sin serie. Men de flesta var bra, glada och uppmuntrande och ivriga och empatiska.

Igår kväll kom vi hem, trötta, med bedövade öron och kanske en begynnande förkylning. Men väldigt nöjda. Flickorna hade en så bra resa, de är så trevliga med varandra och skapar kontakt också med nya vänner. Och bonus för mig var ju att umgås med de andra föräldrarna. De flesta av dem kände jag bara till utseendet från förut, men alla visade sig vara jättetrevliga. Roligt att lära känna dem bättre.

Men onekligen är det litet skönt att vara tillbaka i sin egen säng, med bara en rumskamrat istället för 16.

Annorlunda påskprogram

Fjortonåringen och jag firar en annorlunda påsk i år. Tidigt i morse, 4:40 närmare bestämt, startade vi hemifrån för att åka till Fredrikshavn i Danmark och Rödspätte cup i handboll. I flyget mellan Köpenhamn och Aalborg var himlen och havet så här fina.

Cupen är enorm - jag tror det var 60 lag bara i flickornas årsgrupp. Arrangemangen är omfattande, och fungerar förvånansvärt väl (hittills, i alla fall). Man sover i skolor, ett lag per klassrum, och bussar trafikerar hela tiden mellan skolorna och de olika arenorna där spelplanerna finns. Idag har flickorna spelat i närheten av vår sovskola, bara ett par kilometer bort, men i morgon ska de spela sista matchen (kl. 21.25!) i en hall som är 15 km utanför staden. 

Man kunde köpa ett måltidspaket om man ville, och på bilden ser ni den gemytliga restaurangen. Men också där fungerade allt väl, med stora fat med mat längs ett buffébord, flera personer som hela tiden fyllde på, en man som skar upp kött till sist och faktiskt rätt små barn som diskade och hjälpte till med allt möjligt.

Ljudnivån i hallen är galen. Där är trängsel överallt, alla rör sig hit och dit, ungdomarna är högljudda och uppspelta och kastar bollar mellan folkmassorna i korridorerna, och VARJE lag har en egen högtalare, med egen musik, som de spelar HÖGT. Folkmängden och de ständigt pågående svettiga matcherna gör dessutom att det är varmt och fuktigt som i en djungel där inne. 

Föga förvånande älskar flickorna det. Vi vuxna tror kanske att vi kommer att vara litet trötta på måndag.

Mellan matcherna smet jag iväg på en promenad, och Fredrikshavn verkar ju vara en ganska trevlig stad.

Nu är dagens program slut, och vi har anlänt till skolan. Flickorna duschar (i en annan byggnad, inte jättesmidigt), och alla är rätt utmattade. Vi hoppas på en lugn natt (och på att luftmadrassen är tillräckligt tjock för lagom sovkomfort). 

Ett och annat

 

Idag fick jag äntligen sått i min hydroponiska odling, litet sent i år men det har inte blivit av förrän nu. I år sådde jag basilika (som vanligt, den blir så fin), persilja och nyheten minigurkor! Vi får se om det blir till något - eller om de tvärtom växer sig alltför stora för fönsterbrädet - men det är roligt att prova.

Igår och idag har jag varit på en jobbgrej på Majvik i Kyrkslätt. Jag har aldrig varit där förut, och blev glatt överraskad. Där var fina, nyrenoverade hotellrum, bra mat och fina omgivningar. Slottet fanns på samma gård som kongresscentret, där vi var.

Förra veckan var jag också två dagar och en natt på en jobbgrej, och i april och maj ska jag vara ytterligare fyra gånger på tvådagars personaldagar (på jobb). Det tar ju onekligen en del tid, men jag tycker uppriktigt att det är roligt.

För övrigt har vi haft gäster några gånger under de senaste veckorna, gått på Thorax spex, varit på lande och för övrigt gjort vanliga saker som jobb och matlagning och hundpromenader och sådant. Så skönt att det är vår!

Ibland, när vi ska bort eller ska ha gäster, ber jag fjortonåringen sminka mig. Hon är mycket bättre på det än jag och brukar gärna göra det. Och det är så lyxigt att sitta stilla en stund och bli sminkad! Hundarna förstår genast att det är en Mycket Viktig Händelse på gång och att alla ska delta.