Då trettonåringen flyttade ut ur flickornas gemensamma sovrum flyttade jag in ettåringen i stället. Hon är ju inte direkt begåvad med en god sömn (vi vaknar säkert tio gånger per natt), och jag tänkte att det kanske kunde hjälpa (mig!) om hon sov i ett annat rum. Barnen vaknar ju inte så lätt.
Första natten gick inget vidare. Hon vaknade redan tolvtiden och skrek så ihållande att jag måste ta med henne till min säng. Men andra natten - natten till idag - var redan betydligt bättre. Jag hörde något pip tretiden men först vid fem skrek hon på allvar. Så jag tror det här kommer att bli bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar