Lomalomaloma

Hurra hurra, en vecka semester och planet till Teneriffa går tidigt i morgon. Med åker jag och de tre minsta flickorna, maken och trettonåringen föredrog ett storstads-veckoslut framför Kanarieöarna - konstiga typer. Men i stället får vi sällskap av min äldsta väninna med sina barn, och det ska blir väldigt roligt. Snart börjar vi packa.

Artkännedom enligt maken

Tidigt morgonsamtal med tvååringen, då vi hörde fågelsång genom köksfönstret:

- Åhå, vem är det?
- Det är nog en fågel som sjunger.
- Kanske det är Tippan T?

Hon hade uppenbarligen diskuterat fåglar med sin far.

Socialt

På lördagen hade vi en hel hög med middagsgäster, på söndagen var vi själva middagsgäster, på måndagen bjöd svärfar oss på middag och i går hade jag ett par väninnor hos oss på middag (som duktiga trettonåringen tillredde medan jag var på jobb). Kan ju räknas som en riktig festspiral i det här skedet av livet. Nu vilar jag upp mig i kväll för att gå på restaurang med min mor och gudmor i morgon.

Ibland blir man rikligt belönad

Nyss strök jag, och eftersom maken fortfarande förberedde kvällens middag i köket erbjöd jag mig att stryka också hans skjorta. Han blev uppenbarligen glad (som ni förstår händer det inte så ofta att jag stryker hans skjortor), för efter någon minut kom han ner med litet mellanmål.

Veckoslut

Efter en god middag och oförarglig film med familjen i går avslutade jag kvällen med ett bad och sov sedan i elva timmar, tack vare maken som tog morgonskiftet. I kväll får vi gäster och i morgon är vi bortbjudna. För övrigt står vanligt veckoslutspyssel på programmet, som tvätt, matlagning, hundpromenader och undanplockning. Kanske litet soffhäng också. Hur bra som helst.  

Ska man känna sig hedrad eller kränkt?

Konversation med tvååringen, som satte en salmiak-godis i munnen:

- Mammaaaa, det smakar uäk!
- Okej, gå och spotta ut den i roskisen.
- Nej, jag vill spotta i din hand!

Inget viktigt

Det känns som om jag upprepar mig, men:
- mycket jobb
- tre kvällsmöten hittills den här veckan
- dåligt med tid och dåligt med inspiration för att blogga
- ska vara på jobbet 7.00 i morgon

Å andra sidan:
- snälla, glada barn
- snäll, glad make
- snäll, glad hund
- fredag i morgon
- bara nästa vecka till och sedan en veckas semesterresa till värmen

Nattliga avbrott

Tvååringen drog igång ett rejälare alarm vid halvfyratiden i natt. Hon trodde nämligen - eller så var det verkligen så, vem vet i mörkret - att hon hade en myra i sin säng. Vi har små små sockermyror i tamburen, som hon är litet rädd för "för de har så konstiga ögon" (själv ser man knappt myran och hon kommenterar ögonen). Vid femtiden var vi ännu vakna och då gick jag upp och lade mig på soffan, till hundens glädje. Men taxen är så smart så han vet att jag inte gillar när han sover med mig, och väntade tills jag hade somnat innan han hoppade upp och lade sig tätt intill. Och när väckarklockan ringde hoppade han snabbt som ögat ner igen, och jag låtsades inte alls märka att han hade legat vid mina ben.

Avkopplande

I går hade vi gäster, åt gott och tittade på Melodifestivalens final. Alla, inklusive tvååringen, somnade efter tolv. I dag vaknade alla, inklusive tvååringen, i stort sett vanlig tid. Lyckligtvis var alla på gott humör, om än litet långsamma i vändningarna. Maken, jag och hunden pausade i samma soffa.

En långpromenad och en lätt lunch senare sliter vi nu på sofforna litet till. Snart fortsätter vi på födelsedagskalas och därefter söndagsmiddag.

Äntligen fredag

Mätt i magen efter gris, ris och papadam med hemgjord ananaschutney (av färsk ananas!) och en tekopp med chokladmousse. Satt sedan i soffan och tittade på en film om en påskhare som bara ville trumma tlllsammans med resten av familjen och med tvååringen i famnen. Nu somnade samma lilla typ på två minuter och jag kan njuta av en ledig timme innan jag också slocknar. Veckoslutet ligger framför och som grädde på moset ska jag ta ut en del övertidstimmar och vara ledig på måndag också. Läget är med andra ord inte illa alls.

Mammor behövs

I vår familj är det min uppgift att väcka alla på morgnarna. Hela familjen förlitar sig på att min väckarklocka väcker mig och att jag sedan väcker resten. Nu när jag åker mot jobbet redan vid sju väcker jag familjen strax innan jag far (maken sköter sedan morgonrumban). På onsdag skulle alla andra sent iväg, så jag tyckte att det var onödigt att väcka dem innan jag for, maken kunde ju väcka dem senare.
- Njaa, sa tolvåringen tveksamt, pappa är kanske inte så bra på det.
- Vadå, sa maken litet kränkt, klart jag kan väcka er om vi kommer överens om det. När vill ni vakna?
- Öööh, vet inte. Fråga mamma.

För övrigt...

... har vår dataoperatör i sin vishet sagt upp vårt abonnemang. Det förra tog slut, och "det gick inte att få tag på oss" (säkert - vi har båda mobiltelefoner som vi alltid har påslagna och med). Så de bad oss ringa, men man kommer ju inte fram till deras servicenummer. Som nästa steg stängde de av allt. Så nu fungerar inte våra gamla e-postadresser och vi surfar via telefon. Som en föga förvånande följd byter vi nu operatör och jag kommer alltså att vara utan privat e-postadress ett tag.

Dagens tvåårinskommentarer

Först på morgonen, när vi kom till dagis. En dagiskompis var allmänt arg och ledsen, ville ingenting och verkligen inte bli på dagis.
- Han är ledsen, sa tvååringen bekymrat.
- Jo, kanske du borde krama honom? föreslog jag.
- Men... jag har inte slagit honom! sa tvååringen ganska upprört.
Och jag försökte förklara att ibland kan man krama någon som är ledsen fast man inte har slagit honom.

Senare, på kvällen, tittade vi på BUU-klubben. Jag läste tidningen samtidigt och tittade upp när det blev skrik och panik i TV:n.
- Oj, vad händer?
- Dom behöver hjälp! ropade tvååringen.
- Oj, vad ska de göra?
- Nån mamma måste komma!

Äntligen

Ännu en ganska arbetsintensiv vecka är avklarad. Men nu är finska, svenska och engelska årsredovisningen på tryckeriet. Bara litet arbete med den ryska återstår, men där kan jag inte bidra med så mycket eftersom jag inte förstår ett smack. Årets största jobbprojekt börjar alltså vara under kontroll och det känns som om jag skulle kunna koppla av nu på veckoslutet.