Tvååringen drog igång ett rejälare alarm vid halvfyratiden i natt. Hon trodde nämligen - eller så var det verkligen så, vem vet i mörkret - att hon hade en myra i sin säng. Vi har små små sockermyror i tamburen, som hon är litet rädd för "för de har så konstiga ögon" (själv ser man knappt myran och hon kommenterar ögonen). Vid femtiden var vi ännu vakna och då gick jag upp och lade mig på soffan, till hundens glädje. Men taxen är så smart så han vet att jag inte gillar när han sover med mig, och väntade tills jag hade somnat innan han hoppade upp och lade sig tätt intill. Och när väckarklockan ringde hoppade han snabbt som ögat ner igen, och jag låtsades inte alls märka att han hade legat vid mina ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar