Gott!

Åttaåringen bakade ciabatta i går, och behövde bara litet hjälp med måtten och ugnen. Det var ett väldigt enkelt recept och blev väldigt, väldigt gott. Jag tror att återväxten i fråga om hemmakockar är tryggad i vår familj - det börjar bli trängsel i köket. Nu fattas egentligen bara treåringen (eller hon hänger ju nog där också, liksom hunden, men de bakar eller kockar inte ännu).

Resten av veckoslutet

På lördagen slog vi oss riktigt loss med maken, tack vare snäll barnvaktande morföräldrar, och åkte in till stan på tu man hand. Sedan satt vi på ett par terasser, åt pizza och gick på bio. Då vi inte har varit på bio  sedan minstingen föddes (åtminstone) var det minsann en ovanlig kväll. Och mycket trevlig, i synnerhet som augustinatten (nåja, kvällen, vi var ju hemma före tio) var varm och stan full av folk.

Sedan hann vi också med litet hushållsarbete, litet motionerande, en konfirmation och ett ex tempore-besök under söndagen.

Bättre

Treåringens arm läker som den ska, så hon slipper opereras, till vår stora lättnad. Och efter en stressig jobbvecka är det nu fredag, tapas-middag och Harry Potter-film med hela familjen. Så man är mätt, nöjd och trött. Och en polishelikopter har svävat över vårt kvarter i en timme i kväll, mycket mystiskt.

Dagsprogram

Treåringen tillbringar veckan hemma med pappa. Samtal i går på morgonen:
- Vad kan vi göra nu?, sa hon.
- Jaa, svarade maken, vad tycker du?
- Nå kanske fara till K-Rauta, sa hon (något överraskande).

Maken var ju inte nödbedd, så där hade de varit i går.

Otur

Treåringen trillade ner från en trampolin på Högholmen, och fast det inte såg så farligt ut visade det sedan att hon hade brutit armen vid armbågen. Stackaren. Nu ska hon ha armen i vinkel tills på fredag, när vi ska på ny röntgen för att se hur det artar sig.

Men i dag har hon redan mindre ont, och för övrigt har veckoslutet varit skoj. Evenemanget på Högholmen var för övrigt lyckat, sedan hade vi gäster från Bryssel på middag och i dag ska vi på konfirmation.

Små steg i taget

Samtal med kollega efter lunchen i dag, appropå semestervanor:

- Nästa vecka måste jag sluta med det här chokladätandet, sa hon medan hon tog en chokladbit.
- Jo! Jag tar också ett steg i taget. Förra veckan tyckte jag det räckte med att börja jobba igen. Den här veckan har jag börjat gå på morgonlenkki igen, sa jag.
- Jo! Och jag har slutat dricka rödvin på vardagarna, sa hon.

Ett litet steg per vecka, så kommer vi snart att leva riktigt hälsosamt. Fast då blir det jul.

Samtal med treåringen

- Mamma, vad gör du?
- Klipper naglarna.
- Varför det?
- De hade blivit litet långa. Vad gör du? Ser på Nalle Puh-filmen?
- Nä.
- Nä? Vem ser på den då?
- Pappa. (paus) Kommer du också och titta?
- Nä, jag ska hänga upp tvätten.
- Ha inte alltid så där dumma idéer!

Man undrar

Morgonens viktiga fundering:
Om man åker i en husbil på Ring I klockan 7.05 en vardagsmorgon, hur kommer det sig? Har man kört hela natten? Eller är man så oerhört morgonpigg, också på semestern, att man har gjort alla morgonsysslor och startat iväg mot nästa campingplats vid 5-6-tiden på morgonen? Eller kör man helt enkelt till jobbet med sin husbil?

Slut för i år

I morgon börjar jag jobba igen. På fredagen hade jag litet Semestern är slut-ångest, men nu har det gått om och allt känns faktiskt helt ok. Semestern var lyckad, alla är hemma igen och det blir nog bra med vardag. I morgon ska jag dessutom ha med de två största flickorna till jobbet - de ska hjälpa till med ett postningsjobb.

Bilden har inte så mycket att göra med inlägget, men makens nya glassmaskin testades vid söndagsmiddagen och befanns mycket duglig. Hemgjord hallonglass av hemplockade skogshallon fick mycket väl godkänt.

Morgonens överraskning

I morse tog vi med våra kaffekoppar ut på terassen, som vi brukar om vädret är fint. Maken satte sig på räcket då stolarna var daggvåta och jag var på väg ditåt, när hunden (som alltid vill vara med och nu också trängde sig mitt emellan oss) plötsligt ryggade tillbaka med stor kraft. När vi kollade såg vi en liten HUGGORM på vår terass! Maken måste ha klivit över den och ingen höll nu destumera utkik - man trodde ju att terassen om något ställe var tryggt. Den är högt ovanför marken på det ställe där ormen befann sig och ingen växtlighet - men tydligen kan de förirra sig dit också. Urk.

En natt tidigare i somras hade vi för övrigt en annan objuden gäst på samma plats - en rejäl padda.

Stor flicka

Minstingen har också hunnit fylla år, tre år. I samband med födelsedagen gav hon sina tuttar åt kaninerna på Högsåra. Litet har hon frågat efter dem (när vi kom till stan och hon inte hittade tuttar här heller sa hon "Har vi inga i hela världen?"), men förvånansvärt bra har det gått.

Boundbirsn

Maken och jag åkte som något av en impulshandling med de två minsta flickorna till Pargas på lördagen, där vi alltså firade vår bröllopsdag och makens födelsedag med Boundbirsn. Aningen oväntat var det mycket lyckat. Bra väder och massor av spännande program.

Man fick bland annat klappa kossor

och köra riktiga traktorer! I en bondes famn (om man var liten, mammorna satt bredvid)

På kvällen, tillbaka på lande, fick vi ytterligare ett infall och cyklade till det närmaste caféet (5 km bort) där vi år glass (flickorna) och drack en öl (föräldrarna). Sedan cyklade vi hem igen, och var mycket imponerade av åttaåringen som orkade hela vägen utan att klaga. Och mycket nöjda med dagen. 

Sista semesterveckan

Förra veckan tillbringade stora delar av familjen på scoutläger. Största flickorna var åtta dagar i Syndalen, åttaåringen fyra dagar och maken och minstingen två dagar. Själv föredrog jag att åka till Tallin med mommo och sedan sammanstråla med maken och de minsta döttrarna för ytterligare några dagar på lande.