Att bo in en småstad har som bekant både för- och nackdelar. Mest för, tycker jag. Och i dag blev jag igen påmind om varför jag tycker det. Vi är på nästsista dagen av vår tvåveckorsperiod med program precis varje kväll. Idag var det två julfester, en i hög- och en i lågstadiet, varsin för maken och mig.
Fyraåringen har för länge sedan tröttnat på extraprogrammet, och därför kom det som en skänk från ovan när hennes bästa kompis pappa ringde och frågade om hon ville komma och leka i kväll. Frid och fröjd, maken förde henne dit och jag skulle hämta henne efter "min" julfest (som för övrigt var riktigt bra med mycket vacker sång och skådespel).
När jag kom hem till fyraåringens kompis öppnade ingen, och jag insåg snart att de var i bastun. Ingen hörde när jag bankade på dörren, så det var bara att sätta sig i trappan och vänta. Rätt vilsamt. När de så småningom dök upp, pappan och tre småbarn (mamman var på andra ärenden), hade han lovat dem saft och yoghurt, så det var ju inte ett alternativ att ta hem fyraåringen direkt. Vill du ha en öl, sa han, och jo tack, sa jag. Så satt vi en liten stund och pausade. Jag tvättade förresten också er dotters hår, sa pappan när vi gick hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar