Prickig

I går kom jag hem först framemot tio på kvällen. Efter en stunds prat med maken nämnde han att fyraåringen hade någon prick på magen. Jag anade genast oråd, gick ner och kollade,  och visst, då hade hon redan prickar på mage och rygg, nacke och ben. Sista varvet med vattkoppor i vår familj - och naturligtvis tajmat med stressiga jobbperioder. I dag var vi hemma halva dagen var, i morgon blir maken och på fredag jag. Sedan får vi se. Sjuklingen själv är dock vid gott mod. När hon vaknade feber-råddig på natten och jag sa att hon hade vattkoppor svarade hon JESSS! Och nu badar hon med sin far i skenet av levande ljus.

Spöken

Fyraåringen har litet spökproblem för tillfället. Hon vill inte riktigt vara ensam någonstans och är mörkrädd. I kväll när hon skulle kissa sprang hon snabbt tillbaka och bad mig tända lampan. Jag himlade litet med ögonen, stack in handen och tände.

- Nog skulle jag också våga om jag skulle ha så där lång arm!, sa hon surt.

Helg

Det blev nu hur bra som helst, i alla fall. Jag jobbade visserligen hela dagen i dag, men eftersom ingen annan var på jobb och man fick sitta i obrutet lugn och pyssla bara med det aktuella projektet var det nästintill meditativt. När jag gick från jobbet ringde jag till femtonåringen, som skulle komma hem till kvällen, och så visade det sig att de allihop hade satt sig i bilen och var på väg hem.

Så vi har ätit god lördagsmiddag och myst med fyraåringen (mest jag) och sett på melodifestivalen (mest resten). Och jag kan koppla av när jag vet att jag har gjort vad jag har kunnat för årsredovisningen. Och så är det ännu en ledig dag i morgon!

Vad hände?

Landebild från i fjol

Maken tog en ledig dag, tog barnen med sig och åkte till lande i går kväll. Jag skulle åka efter i kväll eller senast i morgon på morgonen, var tanken. Men, mot eftermiddagen i dag insåg jag att jag inte hade någon chans att få det jobb som måste göras denna vecka gjort. Så jag måste jobba i morgon! Det händer ytterst sällan, och jag var synnerligen upprörd och ilsken. Menmen - efter att ha kommit hem, bytt om till hemmakläder, tvättat bort sminket, ätit en pizza och druckit en öl känns det mycket bättre. Nog kan jag väl göra det ett veckoslut, då. Och sådan tur att det var ett veckoslut utan annat inplanerat program än lande. Och sådan tur att vi har klockkort så jag kan ta ut alla övertidstimmar senare på våren.  

Vilo-paradoxen

Nog är det ju litet konstigt. Man kommer från jobbet, och som vanligt på måndag kväll är man supertrött (också det är konstigt, det är ju bara en arbetsdag bakom, likson). Efter middagen lägger man sig på soffan och läser tidningen under BUU-klubben, och somnar nästan. Man vet att man måste städa upp och baka en tårta, för en av ens fyra favoritdöttrar fyller år i morgon, så man tvingar upp sig ur det vågräta läget. Och - konstigt nog - efter att ha tvinnat runt en stund känner man sig PIGGARE. Och nu när här är uppstädat och doftar gott av tårta känner man inget soffbehov längre.

Vavava? Ju mer man håller farten uppe, desto piggare blir man. Men det kan ju inte vara så i evighet? I vilket skede kommer brytpunkten? Kan någon göra det här fenomenet till en ekvation?

Bästa kvällen i veckan

Så ofantligt skönt med fredag! Den här veckan har jag kommit till jobbet strax efter sex på morgonen tre dagar, så jag hoppas på en lång natts sömn... Fredagskvällen har åtminstone inletts perfekt.

 Fyraåringen verkar också litet slut, hon lade sig på soffan efter dagis och somnade.

Resten (utom femtonåringen som jobbar i slalombackens café i kväll) åt fajitas - och maken hade köpt tulpaner!

Och tioåringen hade bakat en vändagskaka till efterrätt.

Nu ser vi på film, och jag tänker gå och lägga mig samtidigt som fyraåringen. I morgon ska vi åka på en dagskryssning till Tallinn tillsammans med en annan familj. Vi är i Tallinn i fyra timmar och planerar att äta lunch på von Krahl, som vi har extremt god erfarenhet av, under hela den tiden.  Hoppas de ännu håller samma nivå som för ett drygt år sedan.

Önskelista

Fyraåringen har skrivit en önskelista. Där står
- Dockvagn
- Jul igen (smart önskan!)
- Godis

Men det såg ni förstås.

Hälsningar från Grace

Snabba ryck

Jag vet inte om ni har noterat det, men det är inte så jätteinspirerande väder där ute. Och vi hade inget särskilt veckoslutsprogram, och fyraåringen klättrar längs väggarna, och ingen har riktigt lust att rasta henne utomhus.

Så vi bokade en 24-timmarskryssning med Grace för oss vuxna och de två minsta hux flux, och ska ge oss iväg om en timme. Nu blev alla riktigt uppiggade - inte minst 15-åringen som får bli ensam hemma - och fyraåringen klättrar längs väggarna av iver i stället.

Blivande hundraåring

- Tänk om jag är en vissa människa, sa fyraåringen. Då kan jag bli hundra år!

De hade visst nämnt på dagis att vissa människor blir hundra år.

Helt skumt

Tomma soffor, så långt ögat når

Jag jobbade, åkte hem, åt middag med familjen utom trettonåringen som var hos en kompis och fyraåringen som var på jomppa + ett par extra tonåringar och allt var som vanligt (bra alltså :)). Men sedan gick också tioåringen iväg till scouterna, tonåringarna drog vidare till FBK och maken åkte på ett kvällsmöte. Och nu är jag HELT ENSAM hemma! Och huset är städat! Och fyraåringarna ska hämtas först om trekvart! Jag firar med att slänga mig i soffan och äta en lakritsstång.

Här går det undan

Dagarna går i snabb takt (men det är bra det, snart blir det vår!). På veckoslutet tog vi de tre minsta barnen med oss till stan och gick på bio. Hela utfärden var ett enormt äventyr i synnerhet för fyraåringen - vi åkte buss, metro och tåg, gick på riktig bio, åt kinamat och drack kaffe på Kakkugalleria (vilket för övrigt verkligen kan rekommenderas).  Mycket bra lördagsutfärd.

Annars lunkar vardagen på. Fast vi har fått en ny förtjusning - serien Lillyhammer på Netflix. De fem största i familjen tittar, minstingen har vi i allmänhet lagt (fast i går somnade hon i min famn i soffan, just framför Lillyhammer). Vi har väl en snittfart på tre avsnitt i veckan, undrar hur många det finns? Sedan måste vi hitta en ny, för att titta på en serie tillsammans är en ganska behaglig vinterkvällssysselsättning.

Avslutar med några orelaterade bilder för att pigga upp inlägget:

 

Fyraåringen och hennes bästa kompis tittar på BUU-klubben

 

 

Blommor som jag fick för att orka med jobbprojektets sista veckor - mycket trevlig gest och dessutom doftar mitt rum så gott nu

´
Min lunch i dag