Avkopplande

 

Hela veckan har vi jobbat från lande. Jag visste att jag måste åka till kontoret på onsdag, och vi tänkte att vi kanske åker till stan på tisdag kväll - men så ville vi verkligen inte det. Istället körde jag av och an på onsdag. Så avkopplande att vara här, fast vi har jobbat helt som vanligt. Härligt att gå ut med hundarna i den här miljön mellan mötena.

Minstingen har ju haft lov hela veckan. De första dagarna var hon litet förkyld och hängde med oss i stugan, men torsdag-fredag har hon tillbringar med mommo - roligt för båda, tror jag.

Ikväll firade vi veckoslutets inledning med fredagstacos och med att elda vedbastun vid stranden. Det var verkligen länge sedan senast. Bastun här är i världsklass, och utsikten är inte illa den heller. Simma vågade dock ingen av oss idag.

Efter bastun tittade vi på ett avsnitt av Husdrömmar Sicilien, med sällskapshundarna tätt, tätt intill. De verkar vara lika avslappnade och nöjda som vi. Imorgon ska vi åka och hämta båten, som har varit på service. Kanske gå ett varv i skogen och kolla efter trattkantareller också. Blir bra!

Höstlov på lande

 

Hälsningar från lande, där två nytrimmade taxar kopplar av i sofforna. Maken, jag och största systern jobbar på distans, minstingen har höstlov hela veckan. Vi kom hit igår kväll, gick ett snabbt varv i skogen (trattkantarellerna börjar tydligen äntligen dyka upp), åt middag och lade oss - och vaknade strax igen av ett otroligt och oväntat åskväder. Det var tydligen en överraskning för alla, också för meteorologiska institutet, att stormen blev så här häftig. Ganska spännande med vrålande vind, blixtar och åskknallar i den här kolmörka höstomgivningen. Men såvitt vi såg på morgonpromenaden har huset och alla träd i omgivningen klarat sig bra.

De senaste veckorna har varit högst vanliga i veckan med jobb och hobbyer, men högst ovanliga på helgerna (i ljuset av de två senaste årens vanor) med två middagsevenemang per helg. Så trevligt att träffa människor på riktigt igen! Den senaste helgen hade vi räkfrossa med ett par vänner på fredag kväll, och firade sedan min svärfars 89-årsdag med makens syskon med respektive på lördag. Ja, och så kom mommo och åt middag med oss här på lande på söndag. Trivsamt. 

Sista dagen i Åre

 

Sista hela dagen i Åre tog vi bussen ner till byn, gick på marknaden en stund, åt lunch på Max och drack sedan kaffe med bakelser på Åre bageri. Rätt stinna i magen promenerade vi sedan hem till Björnen via Fjällgården och Totthummelns topp. 

Än en dag kom vi "hem" lagom till middagslagning och bastu, och firade lördagen med nittiotalsklassikern Hot shot. 

På söndag morgon var det dags att packa ihop och köra mot Stockholm igen. Två ungdomar tog tåget, så vi rymdes i bilen, och det fungerade hur bra som helst. På natten åkte vi båten över till Åbo, och var hemma igen på måndag morgon.

Helt fantastiskt bra resa, och rätt förmånlig dessutom - boendet var billigt såhär i lågsäsong, båtbiljetterna var inte heller dyra, bensinen är nu vad den är (men vår bil är rätt snål) och vi lagade det mesta av maten själva. Ändå är det riktig semester - man kopplar bort jobbet, och fast Sverige på många sätt är bekant och likt Finland är det ändå roligt att handla i svenska matbutiker och titta på svenska tv-program på kvällarna. 

Det var så trevligt, och jag tror inte det blir vår sista ruskavandringsresa.

Åreskutan

Maken kom (fungerade bra att hämta honom på Östersunds flygfält vid 22 på kvällen, jag såg bara en hare på vägen och det var inte ens nära att det blev överkörd), och då de lovade rätt bra väder på fredag beslöt vi oss för att ta kabinbanan upp på Åreskutan den dagen. Och vilken dag det blev!

Vi började med att traska upp till toppen (tog kanske 30 min från linbanestationen), och åt våra lunchsmörgåsar med utsikt. Efter kaffe och våfflor på caféet på toppen började vi sedan ta oss neråt igen.

Jag visste faktiskt inte att det fanns fjäll som såg ut så här i Norden. Kändes nästan som då vi var i de italienska Alperna. Stenigt, kargt och omgivet av många andra, höga fjäll.

Små fjällsjöar eller stora vattenpölar, vem vet?

Man såg hur långt som helst,

utom när man råkade hamna in i en molntuss.

Så vackert så man tappade andan ibland.

Men långt att gå! Vi frågade vid kabinbanan hur länge det tar att gå ner, och guiden sade glatt "minst en timme", så vi räknade med två och tänkte att det var rätt lagom. Men det tog nog betydligt längre än så, och tårna blev mörbultade av den ständiga nerförsbacken. Vi pausade på en restaurangterrass halvvägs, och om vi skulle ha vetat hur långt det var kvar hade man kanske tagit liften ner därifrån. Men nu traskade vi på.

Och vädret och vyerna var det ju verkligen inget fel på.

Sent på eftermiddagen kom vi ner till Åre centrum, och där hade höstmarknaden börjat. Vilken enorm kontrast mot den folktomma by vi hade upplevt tidigare i veckan - nu var det trängsel mellan torgstånden, bilköer på vägarna och fart och fläkt i hela byn. Vi gick omkring en liten stund, åt litet mellanmål och drack en öl, men åkte sedan "hem" till lägenheten för middag och bastubad. Skönt så, också.