Långt inlägg om långt veckoslut på Kökar

 

Torsdagen var helgdag i Finland, och vi hade tagit också fredagen ledig och hyrt en stuga på Kökar över långhelgen. Vi startade hemifrån redan halv sex på torsdag morgon, men det går ju lätt så här års när solen strålar redan då. Efter två kortare färjor lämnade vi bilen på Korpo och steg på förbindelsebåten till Kökar.

Hundarna tyckte först att båten var ganska skrämmande med sina metallgolv och främmande ljud, men så småningom lugnade de sig och betedde sig faktiskt exemplariskt under hela resan.

Vid ett-tiden var vi framme vid vår fina hyrstuga, lagade en snabb lunch och kunde sedan njuta av eftermiddagskaffet på terrassen.

Innan middagen och den rätt tidiga läggningen tog vi en cykeltur till "centrum", som låg ett par kilometer från vår stuga. En butik, Brudhäll hotell och restaurang och ett café som inte ännu hade öppnat. Mycket charmigt.

Nästa dag - efter en långsam morgon och ett morgonmål med fattiga riddare - gick vi Kalens naturstig. Vädret var, som ni ser, helt fantastiskt.

Stigen var omväxlande, vacker och på sina ställen ganska utmanande. I synnerhet om man var tax med korta ben behövde man ibland hjälp med höga kliv och med att ta sig över skrevor. 

I bortre ändan kom man ut till havet. 

Vi var tillbaka i byn efter två, vrålhungriga och litet trötta i benen, så vi slog till med hamburgare på Brudhälls terrass (med hundarna under bordet) innan vi tog oss tillbaka till vår stuga. 

På kvällspromenaden gick vi ut på en pir i närheten av stugan och fick syn på den här intressanta figuren i vattnet.

På lördagen tog vi båten som hörde till stugan och styrde kosan mot Källskär. Det var en liten, liten båt och havet var mycket stort, men vädret kunde ju inte ha varit bättre och vi blev inte ens våta.

Imponerande byggnationer på Källskär, minsann. Jag som älskar träspångar var nöjd.

Vi åt vår medhavda lunch på paviljongens terrass. Så här en lördag i maj var vi i stort sett ensamma på ön - vi såg en person vid en av stugorna och ett par till när vi gick tillbaka till båten. För övrigt ingen, på flera timmar.

Hermes hittade vi enkelt...

...men sedan fick vi kämpa ganska länge, med vissa villospår över stock och sten (och ensnår) innan vi hittade Kannan.

När vi till sist hittat också Kannan var vi nöjda och gick tillbaka till stranden, båten och hemfärden. På kvällen hade vi hyrt bastun på Brudhäll (det fanns ingen bastu i vår stuga), och jag kastade till och med vinterpälsen!

 

Det perfekta vädret blev bara bättre, och på söndag morgon kunde vi till och med dricka morgonkaffet utomhus utan att frysa. Det är nog mitt bästa sommarnöje.

Och hemresan med förbindelsebåten var nog nästan magisk. Tänk ändå, att man kan åka med de här båtarna - två och en halv timme till Kökar - helt gratis i Finland! Det är bara bilen som kostar (och vår rymdes inte med, så det var ett enkelt val).

 Tack och hej Kökar, på återseende!

Full fart

 

Det har varit mycket på gång de senaste dagarna. En jobbresa på ett par dagar (som var mycket trevlig) gjorde att det har varit mycket på jobbet de andra dagarna, och på kvällarna har vi haft program och i annat fall sysslat på gården. Man är ju litet ovan att bära tunga stenplattor, gräva i marken, skyffla grus och breda ut mull, så det har känts i musklerna och ryggen - men det gör säkert bara gott.

Framför ingången (mot norr) lät vi mura en låg mur (för det var ett jobb som vi inte riktigt trodde oss behärska). Innanför muren fyllde vi upp med mull, och så började jag googla buskar som trivs i skugga. Makens krav var att de skulle vara vintergröna, jag gillar inte tujor och barrbuskar kändes litet taggiga. Så småninom hittade jag en buske som verkade uppfylla alla önskemål - lagerhägg. Och på lördagen handlade vi några buskar.

Så här ser ingången ut nu. Under buskarna har jag sått gräs, så vi hoppas det blir ännu grönare så småningom. Och så hoppas vi buskarna överlever.

På morsdagen var nittonåringen i Köpenhamn, där hon hade skrivit inträdesprov, men alla andra barn kom hem och vi firade med pizzamiddag på gården. Gott och mysigt - och toppenväder.

Och världens vackraste sallad!

Nu har vi jobbat intensivt i tre dagar och handlat och packat ikväll - för imorgon är det helg och vi har tagit också fredagen ledig. Tidigt imorgon packar vi bilen med de två yngsta barnen och hundarna och åker till Kökar, där vi har hyrt en stuga. De lovar fantastiskt väder, och det ska bli härligt.  

Lördagsprogram

 

När alla hade kommit igång igår åkte vi till Söderlångvik för att gå naturstigen till den nya kåtan. Härligt väder och fina vyer. Både människor och hundar gillade promenaden.

Framme vid kåtan gjorde vi upp eld och grillade korv och korvbröd till lunch. Kåtan gjorde sig inte riktigt vid lunchtid, den låg i djup skugga och var kylig och ogästvänlig. På kvällen, när kvällssolen lyser in, är det säkert en helt annan sak. Men vi hittade en solig plats bakom bakväggen där vi kunde sitta och njuta.

Sedan gick vi tillbaka. Hela promenaden, inklusive lunchpausen, tog tre timmar i behaglig takt. 

När vi kommit tillbaka till stugan och pausat en stund ringde maken en kompis, som höll på att elda ris, och då blev vi också inspirerade. När man har rimligt mycket ris är det roligt att bränna upp det, och på något sätt känns det så effektivt - det bara försvinner.

Kvällsbastu ännu efter middagen, och det var en alldeles utmärkt vårdag. 

God morgon!

 

God morgon från lande! Vacker morgon (men iskall). I natt har temperaturen varit klart på minussidan, men nu börjar solen värma.

Veckan började ju med en helgdag, första maj, och vi firade med sillis hos oss. Vi kunde inviga nya terrassen under fördrinken (och efterrätten), men lunchen åt vi nog inomhus. Vi hade bjudit tio vuxna, och roligt nog kom dessutom de flesta av familjernas "barn", så vi var 19 personer totalt. Högljutt och trevligt.

Till efterrätt blev det kaffe med hemgjorda munkar. Det är ju en del pyssel med att baka och fritera munkar, men så blir det så festligt och gott när man äter dem varma, direkt från grytan. Och (nästan) lika enkelt att laga för 19 personer som för två.

Gården i stan är ju långt ifrån klar, men ändå blir jag glad varje gång jag ser det här. Såå mycket bättre än för en månad sedan! Så klart på väg framåt, och ännu finare än den var innan dräneringsrenoveringen började.

Nu blir det strax naturstig på Söderlångvik, bara minstingen har ätit frukost.