Regn och dimma och sol

 

Arbetsveckorna går fort, och det gör veckosluten också. Förrförra helgen var det skolavslutning och studentfester, så vi stannade i stan. Förra helgen hade jag och mina jobbkompisar traditionell pizzakväll hos oss - och för första gången på sex år var det inte vackert väder, så vi fick äta inomhus. Men det gick ju bra det också, och till efterrätten hade det klarnat upp så vi kunde förflytta oss utomhus.

På lördagen tog jag bussen (eller i själva verket tre bussar, det går inte jättesmidigt) till Salo, där maken plockade upp mig. Efter lunch och kaffe i Mathildedal kom vi till lande, där det var mycket regnigt. Men till min glädje hittade jag en rabarberplanta, som jag planterat för några år sedan och inte sett till sedan dess - och den hade tydligen samlat krafter här emellan och nu äntligen kommit upp i år! Så jag röjde fram den och flyttade örtlandet bredvid. 

Och så hittade jag en ganska ynklig pion under köksfönstret! Den ser ut att behöva litet gödsel och kärlek, men det var ändå en glad överraskning (ni märker hur målmedvetet mitt trädgårdsarbete är - fast den här har jag faktiskt inte planterat själv).

På kvällen klarnade det upp.

Och vi åt sommarens favoritförrätt bruschetta.

På söndagen ville vi verkligen ut med båten, så när vi hade gått morgonpromenaden till träsket med hundarna och det slutade regna gav vi oss ut, trots att dimman låg tät. Vårt första mål var en ny utflyktsholme, som maken hade nosat fram. 

Mitt på holmen fanns en liten insjö.

Vackert, och litet spöklikt, i dimman. Hit ska vi nog återvända en vacker sommardag.

Sedan åkte vi vidare till Hangö för en sen lunch eller tidig middag. Och medan vi satt och åt klarnade det upp, och på hemvägen rådde en helt annan stämning. Ganska kul, ändå, med Finlands natur och sommarväder - så många olika dimensioner på ett och samma dygn.