Programfyllt

Vilken vecka! Årsredovisningen lämnades för tryck sent på onsdag kväll, vilket förstås betydde rätt långa dagar i början av veckan. I går och i dag var det network meeting med jobbet (avslutades med öl efter middagen i går). Nu en snabb sväng hem innan kvällens teater med kollegorna. Familjen (med sportlov) åkte vidare till lande då de kom hem från Stockholm. Jag är så trött så jag blir yr om jag vänder huvudet för snabbt och saknar min familj men är faktiskt på strålande humör. Årsredovisningen är nästan klar, det var roligt att träffa kollegor från olika länder och jag ser verkligen fram emot kvällens teater. Och i morgon får jag sova! 

Överraskning

I dag lurade vi barnen. Vi tog dem ut och äta pizza (utlovad födelsedagspresent) och sa sedan att efterrätten blir på ett annat ställe. Så körde vi till hamnen, utan att avslöja något. Maken och skolbarnen fick kliva ur och åka på en kryssning till Stockholm (jag hade packat i smyg och gömt väskorna i bilen). Jag har, som vanligt så här års, vansinnigt mycket jobb och kunde inte följa med. För att vara extra snäll håller jag också tvååringen hemma så de ska ha lättare att röra sig i Stockholm.

Fast det var min egen idé och jag naturligtvis unnar dem roligt program på deras sportlov kände jag mig litet övergiven när jag körde hem via matbutiken. Hunden, allt bestyr med minstingen, en snöstorm till och massor av jobb står på mitt program för de närmaste dygnen. Men gulligaste, roligaste, jobbigaste tvååringen fick mig snabbt på gott humör igen ("Vi måste hem och rädda hunden!) och ett samtal från glada barn på båten gjorde ju inte saken sämre. Och nu somnade lillan och en timme fullständigt på egen hand väntar. Inte alls illa.    

Snö

Snö hör vintern till och är vackert och det är fint med en snörik vinter. Men hallå! Det har tydligen snöat hela natten. Först promenerade jag en timme med hunden på oplogade gator och tyckte det var tungt  (taxen hoppade som en mink och verkade gilla läget). Sedan skottade jag vår gård i trekvart. Nu skakar både armar och ben. Och snön vräker fortfarande ner. Väderprognosen lovar två snöflingor på eftermiddagen, tre klockan 20 och två 02 på natten. Och jag ska iväg med bilen på morgonen i morgon, så det lär inte vara slutmotionerat för i dag.

Tre bra saker

Andra dottern fyller tolv i dag. Ganska exakt nu faktiskt, hon är född 20.39. Vi har firat med morgonmål på säng och presenter, lunch med mommo och moffa med önskad meny, film (Harry Potter 7 del 1, en av presenterna), resterna av chokladkakan till kvällsmål och strax melodifestival.

När maken dagen till ära frågade vad hon tycker att är speciellt bra med vår familj sa hon:
- Att vi skriker litet, reser mycket och flyttar ofta.

Haha. De två första håller jag med om, men den tredje tror jag att vi har slutat med.

Köket

Köket börjar bli klart. Litet småpyssel återstår, men i stort sett.

En stadig bordsskiva för för frukost- och mellanmålsätande och höga skåp där kylen förut stod (vänligen bortse från högen med bråte i bakgrunden, soptippen är inte öppen på lördag).

Rostfria ytor och flera lådsatser i stället för skåp.

När vi radade in allt igen märkte vi att skåpet för vardagsglas hade försvunnit, men nöden är uppfinningens moder och det här blev egentligen riktigt bra - glasen och muggarna har en sådan omsättning i det här huset så den hinner nog inte samla damm.

Nattlig aktivitet

I morse när väckarklockan ringde vaknade jag i soffan i nedre våningen (iskall, för det drar från öppna spisen) och maken i soffan i övre våningen (utan täcke, men med hunden tätt intill). Tvååringen, "propellern", låg ensam och vräkte sig i dubbelsängen.

Privat egendom

I ett samtal om tandborstar i går sa trettonåringen:
- Mest använder jag den orange.

Vaddå MEST? Jag hoppas verkligen att hon har två som hon alternerar mellan, inte att hon tar den första bästa som hon ser i badrumsskåpet.

Jag också!

De tre minsta flickorna och jag ska åka till Teneriffa med en kompis och hennes barn över påsk. Nyss försökte åttaåringen med hjälp av bilder förklara för tvååringen vart vi ska.
- Det är dit vi ska åka med flygplanet, sa jag.
- Jag också!, sa tvååringen.
- Jo, du kommer också med, sa jag.
- Du kan inte lämna mig!, sa hon med dramatisk röst.

Apropå bilar

Litet roligt är det ju, att vår "nya" bil vägrar att starta om det är kallare än -20 (utan en välriktad hårtork - som ni förstår har den ingen motorvärmare), men den 22 år gamla Mercedesen startar som under en palm.

De mest intressanta arbetsvägarna någonsin

Topp två av ovanliga arbetsvägar har båda skett i dag. Normalt tar vägen till jobbet 25 minuter och man kör i 90 största delen av vägen. I morse startade jag som vanligt klockan sju och märkte snabbt att föret var förfärligt. Det var snöstorm, och dimma, och mörkt och superhalt. För första gången någonsin var jag rädd när jag körde och trodde att jag hade varit hemmamamma för länge och vant mig av med att köra i dåligt väder. Men under dagen märkte jag ju att väglaget faktiskt var extremt.

Förberedd på att vägen hem skulle gå långsamt tog jag ut litet övertidstimmar och startade kvart över ett. Fyra och en halv timme senare - hela tiden i bil - var jag hemma. Mina båda alternativa vägar, Lahtisleden och Ring III, var avstängda men det visste jag ju inte. Efter otaliga minuter i bilköer, dirigerande hit och dit av brandkår och polis (i ett skede sa de att gamla vägen mot Lahtis var det enda alternativet - och jag ville ju verkligen inte till Lahtis) kom jag till sist hem via mystiska omvägar. Men med tanke på alla ambulanser och brandbilar som försökte komma fram är man nog bara nöjd att man alls kom hem.

Februari

Hurra, i dag är det redan februari! Januari och februari hör inte till mina favoritmånader - kallt, mörkt, massor av jobb och ont om roligheter. Mindfullness och leva i nuet i all ära, de får gärna gå fort.