Söndagsmorgon-mys

Treåringen och hunden tittar på BUU-klubben.

I magen

Treåringen: När jag var riktigt riktigt liten var jag i din mage.
Jag: Jo, och före det var fjortonåringen i min mage. Och tolvåringen. Och åttaåringen.
Hon: Jo, och pappa!
Jag: Jo, fast han var inte i MIN mage.
Hon: Nej, för han var förstås i moffas mage!

Lugn lördagskväll

Maken och mellanbarnen for till landet, och jag blev i stan med störstingen som hade annat program, minstingen och hunden. Dagen har bjudit på lång hundpromenad med en väninna, köpcentrum med fjorton- och treåringen (dagens överlägset mest blodtryckshöjande aktivitet, treåringen sitter INTE stilla i en butiksvagn utan springer, klättrar, ropar, hoppar, slänger sig på golvet och beter sig annars bara som vilda treåringar brukar - toppen i ett köpcentrum fullt av folk), soffhäng medan lillan sov, fyra maskiner tvätt och uppröjning av hushållet. Nu for fjortonåringen till en kompis och minstingen och jag planerar bastu och ritad film på TV. Mycket avkopplande.

Fredagsnöje

Så här roade vi oss i går - på cirkus. Med jämna mellanrum (kanske vart tredje år...) går vi på cirkus, men sedan man blev vuxen har det varit ganska pliktskyldigt - barnen gillar det men själv tittar man i smyg på klockan och hoppas att ingen ska skada sig.

Men i år överträffade Cirkus Finlandia alla förväntningar! Bra program, roligt men inte överdrivet, spännande ibland, inget djurplågeri. Åttaåringen och treåringen satt kappraka och tittade och till och med maken och jag var imponerade.

Sjuk

I dag åkte jag hem efter ett par timmar på jobbet när ögonen, huvudet och svimfärdigheten antydde att jag hade feber. Men nog är det litet konstigt - trots att jag ända sedan klockan 10 har legat under täcket och frusit och turvis sovit och varit vaken, har jag ändå litet dåligt samvete. Trots att jag uppenbart är sjuk. Trots att jag vet att man inte ska smitta andra. Trots att jag vet att jag under det dryga år jag har jobbat på det här jobbet har varit borta exakt tre dagar med sjukt barn och exakt noll dagar på grund av egen flunssa eller annan orsak. Ändå känns det litet som om jag fuskar. Vem ska man skylla på - Luther? Eller är det för att jag faktiskt har det mycket skönt? Ensam, i ett tyst hus, behagligt feberlummig men utan ont i halsen eller värre huvudvärk.

En vägg till

Vi fortsätter fixa vårt bo - är det inte så man gör inför vintern? I dag tapetserade vi en vägg i tolvåringens och treåringens rum, men tapet som tolvåringen valt själv. Det blev bra, mycket mer ombonat än förut då alla väggar var vita. Och treåringen får flytta till en fullstor säng (våningssängens undre) i kväll!

Lördagsprogram

I går tillbringade jag fyra timmar på det lokala sfp-jippot på Brankis gård - riktigt skönt i höstsolen. Åttaåringen provade på korgklättring (där största systern lär inneha rekordet 26 korgar), resten metade och åt korv och tittade på konserten.

Och på kvällen fick vi goda vänner på ex tempore-middag, som dock slutade så tidigt att jag hann läsa en timme och ändå somna 23-tiden. Perfekt!

Helgen kan börja

Fjortonåringen lackar treåringens naglar.

Förvirring

Tidigt mogonsamtal, efter ett litet missförstånd:

- Mammas hjärna fungerar visst inte riktigt i dag, ursäktade jag mig.
- Håller den på att ta slut?, sa treåringen hjälpsamt.
- Oj nej, hoppas inte, sa jag.
- Du kanske borde köpa mera? I järnaffären, föreslog hon.

Kommunalval snart, eller...?

Våra fullmäktigemöten brukar vanligtvis ta ungefär en timme - de flesta ärenden är ju rätt så genomarbetade och överenskomna när de väl kommer så långt. Men i går var det debatt, åtskilliga omröstningar, klämmar, förhandlingar, mummel och höjda röster. Mötet tog slut halv elva på kvällen! Och gissa vem som råkade stå i tur att vara protokolljusterare... Pennan glödde (och hjärnan, när man skulle hålla reda på alla omröstningar och klämmar). Fast det var onekligen roligare än rutinmötena.

Dagens don

Detta har vi gjort i dag:

 Utgångsläget. Ett minimalt brasrum.

Sedan började vi fixa. Hunden sticker också sin nos överallt, naturligtvis.

Efter att vi har handlat och skruvat ihop en loftsäng, satt upp en vajer för draperier, sytt nämnda draperier och flyttat diverse gamla möbler ser det ut så här (notera hunden som igen är med där det händer). En del återstår att göra - sätta upp tavlorna, städa upp det sista, skaffa en pigg matta mm - men åttaåringen är nöjd. Och jag också, faktiskt, det blev mindre trångt än jag trodde det skulle bli.

Dessutom köpte vi tapeter till vårt sovrum på impuls, planerar att tapetsera en vägg i det "gamla" rummet som nu delas av tolvåringen och treåringen och blev litet sugna på en färgglad vägg i tamburen. Få se var det här ska sluta!

Nästan fredag

Schwoosch, så var den arbetsveckan förbi. Mycket på jobbet, ett föräldramöte, ett möte med fullmäktigegruppen och en studiekompis på besök en kväll. Men, hör och häpna, i morgon tar jag ut litet övertidstimmar och håller en ledig dag! Den ska användas till att fixa om vårt brasrum till ett eget krypin för åttaåringen. Dagen lär börja med ett besök på IKEA. Jag ser riktigt fram emot fixandet (på riktigt! Det är länge sedan man har gjort sådant).

@lande

Första veckoslutet på lande på en månad. Gräset hade vuxit till sig till en mindre djungel men annars är allt sig likt. Vi fick sällskap av åttaåringens kompis och hennes pappa, och det var ju trevligt.

På dagen åkte vi med båt till Högsåra. Aningen kallare än på sommaren men lika fint som vanligt.

Treåringen tyckte att det var mycket tröttsamt.

Nu väntar bastu, kvällsmat och förhoppningsvis en lång, lång natt.

Vardagslycka

Efter filmen lade jag treåringen, åt kvällsmål och sov själv gott i över åtta timmar. På morgonen var jag på en springrunda och hann fixa småflickornas hår och följa treåringen till dagis, promenerande. Nu sitter jag hemma och jobbar i det tysta huset (ska vara i stan klockan 11, så det är vettigare att jobba morgonen hemifrån), och allt känns bara så trivsamt och skönt.

Och så ringer det ännu på dörren, och det är ett blombud med en bukett från min chef, med tack för flexibilitet och gott utfört jobb. Och jag är överraskad och jätteglad. Glad över mitt jobb och mina kollegor, glad över min fina fina familj.    

Ledig kväll

Äntligen! En större grej kulminerade på jobbet i dag, och jag har jobbat på kvällarna och på veckoslutet   - ovanligt och egentligen emot mina principer. Men i dag var dagen som vi arbetat för de senaste veckorna här och allt gick som det skulle.

Jag kom hem redan fem och kvällen känns oändlig (på ett bra sätt, alltså). Åttaåringen och jag cyklade och köpte popcorn och lånade ett par filmer på bibban. Nu sitter hela gänget (utom störstingen som är på scoutmöte) i sofforna och tittar på barnfilm och äter popcorn. Lyxigt tisdagskvällsprogram, för det sammanlagda priset av en euro.