Sjuk

I dag åkte jag hem efter ett par timmar på jobbet när ögonen, huvudet och svimfärdigheten antydde att jag hade feber. Men nog är det litet konstigt - trots att jag ända sedan klockan 10 har legat under täcket och frusit och turvis sovit och varit vaken, har jag ändå litet dåligt samvete. Trots att jag uppenbart är sjuk. Trots att jag vet att man inte ska smitta andra. Trots att jag vet att jag under det dryga år jag har jobbat på det här jobbet har varit borta exakt tre dagar med sjukt barn och exakt noll dagar på grund av egen flunssa eller annan orsak. Ändå känns det litet som om jag fuskar. Vem ska man skylla på - Luther? Eller är det för att jag faktiskt har det mycket skönt? Ensam, i ett tyst hus, behagligt feberlummig men utan ont i halsen eller värre huvudvärk.