Nattliga äventyr

I natt kom treåringen till vår säng vid halvfyratiden (som nästan varje natt). Hon släpade med sig sitt täcke och bökade och stökade och rumstrerade tills hon hade lagt sig till rätta, och så viskade hon:
- Mamma, sen när vi stiger upp vill jag dricka, för jag är jättetörstig.
Hon brukar inte sporta med det, så jag steg upp och hämtade ett glas vatten och gav det åt henne. Sedan ville hon och kissa. Sedan blev visst hunden inspirerad, för han kom också ner och ville ut och kissa. Sedan lade vi oss igen, och bökade och stökade och rumstrerade. I detta skede gav maken upp och gick till övre våningen för att lägga sig på soffan.
Men... han promenerade av och an, först säkert till tuppen han också, sedan han kanske gjorde en smörgås men sedan... Promenerandet bara fortsatte och fortsatte, och det var inte fråga om något tyst nattsmygande utan bestämda, nästan ilskna steg.
Så jag steg upp igen för att kolla vad som var fel - och hittade tolvåringen som hade tänt lampan och höll på att klä på sig.
- Vad gör du?, sa jag.
- Jag vaknade, sa hon.
- Men det är mitt i natten!, sa jag.
- Nå nej, klockan är halv åtta, sa hon.
- VA!, sa jag, som skulle vara på ett möte 7.45 och redan hade drömt att jag försenade mig. Jag rusade till min telefon, som visade 4.23.
- Mamma, jag såg fel, det ÄR mitt i natten, sa tolvåringen samtidigt.
Så vi gick alla och lade oss igen. Treåringen smög in sin hand i min.
- Mamma, viskade hon.
- Mmm?
- Vi har nog haft en så jätterolig dag!

Och mirakulöst nog somnade vi alla om.