Duktiga barn

I går hade både maken och jag kvällsprogram, och eftersom vi trodde att vi bara skulle vara borta en kort stund samtidigt tänkte vi att barnen får ta hand om varandra. I själva verket blev det tre timmar, men de verkade klara sig strålande bra. Jag fick bara glada meddelanden om att allt gick bra, att treåringen var supersnäll och att de stekte amerikanska pannkakor till kvällsmat. Och när vi kom hem var alla mätta och glada och hade till och med städat undan det mesta efter sig.

Veckoslutsplaner

- Ett extra barn - check
- Fredagstaco - check
- Långt morgonmål - check
- Handla
- Städa upp litet
- Resemässa
- Middagsgäster
- Låååång natt
- Lunchgäster på söndag

Allt väl

Ursäkta bloggpausen - allt är väl, det har bara varit mycket på gång. Denna vecka inleddes med en stor nyhet på jobbet som krävde förberedelser förra veckan, och tisdag-onsdag tillbringades på kick-off med hela stora teamet från alla verksamhetsländer. Roligt men ganska utmattande.

I går kväll var jag trött och frusen och bestämde mig för att ta ett bad tillsammans med treåringen. Man blev sparkad i rumpan, påhoppad på magen, fick leksaker i ansiktet och svallvågor över huvudet. Men treåringen var strålande glad och det var onekligen ganska roligt, om än inte speciellt rogivande. Och varm blev man.

Drama queen

Treåringen, efter att jag hade tryckt igång mikron:
- Neeeej, jag skulle trycka! Och nu är hela mitt liv förstört!

Överraskning

När jag kom hem från kvällens möte väntade dessa - scones med vispad grädde och blåbär. Made by nioåringen. Slurps!

Ingen fara

I natt när treåringen kom till vår säng viskade hon:
- Mamma, det där ljudet är bara pappa som snarkar. Du behöver inte vara rädd, det är inget spökljud.
Det var ju skönt att höra.

Hemgjord rieska

Världens enklaste bak (och bästa kvällspyssel) med en treåring:

Man tar en klick överblivet potatismos. Sedan rör man ner (treåringen får röra) ett ägg, litet smält smör, en nypa salt, eventuellt en liten skvätt mjölk och så mycket mjöl att konsistensen blir lagom.

Sedan får treåringen (och en storasyster som vill delta) platta ut små bröd på en plåt och nagga dem med en gaffel. Extra fördel vid bakning med treåring: ingen jästid.

Sedan gräddar mamman rieskorna i 250 grader i 10 minuter. Voilá!

Vinterns fröjder

Efter att ha stått en timme och frusit i en blåsig, hårdfrusen, ogästvänlig lekplats (där ungarna visserligen lekte glatt och länge) belönade vi oss med var sitt tidningsinköp på hemvägen. Kan man ana en viss verklighetsflykt?

Skön lördag

I dag har vi haft alldeles lagom mycket och lämpligt lördagsprogram.
- Väckning halvniotiden och låååångt morgonmål med tidningen
- Städkvart med alla involverade, normal undanplockningsrumba, klädtvätt, disk
- Avfärd till stan och familjefrissa (maken och jag klippte oss, tre barn var med och sällskapade)
- Middagshandling på Stockmanns Delikatess med hundratals andra och en uppskruvad treåring (dagens överlägset mest blodtryckshöjande aktivitet)
- Lång promenad med hunden och två väninnor
- Läcker middag, varm sill, köttfärsbiffar med bakad vitlök och färsk timjan, chokladfondue (pannan var en av tolvåringens julklappar)
- Film med hela familjen, nu dock tillfälligt avbruten för nattning av treåringen
Toppen!

Ett sätt att se på saken

Treåringen kommenterar draken i Avatar:
- Det där är nog en skrämmande höna!

Tillbaka i vardagen

Tillbaka på jobb, efter ett långt och faktiskt avkopplande jullov. Att stiga upp 6.15 gick ganska bra, att köra till jobbet i halkan och mörkret gick bra, att gå igenom den samlade e-posten gick bra, men nu börjar det kännas litet trögt. Lyckligtvis piggade just treåringen upp mig med ett samtal (från makens telefon, så jag svarade först sakligt):

- Hej
- mummel mummel... heej... mummel mummel
- Hej gumman!
- HEEEJ MAMMA! Är det du? (ofta tar ju svararen samtalen, om jag är upptagen)
- Jo, det är faktiskt jag.
- Är det faktiskt inte du?
- Jo, det är jag.
- Jag visste inte om det var du eller den där andra.
- Jo, det är jag, här på jobbet. Vad har ni gjort?
- Mammaaaa...
Tuut tuut tuut.

I sin iver slog hon på luren. Och när vi fick kontakt igen visade det sig att nyheten var att hon hade bottnat i barnbassängens djupa del. Hurra!