Tillbaka på jobb, efter ett långt och faktiskt avkopplande jullov. Att stiga upp 6.15 gick ganska bra, att köra till jobbet i halkan och mörkret gick bra, att gå igenom den samlade e-posten gick bra, men nu börjar det kännas litet trögt. Lyckligtvis piggade just treåringen upp mig med ett samtal (från makens telefon, så jag svarade först sakligt):
- Hej
- mummel mummel... heej... mummel mummel
- Hej gumman!
- HEEEJ MAMMA! Är det du? (ofta tar ju svararen samtalen, om jag är upptagen)
- Jo, det är faktiskt jag.
- Är det faktiskt inte du?
- Jo, det är jag.
- Jag visste inte om det var du eller den där andra.
- Jo, det är jag, här på jobbet. Vad har ni gjort?
- Mammaaaa...
Tuut tuut tuut.
I sin iver slog hon på luren. Och när vi fick kontakt igen visade det sig att nyheten var att hon hade bottnat i barnbassängens djupa del. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar