Påsklördag

I dag åkte vi in till stan. Nioåringen och hennes kompis gick på bio, och resten vandrade omkring i solskenet och gick ut och in i butiker. Till sist åt vi pizza på Vapiano och åkte sedan hem igen. Efter en paus i soffan med en bok och ett Mignonägg (påskens första) började vi syssla i köket igen - vi får gäster också i kväll. Och som avslutning på kvällens middag tänkte vi smälta ner min stolta tupp i en chokladfondue.

Påsklov

Efter en aningen ansträngande inledning (som till 99 % förorsakades av den treåriga terroristen - hon springer omkring, klättrar, hänger, försöker kommendera alla, skriker, härjar och avbryter tills alla andra också höjer rösten och blir irriterade. Trotsålder, kallas det visst) börjar påsklovet ta sig.

I morse tillbringade jag en timme med att försöka skotta fram vår pyttelilla terass, men fick konstatera att snötäcket fortfarande var minst en halv meter tjockt. Men solen värmde! Sedan tog hela gänget (tillsammans med hälften av Esbos befolkning) en långpromenad på isen.

Efter en värmd pizza till lunch satte vi på en barnfilm och jag lade mig på soffan i solen och råkade visst somna litet. Samma råkade visst hända maken. Däremot råkade minsann inte minstingen somna, så just körde jag runt i trekvart för att hon skulle sova ens litet, medan resten lagade mat. Och snart får vi gäster!

Glad påsk!

Vår chokotupp är såå duktig på att värpa. Jag tror vi måste ha en varje påsk.

Fint

Ibland, om man känner sig trött, grå och kanske eventuellt som om man inte alltid skulle lyckas med allt som man tar sig för, kan man ta sig en titt på fjolårets morsdagskort. Så blir man glad igen. 

Snart!

Har jobbat hårt den här veckan, men nu är årsredovisningen och publiceringen av resultatet i mål. Låt veckoslutet börja!

Prutiluraren

Hunden gillar att lägga sig i treåringens säng när det börjar bli natt. I går kom treåringen själv upprörd ut från sitt rum:
- Hunden har prutilurat i min säng och nu vill jag inte vara där mera!
Familjen blev litet road, i synnerhet som prutilura var ett helt nytt ord för oss - det måste vara någon på dagis som använder det. Men man måste fnissa i smyg, för treåringen blir rasande arg om hon misstänker att någon skrattar åt något som hon har sagt. Sedan fortsatte hon mycket artigt och lösningsinriktat:
- Pappa, kan vi göra så i natt, att jag sover i din säng och du sover i min?

Bra feelis

Veckoslutet har börjat lovande. Efter jobbveckan och fullmäktiges strategiseminarium i går kväll, följt en sen middag (thaimat, hemlagad av fjortonåringen, supergott!) med två glas vin, anade jag att jag inte piggt skulle studsa upp igen när jag hade nattat treåringen. Så jag satte på också min pyamas och somnade mycket riktigt som klubbad kvart över nio på kvällen. Sedan sov jag i tio och en halv timme, fortsatte med strategiplanering och kom hem till ett tyst och faktiskt relativt städat hus - resten är på utfärd. Har gått en långpromenad med hunden i vårsolen och tänker nu ligga och läsa tidningen i kunglig tystnad. Och så blir det lördagsmys med familjen - steken tycks redan vara i ugnen. Toppentoppen!

Inomhuspicnic

Kvällsmålet smakar tydligen extra gott i en nybyggd koja. Jag har redan skalat och skivat tre äppel, och gick nu över till smörgåsar.

Också hunden försöker klargöra hur hungrig han är. Och smart som han är söker han nya vägar (genom "väggen") när han hindras från ett håll.

Semester

Vi har bokat en resa till Kreta över vappen. Är så glad - i synnerhet efter den här evighetslånga vintern. Jag har inte varit i Grekland sedan jag var barn, och resten av familjen har aldrig varit där (är inte helt säker gällande maken?). Vi hoppas på sol och värme och fina matupplevelser.

Nya äventyr

Ja, jag kom iväg från rampen till sist - hann till och med till fullmäktigemötet, nätt och jämnt.

Och så var jag på möte i Stockholm i går. Mellan mötets slut och flygfältstaxis ankomst blev ett 15 minuters hål, som jag utnyttjade på bästa möjliga sätt med att slinka in på ICA Maxi och handla det viktigaste. Tekakor, 1 kg mandelmassa, nougat och svenska tidningar.

I säkerhetskontrollen pep det när jag gick igenom (med och utan nycklar och bälte), så jag blev kroppsvisiterad. När det var klart hade en annan säkerhetsman öppnat min genomlysta väska och stod med min mandelmassa i handen och tittade strängt på mig.
- Är den här din?
Jag erkände, och han sa att jag måste checka in allt som ser ut som sprängdeg (eller det sa han inte, men jag läste mellan raderna). Oj nej, sa jag, jag checkar inte in något bagage och ids inte göra det bara för min mandelmassa, då får den bli här. Synd, men kan inte hjälpas. Då tyckte han visst synd om mig och sa att han skulle kolla med sin team ledare. Han kom tillbaka och frågade vart jag skulle. När jag sa Helsingfors fick jag ta den med, efter en föreläsning om att jag inte skulle göra om det.

Jag är ju glad över att jag tydligen ser ofarlig ut och över att jag fick med min mandelmassa, men jag undrar litet över säkerhetskontrollens konsekvens - skulle det ha gjort någon skillnad om jag skulle ha sagt Tel Aviv eller New York? Ingen vits att spränga plan mellan Stockholm och Helsingfors? Nåja, åtminstone roade jag ju mina kollegor.

Stilla

Har nu stått stilla i snart 2 h på rampen mot Ring I och blivit så uttråkad så jag hittade blogger på min telefon :) Tydligen är det en tankbil som har vält, och ingen får röra sig ur fläcken innan den är bärgad, sa polisen som körde förbi för en timme sedan. Har redan missat middagen, missar som bäst gruppmötet och börjar snart befara att jag också missar kvällens fullmäktigemöte.

Men men, det går ingen nöd på mig här - det var nära krock med både bilen framför och bakom när kön plötsligt tvärnitade i 90 km/h, så att oskadd stå stilla i en varm bil är helt ok.

Extraordinärt aktiv

På veckosluten brukar jag vara (försöker jag vara) en soffpotatis av rang. Man har ju alla hemmasysslor som måste göras, och så brukar vi laga mer komplicerad mat, men för övrigt försöker man ju få ligga på soffan så mycket som möjligt.

Men i går började jag med en 1,5-timmes promenad med hund och väninna. När jag kom in hade maken litet lovat treåringen ett simhallsbesök, men jag föreslog att vi istället skulle gå ut i det strålande vintervädret och åka pulka.Sagt och gjort, efter en snabb lunch begav sig 5/6 av familjen (fjortonåringen var på FBK-läger) ut med pulkorna och stannade ute i ett par timmar. När vi kom in däckade vi i sofforna, men snart undrade treåringen när vi egentligen skulle och simma? Nå varför inte, tänkte vi, och så plockade vi upp också fjortonåringen och for på ett sällsynt hela-familjen-besök i simhallen.

Som man kan ana somnade alla gott på kvällen :)