Födelsedagsfirande

I dag firade vi min födelsedag, litet i efterskott. Och vad bra det blev! Först sov hela familjen i tio timmar (oerhört), och niotiden uppvaktade de mig med sång, paket och lyxmorgonmål. Sedan tog vi det  rätt lugnt innan alla utom jag åkte i väg på ärenden och lämnade mig ensam hemma i tre timmar (ännu ovanligare än tiotimmarsnätter). Jag promenerade med hunden i det kalla och soliga vädret, låg på soffan och läste och drack kaffe - allt under fullständig, lyxig tystnad.

På kvällen åkte vi till La Cantina i Munksnäs och åt middag. Det var en ny bekantskap och man kan nog kalla det kärlek vid första ögonkastet - maten var toppen. Både chevresalladen och lammgrytan som jag åt var tiopoängare. Och till och med den vilda fyraåringen betedde sig så man fick äta upp i lugn och ro.

Sedan hann vi ännu julpynta litet (på bilden syns Luciatåget som kanske ter en aning skrämmande - i alla händelser är det inte riktigt klart vilken av figurerna som är Lucia), och nu avslutar vi kvällen med en ritad film. Mycket avkopplande dag.

Glädjen med stora barn

Oj, jag glömde berätta om fredagens lyx: Vi hade ju dagis föräldrafest med galatema, och gala är kanske inte det första man tänker på när man kommer hem från jobbet, rätt  utmattad efter arbetsveckan. Men så hade femtonåringen två kompisar på besök (och trettonåringen en). Och jag fick en strålande idé och frågade om de kunde fixa till mig (är själv usel på smink och lagar mycket sällan någon frisyr). Okej, sa de. Så jag klädde på mig klänningen och satte mig på en stol. Och de fixade hår och smink, och maken hämtade ett glas vin. Perfekt sätt att byta stämningsläge på fredag kväll, måste jag säga. Och det blev jättesnyggt! Jag måste be dem hjälpa mig igen nästa gång vi ska på någon större fest.

Vardag

Vet ni vad - det händer inte mycket i november. Eller det händer hela tiden, men inget riktigt speciellt som man känner att skulle vara värt ett blogginlägg. Man jobbar, hämtar på dagis, lagar middag, plockar undan efter den dagliga råddexplosionen hemma, tvättar, handlar mat, pratar med familjen, lägger minstingen, läser en halv timme, sover. Ibland kanske man tar en promenad med en väninna eller handlar en hyacint eller äter en chokobit i smyg på kvällen, men det är liksom så spännande det blir den här tiden på året. 

Men - det är inget fel på vardag. Och kanske lika så bra att man tar det lugnt några veckor inför december, som tenderar att ha ganska många programpunkter om man är en fyrabarnsfamilj. 

November

Nå huhhu. Det bara regnar och regnar. Är mörkt när jag åker till jobbet på morgonen och mörkt när jag kommer hem igen. Inga löv kvar, ingen snö, inte ens julljusen har riktigt kommit upp. Fifty shades of gray, minsann (fast jag har en vag aning om att det inte är novembermörkret som avhandlas i den boken).

Menmen. Väl framme på min plats på jobbet är det ju ljust och varmt, och det finns kaffe. I morgon är det föräldrafest på dagis med gala-tema, vilket väl torde lysa upp tillvaron, och på veckoslutet kan man igen koncentrera sig på att äta gott och titta på filmer i soffan under en filt. Kanske till och med baka de första pepparkakorna och sätta upp julljusen i buskarna?

Vardagslyx

Jag har redan en längre tid noterat att min dyna är synnerligen knölig, och i dag när jag faktiskt hade en ledig kväll informerade jag maken (som däremot hade ett möte och en öl-träff i kväll) om mina planer att åka till Det Stora Möbelvaruhuset med de två minsta döttrarna och handla mig en ny dyna. Maken kom med ett alldeles oerhört förslag:
- Skulle vi inte kunna ha en extra dyna i vår säng?
Efter en sekunds betänketid kom jag på en ännu oerhördare tanke: vi kunde ju ha var sin extra dyna! Tänk vad lyxigt när man vill läsa i sängen! Eller när någon (nämner inga namn) snarkar och man vill lägga en extra dyna på örat som är uppåt! Eller när någon tredje person (nämner fortfarande inga namn) kommer tassande på natten och gör anspråk på ens utrymme, täcke och dyna!

Sagt och gjort. Nu har vi fyra dynor i vår säng. Fast nu får jag tydligen börja köpa dubbla uppsättningar dynvar - omaka sängkläder ger inte riktigt den rätta lyxiga hotellrumskänslan.

Dessutom inhandlades några ljus. Allt som kan lysa upp novembermörkret är varmt välkommet.

Farsdagsfirande

Far i huset firades med specialmorgonmål (amerikanska blåbärspannkakor förutom de "vanliga" morgonmålsbeståndsdelarna), kort och små gåvor, och sedan begav vi oss ut med hela familjen och jobbade ett par timmar på gården i höstrusket. Sedan åt vi igen (fajitas) tills vi nästan sprängdes, och efter måltiden kände alla ett akut behov av att ligga i soffan och se en film. Problemet är bara att vi endast har två soffor på sex personer (och en hund). Men det löstes elegant med en uppblåsbar madrass mellan sofforna:

Dagens pyssel

Först pysslande fyraåringen pengar. Bra att kunna, tyckte maken.

Sedan pysslade hon en snögubbe - som stöder Movember, kommenterade femtonåringen.

Veckoslutet välkomnas varmt

Hui, en sådan vecka det har varit - igen. Mycket jobb och program så gott som varje kväll. Och jag tycker att den stressigaste jobbperioden inte borde ha börjat ännu?

Menmen, aldrig är väl veckoslutet så välkommet som efter en sådan vecka. Dessutom känns det planerade programmet utsökt välkomponerat - ingenting i kväll (vilket som vanligt innebär middag, vin, efterrätt och film i soffan), i morgon middag hos goda vänner och dagen för övrigt fri, på söndag inget inplanerat utom lösa farsdagsfirarplaner. Mycket, mycket tid för att bara ligga och slöa.

Den minsta konstnären

Ovanstående djur har fyraåringen gjort med litet hjälp av en storasyster. Vi var mycket imponerade. Och något förvånade när konstnären upplyste oss om att det är en katt.

Läcker middag

- Åååh, bränd firre!, utbrast fyraåringen förtjust. Och åt sedan två stora portioner.

Höst minsann

Hujedamej vilket höstväder det är där ute (grått och regnigt och ruggigt) och hujedamej vad det är skönt att det är fredag i dag. Jobba litet till, och sedan tänker jag mig middag med vin och efterrätt, levande ljus, ligga på soffan under en filt (och en hund och ett barn kanske) och titta på film, kanske sticka sockor (???). Hoppas att framför allt fyraåringen känner lika (och inte har tänkt sig en middag där alla springer runt och ropar högt, sedan ett besök i simhallen och en cykeltur runt kvarteret, följt av gemensamt bygge med klossar innan man avslutar med ett skrikutbrott för att man är övertrött och uppvarvad) - resten av familjen tror jag nästan jag har med mig.