Påskgodis

Det känns som om vi har tillräckligt med godis för att klara påsken.

Tvåspråkigt

Jag uppskattar verkligen att posten anstränger sig att ha alla skyltar på de båda inhemska språken. På allvar. Men det här var ju litet roligt...

Snart semester

Bara den här arbetsdagen kvar och sedan blir det en tio dagar lång semester! Och att den är välkommen! I kväll åker vi till lande, och på lördagen lämnar vi maken och äldsta dottern (som fyllde 16 år i förrgår, hurra!) där med hunden och åker vidare till Kreta med de tre minsta döttrarna och en annan mamma med dotter. Maken och äldstingen föredrar en stadssemester...

Och man kan ju knappt tro det, men väderprognosen tyder på att vi kommer att ha (nästan) lika tur med vädret som i fjol.

Nattliga timmar

Den här mystiska halv-flunssan fick mig att somna som en sten med fyraåringen klockan nio i går kväll. Sedan vaknade jag klockan två av ett ljud, och då hade jag redan sovit så länge att jag fick svårt att somna om. I stället låg jag vaken ett par timmar och funderade på Viktiga Saker, som till exempel:

- Vad jag skulle göra på jobbet i dag.

- Tänk om det regnar nästa vecka när vi är på Kreta. Semesteranläggningar som är uppbyggda för att massor av människor ska sola och simma där är så sorgliga i droppande regn. Extra bonus för att bekymra sig för saker som man absolut inte kan påverka.

- Är det månne sant att man ser mycket tjockare ut i TV? Om man skulle se sig själv i TV, skulle man då bli överraskad och tycka att man ser ut som en boll?

- Två familjer som jag vet satte nyligen ut sina hus till försäljning, med låga förhoppningar - det ekonomiska läget är skräp, få se hur länge det tar och hur mycket man får gå ner i pris. Både bostäderna såldes till begärt pris utan en enda allmän visning. Vad tyder det på? Kanske på ingenting, utom att priset var rätt/lågt satt?

-  Hurdana skor man gillar. Hur min skosmak skiljer sig från min makes eller min äldsta dotters (familjens skofantaster). Och vad förenar dem?

Inte att undra på att man inte kan sova, när det är så mycket viktigt som måste redas ut.

Lördagsmys

Lördag igen, och jag, jag tar det bara lugnt. Litet halvförkyld skippade jag förmiddagens utflykt (maken och fyraåringen åkte till en båtaffär för att köpa ett mycket viktigt rep) och plockade undan här hemma i stället. Sedan åkte vi till den närmaste indiska restaurangen på lunch - som var ljuuuvlig - och kom hem till soffan igen. Tonåringarna är på Elevriksdag över helgen, och tioåringen har hängt med sin kompis hela dagen, turvis hos dem och hos oss.  Nyss åt vi middag, maken for iväg för en träff med sina gamla kompisar och tioåringarna och fyraåringen ser på film i största sämja. Härligt med vanlig, hederlig (fast ganska sällsynt) lugn och ro. 

Tidigt på tag

I dag körde jag fem femtonåringar till flygfältet till klockan sex (de ska åka till Wien med sin tyskagrupp, inte illa!) och var alltså på jobbet ungefär tio över sex. Sedan har jag jobbat flitigt, gått igenom e-posten och gjort undan en massa små arbeten. Nu är jag typ redo för lunch men ingen annan i den här våningen har ens kommit till jobbet ännu! Jag är helt i otakt.

Nå, jag får väl ta en kopp kaffe till och en smörgås. 

Fyraåringen förbereder för gäster

 Genom att städa (bowlingsetet upphängt på en tavelkrok i vardagsrummet)

och dekorera (lösmustasch på toalettdörrens handtag).

Precis som en lördag ska vara

Jag vaknade med ett ryck (efter att ha drömt att fjortonåringen meddelade att hon skulle konfirmeras nästa dag och att hon visst hade sagt det tidigare) och märkte till min förvåning att solen sken in i sovrummet, klockan var tio över nio och jag hade sovit i över tio timmar. Måste vara minst två månader sedan sist.

Vi hade inget planerat program, så vi åt morgonmål (med våfflor) i två timmar och åkte sedan in till stan med hela familjen (utom femtonåringen som är på någon annan happening hela dagen). Vi handlade kött i Wotkins fabriksbutik och ost och fransk nypotatis i Hagnäs, och så började vi tycka att vi kanske kunde ha middagsgäster och bjöd in en annan familj som glatt tackade ja. Sedan åt vi falaffel till lunch, kom hem och gick en hundpromenad i solen, och nu lagar vi mat med hela familjen i köket. Härlig lördag med precis lagom mycket program.

Mjukare med åren?

Är det bara jag, eller är det ett allmänt fenomen att man blir mjukare med åren? Eller möjligen med antalet barn? Principerna är inte längre lika fasta, ens egna åsikter inte lika svåra att kompromissa med.

Reglerna är de samma också för fyran, man får inte slå, man måste sitta fastspänd i bilen, man får inte äta kex utan lov och så vidare. Men annat... Fyraåringen äger till exempel TVÅ batteridrivna djur med koppel, en leksak jag knappast skulle ha köpt till de äldsta. Jag tycker inte mera det är så farligt om hon äter klädd i utklädningskläder, bara hon äter. Hon somnar oftast i vår säng, och sedan bär jag henne till hennes egen. Och det senaste exemplet - presenten från London, skorna som syns på bilden. De äldsta skulle inte ha fått sådana skor - de fick skor i tyg eller läder, av bra kvalitet och med rena färger.

Men hon blir så glad. I går tog hon inte av sig sina skor förrän hon lade sig på kvällen (med supersvettiga fötter). Och jag tänker att minuset att jag får ont i ögonen av att se på hennes skor mer än väl uppvägs av att hon älskar dem. Och att tiden när hon vill ha Hello Kitty-skor är vansinnigt kort.

Å andra sidan tror jag inte heller att våra äldre har lidit av sina klarblåa och -röda kläder (som oftast var av bättre kvalitet). Det är naturligtvis inte frågor om hurdana leksaker eller kläder man har som är viktiga, utan snarare att man får hundra kramar per dag, att man blir lyssnad på, att man känner att familjen skulle vara sämre utan en och att man känner sig älskad. Och jag är egentligen inte alls övertygad om att det är klokare jag har blivit - kanske bara latare?