Reglerna är de samma också för fyran, man får inte slå, man måste sitta fastspänd i bilen, man får inte äta kex utan lov och så vidare. Men annat... Fyraåringen äger till exempel TVÅ batteridrivna djur med koppel, en leksak jag knappast skulle ha köpt till de äldsta. Jag tycker inte mera det är så farligt om hon äter klädd i utklädningskläder, bara hon äter. Hon somnar oftast i vår säng, och sedan bär jag henne till hennes egen. Och det senaste exemplet - presenten från London, skorna som syns på bilden. De äldsta skulle inte ha fått sådana skor - de fick skor i tyg eller läder, av bra kvalitet och med rena färger.
Men hon blir så glad. I går tog hon inte av sig sina skor förrän hon lade sig på kvällen (med supersvettiga fötter). Och jag tänker att minuset att jag får ont i ögonen av att se på hennes skor mer än väl uppvägs av att hon älskar dem. Och att tiden när hon vill ha Hello Kitty-skor är vansinnigt kort.
Å andra sidan tror jag inte heller att våra äldre har lidit av sina klarblåa och -röda kläder (som oftast var av bättre kvalitet). Det är naturligtvis inte frågor om hurdana leksaker eller kläder man har som är viktiga, utan snarare att man får hundra kramar per dag, att man blir lyssnad på, att man känner att familjen skulle vara sämre utan en och att man känner sig älskad. Och jag är egentligen inte alls övertygad om att det är klokare jag har blivit - kanske bara latare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar