En solig Londondag till

Vi fortsätter att turista. I går var vi litet kulturella och tillbringade ett par timmar på National Gallery (innan pizzalunchen och tvinnandet i centrumbutikerna), och i dag började vi dagen i Greenwich. Vi klättrade upp till observatoriet och beundrade utsikten, och åt sedan lunch på Jamie's Italian (som överträffade förväntningarna ordentligt, otroligt god pasta) innan vi promenerade genom tunneln under Themsen och fortsatte dagen i  de sterila och stiliga City-kvarteren.

Hot chocolate med marchmallows på ett cafe i Greenwich.

Familjen har litet roligt åt att jag har fastnat ordentligt för mobilspelet Candy Crush - så otypiskt mig "och inte så värst mammigt" säger de. Och här har vi hittat Candy Crush- bussar! 

Vi konstaterade i dag att vi antagligen skulle kunna fortsätta turista här hur länge som helst - varje dag hittar man på nya roliga ställen att se. Men här är så kallt! Både utomhus och inomhus. Och jag tror faktiskt att maken börjar utveckla päls. 

Jul i London

I natt kom äntligen den brittiska tomten. Han lämnade några små julklappar per barn i en socka - men bara litet, för han rekommenderade oss att satsa på julrean i stället i år.

Efter strumpkollandet och morgonslöandet gick vi en lång promenad. I två timmar promenerade vi i solen, upp på en närliggande kulle med utsikt över London. Det var nu vad man kunde göra på juldagen - allt är stängt, inte ens tågen går. Men det var hur trevligt som helst - efter två långa och intensiva dagar i London centrum (första dagen Notting Hill + kärncentrum och andra dagen Camden + kärncentrum) togs en litet lugnare dag tacksamt emot. Sedan stekte vi kalkonen och åt tills vi nästan sprack. Nu sitter alla framför en film i matkoma. 

I morgon fortsätter vi med fullt program. Och femåringens beteende överträffar förväntningarna - hon verkar stortrivas med farten, orkar gå hur långt som helst och har faktiskt hittills (peppar, pepoar) förstått vikten av att hålla sig tätt intill sin mamma. 

God Jul

... Önskar vårt nya tomtepar. Och hälsningar från London. Här har vi det hur bra som helst. Fortsättning följer! 

Morgonöverraskning

Någon har piggat upp vårt kontor med denna papp-man i naturlig storlek. Gissa om mitt hjärta stannade när jag kom (först) till jobbet vid sjutiden i morse, tände lamporna och där stod han med armarna i kors.

Säkerhetsinstruktioner för storstäder

Som tidigare framgått är vår femåring av vildare sort. Hon är inte den som försiktigt gömmer sig bakom mammas kjolar när det händer något nytt. Istället blir hon ofta vildare, snabbare, modigare och oregerligare när det är mycket folk och action omkring henne.

Vi har alltså flera gånger tagit upp ämnet att när vi sedan rör oss i London (i tunnelbanan med miljoner andra resenärer och tunnlar åt alla håll. På gator med livlig västertrafik. Stora varuhus och enorma museum) så MÅSTE hon hålla mig i handen. I går talade vi igen om det. Och så sa jag att om det i alla fall, trots att vi hela tiden ska hålla varandra i handen, händer att hon tappar bort oss så ska hon bara stå stilla så letar vi upp henne (alla kan ju inte rusa omkring i panik).

- Men om jag är omringad av dummisar, ska jag inte ens då springa för livet?
- Omringad av dummisar? Nej, inte ens om du tror att du är omringad av dummisar ska du springa för livet. Då kan du stå stilla och skrika.
- Okej. För jag kan skrika ganska högt.
- Jo, och dessutom blir du ju inte omringad av dummisar om du håller mig i handen hela tiden. För då tar ju jag hand om dem.
- Mamma, jag vet! Du kan hela tiden ha en stekpanna i handen! Då kan du slå dem!

Just så. Jag ser framför mig hur jag går i London, med en femåring i ena handen och en stekpanna i andra, beredd att slå alla dummisar som eventuellt försöker ge sig på min familj.

Veckan

Arbetsveckan inleddes med julpyssel tillsammans med några kollegor - att skicka iväg chokladkartonger till hundratals samarbetspartners. När vi väl hade klagat färdigt över skitjobbet som föll på oss mitt i en annars också ganska stressig arbetsvecka (att skriva under julkorten, packa in askarna i postningskartoner, klistra adresser på kartongerna och samla ihop dem för postning) var det faktiskt mycket roligt.

Och nyss skrev jag ett mail till maken där jag sammanfattade våra fritidsaktiviteter denna vecka:

Måndag:
Fullmäktigemöte + julmiddag för mamma. Ska vara i stadshuset kl 18.
Tisdag:
Morgonmål i femman kl 8-9. Mamma ska vara där 7.40.
Onsdag:
Teammöte som övergår i julmiddag för mamma. Borta hela dagen och kvällen.
Lågstadiets julfest för pappa. Elvaåringen bakar en plåt kaffebröd. Ni ska vara där 17.30.
Torsdag:
Högstadiets julfest kl 18 (?). Ena går, kanske? Andra handlar fredagsmat.
Fredag:
Gymnasiets julfest kl 8. Familjen P kommer till oss på middag kl 17.
Lördag:
Elvaåringens kompiskalas med tema julgodistillverkning kl 14-16.

Inga sysselsättningsproblem, verkar det som. Och på söndagen går planet till London!

Helgen

Vårt traditionella fredagsmys avslutades denna gång inte med en film, utan - hör och häpna - med ett gemensamt Monopolspel.

Turen i spel lämnade litet övrigt att önska - här sitter 3/4 deltagare i fängelse. Enligt sextonåringen lämnade också den allmänna koncentrationsnivån litet övrigt att önska - den vanligaste frågan tycktes vara "Vems tur är det?", men det är ju alldeles normalt.

På lördagen firades födelsedagsbarnet med pompa och ståt, presenter och gäster och favoritmaten (köttfondue). På kvällen var det Luciakröning i vår egen stad, fint och stämningsfullt. Och på söndagen var vi gäster på att annat födelsedagskalas, promenerade med hunden och pysslade hemma (mest av alla pysslade sextonåringen, som ockuperade vårt kök med sex kompisar och bakade pepparkakor till hela sin skola). Och det var väl det, det :)

Decemberpyssel

Jag kunde antagligen lika bra kopiera ett inlägg från 2013 eller 2011 här, för det är alltid bråttom och mycket på g i december. Mycket att göra på jobbet och massor av julfester.

Tisdag-onsdag blev dock litet lugnare för min del den här veckan, då de ringde från dagis och sa att den här lilla tomten var så kraxig att hon nog skulle må bättre hemma.

I går kunde hon gå tillbaka till dagis, och det var tur för de hade ju julfest. Utomhus, för första gången. De hade dekorerat med en massa lyktor med levande ljus och det var faktiskt rätt fint trots att man höll på att blåsa bort i stormen.

I morgon får vi fira vår egen Lucia - tredje dottern, som nu fyller elva. När hon föddes på Luciadagen blev de två storasystrarna (fem och tre år då) mycket bekymrade för att de aldrig mera skulle få vara Lucia, för födelsebarnet får ju bestämma på sin dag och de tänkte att hon kommer att vilja vara Lucia varje år. Hittills har Lucia-konkurrensen inom familjen inte varit något stort problem, kan man ju nu konstatera. 

Självständighetsfest

På femåringens dagis hade de självständighetsbal i dag. Jag är så glad att dagispersonalen ids och orkar ordna allt möjligt extra för våra barn - gissa om femåringen vaknade glatt i morse när hon skulle få klä sig i sin finaste klänning, få fin frisyr och gå på bal med dans.

I går hade de röstat om vem som skulle få vara president och ta emot gästerna. Hennes bästis blev uppenbarligen vald till president, och en pojke till "den där fabon som står bredvid". Jämställt och bra.

Hänt i veckan

Ja, det är väl ett och annat. Mest jobb och vardag, men några litet ovanligare händelser också.

På lördagen hade jag födelsedag, och firades förnämligt med sång, presenter och morgonmål på säng. En av presenterna var halsbandet på bilden - precis i min stil och smak.  

På söndag var det första advent.

Och konstskolans julfest/pysseldag, där döttrarna tillverkade dessa snyggingar.

Sedan har jag jobbat. Och städat mitt skrivbord, faktiskt!

Och i dag har vi bytt bil. Från vår gamla sjusitsiga bil till en litet mindre, litet nyare, mycket mindre körd och mycket fräschare sjusitsig bil.