Eftersom jag inte blir trött när det är stressigt, utan snarare går upp i varv så mycket att jag har svårt att ta det lugnt och framför allt sova, har jag på olika sätt försökt sänka pulsen på kvällarna. Ett ganska framgångsrikt sätt var att bada i vårt badkar. Sexåringen fick komma med, efter att hon dyrt och heligt hade lovat att inte plaska, inte sparka mig och inte vara högljudd. Det gick rätt bra, och till sist (när jag nästan hade somnat i badet) lade hon sig på mig för att "lyssna på mitt hjärta".
- Du lever, men ganska långsamt, rapporterade hon.
Kanske vi redan vet, vad Sexåringen blir som litet äldre, nämligen Kardiolog, som vårdar allt från vaggan till graven och hur skulle det låta, att som belöning för, att man kunde vara stilla, kan ni sedan nästa gång båda plaska och/eller gurgla båda två i olika tonarter, så det blir en kvart, en kvint, en ters, en sext osv och kanske sjunga "Komm med mig ut i badet, absolut i samma kar," vilket var en Ammatöröversättning av 70-talslåten "Tule kanssani kylpyyn," vilken du garranterat hittar på Nätet.
SvaraRadera