Fullt upp

- Mamma, har du bloggat i dag?, frågar artonåringen.
- Du har inte ÄNNU HELLER bloggat, säger maken varje kväll.

Och ja, det är ganska mycket på gång nu, både på jobbet och på fritiden (inte så värst överraskande i december). Men förra helgen, när alla fyra barn var på scoutförläggning, förde vi hunden till mina föräldrar och tog riktigt ledigt. Maken hade bestämt resmål - Hangö - och bokat rum på hotell Regatta.

Vi åkte iväg tidigt på lördag, för att hinna promenera den nya naturstigen på Tulludden medan det var ljust. Dagsljus var det, jo, men också storm och regn. Det var rätt mäktigt att gå längst ute på klipporna medan det blåste närmare 20 sekundmeter. Det är svårt att fånga på bild, men det blåste så mycket så man måste köra ner fötterna och parera vinden för att inte vingla iväg - och man fick bara hoppas att klipporna inte var hala just där man klev. Enorma vågor och otroligt vindbrus. Mycket fint.

Efter tvåtimmarspromenaden var man genomvåt och genomkall. Men vad gjorde det, för vi gick direkt till spat och värmde upp oss i bastun och poolerna. Sedan middag, sedan en öl på en pub...

... och till sist en sängfösare i hotellets bar, innan vi lade oss i de sköna sängarna och somnade som stockar.

Nästa morgon promenerade vi igen ett par timmar längs stranden, denna gång mot Fyra vindars hus och Täktom. Också en så fin promenad, och också denna gång var vi så gott som ensamma ute.

Sommarhangö är litet för hektiskt för min smak, med alltför mycket folk, kindpussar, förtjusta utrop och evenemang. Men jag blev mycket förtjust i Vinterhangö. Havet och stränderna är ju så vackra. Hotellet var bra, maten god och spat fräscht. Jag kommer gärna tillbaka.

För övrigt har jag bytt bil. Den gamla (som jag ärvde av maken) var bra på alla sätt, men började bli just gammal, och vi var litet rädda att något stort - som växellådan - skulle gå sönder så småningom. Vi funderade länge och väl på vad jag borde välja, och provade några alternativ. Utmaningen är att jag använder bilen till att köra till och från jobbet - och skulle alltså helst ha en liten, smidig och snabb - medan barnen med körkort har helt andra prioriteringar. De använder den mest i scoutsammanhang, där man proppar bilen full med folk, tält och utrustning, och både tjugo- och artonåringens första önskemål var (litet oroväckande) "en bil man inte behöver akta". Sedan tyckte tjugoåringen att en skåpbil egentligen skulle vara bäst, men där gick min gräns för kompromisser. Jag kör icke till jobbet varje dag med en skåpbil.

Som det så ofta går föll flera saker plötsligt på plats, och förra fredagen sålde jag den gamla och köpte en ny på ett par timmar. Det blev nu sedan en två år gammal Golf, som är trevlig att köra men som man inte "behöver akta" så mycket. Alla är nöjda, tror jag.