Sjuka

 

Nog blev vi ju sjuka, vi också. Maken testade positivt på tisdagen och jag på fredagen. Vi har vaccinen i skick, så vi är inte jättesjuka, men nog tycks det vara en seg sort - inte är vi i jobbskick ännu. Tråkigt blir det ju, när man ska hålla sig isolerad och inte riktigt orkar göra något heller, men inte går det någon nöd på oss. Lyckligtvis blev vi ju sjuka i omgångar, så artonåringen var redan frisk när vi blev sjuka och kan alltså handla mat åt oss.

För att få litet omväxling åkte vi ändå till lande över helgen. Det var härligt vårväder, och vi inledde grillsäsongen. Hundarna har brusande vårkänslor, vilket passar litet dåligt ihop med människornas orkeslöshet. En gång försökte maken ha dem lösa, vilket ledde till en vild jakt på en mink (tror vi). För första gången hängde valpen med sin storebror, och båda stack iväg längs stranden. Maken fick tag på valpen efter ett tag, och efter ytterligare en halvtimme hittade jag stora taxen, som lugnt spankulerade längs strandkanten och låtsades om ingenting. Så nu får de vara kopplade tills vidare.

För övrigt kan jag rapportera att mangoplantan mår utmärkt och växer så det knakar. Jag skulle också vilja så tomatfrön nu, men kan ju inte ens gå till fröbutiken, så det får vänta. Men nog ska jag väl hinna.

Nu är det vår!

 

När jag bytte lakan i vår säng på torsdagen kände jag att det var dags för blomlakanen. Man kan inte riktigt använda dem mellan oktober och kanske februari, tycker jag, men nu var det dags. Hjälpa våren litet på traven, liksom. Och det hjälpte genast!

Igår märkte vi att isen hade gått utanför Mellsten, när vi var där med maken. Så fint.

Maken fångade en kråka på bild precis när den flög upp. 

Hundarna hittade en solfläck att sova i.

Och idag sådde jag nya frön i min hydroponiska odling. Persilja, koriander och basilika. Jag hoppas på lika bra skörd som ifjol - då har vi nog husbehovet av örter tryggat. Och med persilja, koriander och basilika kommer man långt, tänker jag.

För övrigt har också tolvåringen, föga förvånande, nu testat positivt för covid-19. Maken och jag mår än så länge prima, och testet som jag tog igår för säkerhets skull var också negativt. Få se hur det går.  

Också hos oss

 

Jag har varit förvånad att vi har klarat oss så länge, när så gott som alla i bekantskapskretsen har haft covid-19 minst en gång. Men nu nådde coronan oss också. Artonåringen är sjuk (men inte jättesjuk, lyckligtvis) och testade positivt igår. Tolvåringen kom hem tidigare från skolan igår med förkylningssymtom och sov 13 timmar inatt, men testade negativt idag. Jag mår bra (än så länge), men har förberett genom att handlat mat för många dagar och låna en hög med böcker. Maken är på resa, så vi hoppas (och tror) att han inte hann bli smittad innan han for. Jaja, inte oväntat, vi är glada att vi har vaccinen i skick.

Och precis innan hon blev sjuk hann artonåringen baka för skolans café - så vårt kaklager är välförsett.

Hejhej

 

Kvinnodagen idag. Den här kvinnan har:

• jobbat (med lön, med kontorsarbete)
• handlat (med egna pengar)
• plockat ögonbrynen
• hjälp dotter med skoluppgifter
• löst tekniska problem
• kokat saft på den sista rabarbern från ifjol
• skottat gården

Nog är det ju fint i alla fall, att det hos oss anses självklart och naturligt att en kvinna gör allt det här. Eller att en man gör det. 

Nämen hej!

 

Titta vem som dök upp medan vi var på resa! Jag planterade en mangokärna för kanske en månad sedan och trodde redan att det inte hade lyckats. Jag skulle ta bort krukan och mullen, men hann inte innan vi åkte iväg - och tur var väl det. Nu växer den så det knakar. Få se hur den kommer att se ut.

Tre dagar har jag jobbat, ganska intensivt. Två av dem på kontoret, dessutom. Så ovant, och trött blir man, men trevligt att träffa människor på riktigt. Litet till, och så tar vi helg.