Andra semesterveckan - öde ö

 

Vi lämnade hundarna till en kompis och oredan i stan åt sitt öde, packade bilen full och båten på trailer, och åkte ut till en ö i havsbandet utanför Pellinge, som vi hyrt för en vecka. Samma ö hyrde vi för fem år sedan (det kan ni läsa om här), och den var fortfarande lika fantastiskt fin. Vädret var varmt och vackert, men så här långt ut svalkar havsvattnet rätt bra.

Stugan är pytteliten och det finns varken el eller sötvatten på holmen - men miljön är oslagbar. Varje kväll bar vi ut bordet och stolarna till en klippa för middagen. Maken hade köpt med en flaska champagne till första kvällen 💖 (och två barn åt nog tillsammans med oss här, fast man bara ser två tallrikar på bilden).

Morgonkaffe. Att få dricka det så här, utan minsta brådska, är nog ren nåd.

De första nätterna (innan det började storma) lade vi ut nät. Några fiskar fick vi, men inte är vi direkt självförsörjande på den punkten ännu.

Längst bak i bilden ser ni mig, som övar upp mitt tålamod genom att reda upp nätet efter nattens fiskafänge. Och det var faktiskt inga problem alls med tålamodet i den här omgivningen och utan hemskt mycket annat på to-do-listan för dagen.

Ön har en fördjupning i mitten, där det samlas vatten, så både trädbeståndet och djurlivet är oväntat rikt för en liten ö så här långt ut. Framför allt fanns det miljontals spindlar! De vävde sina nät överallt under natten, över buskarna och träden och stigarna men också över stolar, disk på tork och annat som man lämnade ute. I princip finns där väl också massor av fåglar (därför får hundar inte komma dit), men nu bodde en minkfamilj i en klippskreva och de hade förmodligen ätit upp det mesta. Minkarna gör ju stor skada och ska jagas bara ägarna hinner, men de var rätt roliga att följa med - vi kunde se hur de sprang och klättrade, simmade, dök och fiskade. Två gäss bodde också på ön och tassade omkring och gjorde gås-ljud. De var inte värst rädda, rörde sig gärna rätt nära oss, men om man kom för nära muttrade de upprört och skyndade sig iväg.

I år var det två lejonungar på klippan.

På onsdagen måste 22-åringen ge sig iväg (hon skulle på scoutläger), och vi körde henne med båt till bussen i Borgå. Där passade vi på att äta lunch på restaurang och fylla på kylskåpet. På hemvägen tog vi vägen via Fladan och njöt av det härliga vädret.

Och det var tur att det var på onsdagen hon skulle iväg, för natten till torsdag började det storma, åska och regna. 

Vid lunch hade det slutat regna, men inte blåsa. Vi tillredde och åt en stormlunch på stormkök, i skydd av en klippa. 

Och efter lunchen hittade vi en skreva med lä, där vi kunde läsa i solen och betrakta vågorna i godan ro. Väderfenomenen upplevs så mycket mer intensivt på en liten ö i havsbandet. Fantastiskt att få uppleva det på sommaren, kanske litet mindre fantastiskt om man alltid skulle göra det.

Litet bekymrade var vi också för båten. Där finns en boj men ingen brygga, man hoppar direkt till en klippa, så att förtöja båten så den garanterat inte skulle slå mot någon klippa också om vinden vände under natten var litet utmanade. Men bra gick det, både stormnätterna. 

Sista dagen klarnade det igen, och sista natten kunde vi se fullmånen åt ena hållet...

... och lågan från raffinaderiet i Sköldvik och morgonrodnaden åt andra hållet (klockan 02:30). Otroligt vackert. 

Första semesterveckan

 

Första semesterveckan var precis som den skulle vara. Som vanligt då semestern precis börjar har man litet svårt att hitta rytmen - man vill både vara aktiv och vila, och vilkendera man än väljer känner man litet rastlöst att man kanske borde göra det andra istället. Vädret var riktigt varmt, och det hjälpte ju till att vända en mera mot vilahållet än mot aktivitethållet.

Härliga, härliga morgonkaffet på terrassen. Som man längtar efter hela vintern.

Och härliga kossor på ängen under oss. Inte alls rädda, bara väldigt nyfikna när man kommer nära. Yngre hunden är vänligt intresserad av dem, äldre tycker tydligen de borde jagas - så han får inte längre följa med och hälsa på dem.

Längs skogsvägen växer det massor av smultron. 22-åringen och 12-åringen plockade en halv liter och gjorde en fantastisk dessert när också mellansystern kom till lande.

Efter en vecka på lande åkte vi tillbaka till stan för en natt. I morgon ska vi åka mot årets öde ö, som vi hyrt för en vecka, och innan dess tömma vårt vardagsrum. Parketten ska nämligen slipas medan vi är borta. Maken hade förtjänstfullt gjort en stor del av jobbet redan innan, men nog hade vi en del att bära bort (och fundera på var allt skulle få plats).

Till vår överraskning hade också arbetet med dräneringen runt vårt hus påbörjats, och det med fart. Det blev ju litet extra spännande att bära ut sofforna över vallgraven. Men det gick bra, det också.

Så här mysig är även bakgården just nu. Men det blir nog bra när det blir klart, skönt att få det gjort.

Veckoslutets utfärder

 

Veckoslutsvädret var mycket, mycket bra. Veckoslutsutfärderna var också mycket, mycket bra. På lördagen var vi ute i tio timmar. Vi åkte först till Vänö via några tekniska stopp (lämna av minstingen hos en kompis på en ö, tanka på ett annat ställe), där vi åt fisksoppa på Vänö-dagen. Sedan fortsatte vi på kaffe till några bekanta till deras ö, som låg extremt utskärs. Så vackert! Och trevligt. 

På hemvägen fick jag rentav litet kallt, för första gången på flera veckor. Det gick dock snabbt om när vi kom iland igen, och har inte upprepats efter det heller.

Igår åkte vi till en mera närbelägen öde ö, där vi gjorde enkel lunch och tillbringade några timmar. Finland i juli, nog är det fint hörni!

Snabbt livstecken

 

Vi kom tillbaka från vår mycket lyckade resa (dock två dagar senare än planerat), men den får jag återkomma till litet senare, när jag har kollat igenom bilderna. Finland var också väldigt varmt, och vi fick hitta på kreativa sätt att hitta svalka för att hålla hjärnan tillräckligt alert för att kunna jobba. Det här var ett av de bästa - att sitta utomhus, men i total skugga under balkongen.  

Efter tre dagar i stan åkte vi ut till lande. De sista maskinerna tvätt fick hängas upp i så här vacker omgivning. Så fick vi testa luftvärmepumpens effekt för första gången - och den var verkligen otrolig! Hur svalt som helst inomhus i det tidigare så varma huset, fast det är 30 grader varmt utomhus.

De sista jobbdagarna var oväntat intensiva, men nu börjar det lugna sig. Snart stänger jag av datorn och inleder andra delen av min semester. Underbart.