Andra semesterveckan - öde ö

 

Vi lämnade hundarna till en kompis och oredan i stan åt sitt öde, packade bilen full och båten på trailer, och åkte ut till en ö i havsbandet utanför Pellinge, som vi hyrt för en vecka. Samma ö hyrde vi för fem år sedan (det kan ni läsa om här), och den var fortfarande lika fantastiskt fin. Vädret var varmt och vackert, men så här långt ut svalkar havsvattnet rätt bra.

Stugan är pytteliten och det finns varken el eller sötvatten på holmen - men miljön är oslagbar. Varje kväll bar vi ut bordet och stolarna till en klippa för middagen. Maken hade köpt med en flaska champagne till första kvällen 💖 (och två barn åt nog tillsammans med oss här, fast man bara ser två tallrikar på bilden).

Morgonkaffe. Att få dricka det så här, utan minsta brådska, är nog ren nåd.

De första nätterna (innan det började storma) lade vi ut nät. Några fiskar fick vi, men inte är vi direkt självförsörjande på den punkten ännu.

Längst bak i bilden ser ni mig, som övar upp mitt tålamod genom att reda upp nätet efter nattens fiskafänge. Och det var faktiskt inga problem alls med tålamodet i den här omgivningen och utan hemskt mycket annat på to-do-listan för dagen.

Ön har en fördjupning i mitten, där det samlas vatten, så både trädbeståndet och djurlivet är oväntat rikt för en liten ö så här långt ut. Framför allt fanns det miljontals spindlar! De vävde sina nät överallt under natten, över buskarna och träden och stigarna men också över stolar, disk på tork och annat som man lämnade ute. I princip finns där väl också massor av fåglar (därför får hundar inte komma dit), men nu bodde en minkfamilj i en klippskreva och de hade förmodligen ätit upp det mesta. Minkarna gör ju stor skada och ska jagas bara ägarna hinner, men de var rätt roliga att följa med - vi kunde se hur de sprang och klättrade, simmade, dök och fiskade. Två gäss bodde också på ön och tassade omkring och gjorde gås-ljud. De var inte värst rädda, rörde sig gärna rätt nära oss, men om man kom för nära muttrade de upprört och skyndade sig iväg.

I år var det två lejonungar på klippan.

På onsdagen måste 22-åringen ge sig iväg (hon skulle på scoutläger), och vi körde henne med båt till bussen i Borgå. Där passade vi på att äta lunch på restaurang och fylla på kylskåpet. På hemvägen tog vi vägen via Fladan och njöt av det härliga vädret.

Och det var tur att det var på onsdagen hon skulle iväg, för natten till torsdag började det storma, åska och regna. 

Vid lunch hade det slutat regna, men inte blåsa. Vi tillredde och åt en stormlunch på stormkök, i skydd av en klippa. 

Och efter lunchen hittade vi en skreva med lä, där vi kunde läsa i solen och betrakta vågorna i godan ro. Väderfenomenen upplevs så mycket mer intensivt på en liten ö i havsbandet. Fantastiskt att få uppleva det på sommaren, kanske litet mindre fantastiskt om man alltid skulle göra det.

Litet bekymrade var vi också för båten. Där finns en boj men ingen brygga, man hoppar direkt till en klippa, så att förtöja båten så den garanterat inte skulle slå mot någon klippa också om vinden vände under natten var litet utmanade. Men bra gick det, både stormnätterna. 

Sista dagen klarnade det igen, och sista natten kunde vi se fullmånen åt ena hållet...

... och lågan från raffinaderiet i Sköldvik och morgonrodnaden åt andra hållet (klockan 02:30). Otroligt vackert.