Terrassen klar!

 

Terrassbygget fortsatte under helgen och ett par vardagskvällar. Några turer till byggvaruhuset, en del bärande och skyfflande, mycket mätande och lyftande och sänkande och många, många timmar av sågande och skruvande. Men det var varmt och vackert väder, och så skönt att få gården att röra sig i riktning mot mera ordnad och klar istället för mera kaos.

Och på onsdag kväll, medan den blivande studenten och jag var på en kvällskryssning och handlade drycker för studentfesten, fick maken den klar. Så fin! Och större än förut. Nu ryms det två matbord - eller ett ordentligt långbord - på nedre terrassen. Jag är så nöjd! Avslutningen vid kanten väntar ännu på att grannarna ska göra sin uppfart och sitt staket, så vi ser hur det blir och hur vi ska göra övergången.

Gräset, som jag sådde på vinst och förlust i november, börjar också komma upp. Uppmuntrad av framgången strödde jag ut en massa gräsfrö till, så det inte bara ska bli oregelbundna gröna tofsar.

Och i kväll ska vi åka till Kimito-lande och öppna det för säsongen. Blir fint!

Gårdsprojektet

 

Påsklovet tog slut, och vi återvände till stan, och äventyrarna kom glada och belåtna hem från Rio. Sedan har vi jobbat på som vanligt och känt oss ovanligt trötta på kvällarna (verkar också vara vanligt just nu, kanske det ligger något i det där med vårtrötthet?). Men nu har vi kommit igång igen, och äntligen kunnat sätta igång med vår gård i stan!

Maken bygger terrass, och jag är mycket imponerad av att han kan göra sådant - och få allt rakt och plant och stadigt.

Jag hjälper till med enklare saker, som att såga av ett för högt rör till en regnvattenbrunn. Hundarna övervakar vårt arbete och skäller på alla som går förbi (trettonåringen och jag smällde upp ett provisoriskt staket förra veckan, så de kan göra oss sällskap när vi fixar på gården).

Nittonåringen sådde ängsblommor på den sluttande delen av gården. Förhoppningen är att där ska bli en äng som är låg och blommande, som man inte behöver klippa och som lockar till sig fjärilar och humlor. Vi får se hur det går.

Idag kom vi också överens med en byggarfarbror att de ska fixa en låg mur på andra sidan, mot garaget, och ge offert på en trappa till vår ytterdörr. Så roligt och skönt att vi nu är i fixa till-fasen, och inte längre i riva upp allt-fasen. 

Vår på lande

 

Påsklovet framskrider i sakta mak, med mängder av obruten tid. Helt toppen. Ungdomarna handlade hamapärlor och började göra påskpynt (och som ni ser hann gräset växa upp i år!).

Fina ägg i fönstren också.

Vädret är utmärkt (minusgrader på nätterna, några plusgrader och sol på dagarna), och igår monterade vi studsmattan - och kunde faktiskt äta middagens förrätt på terrassen, utan att frysa. Vi har också promenerat, läst, spelat spel och löst korsord, helt enligt plan.

Framför allt har vi ätit gott och mycket, på bilden gårdagens efterrätt. Observera påskduken, fyndad för 70 cent på lokalt loppis. 

Och fredagens sparris, lax, potatis och hollandaise - utsökt gott, fast bilden inte gör måltiden rättvisa. 

Som ni märker är påsklovet mycket avkopplande. Idag tänkte jag kanske kratta. Kanske.

Påsklov!

 

Så skönt! Oväntat nog (för mig i alla fall) har det varit rätt bråttom på jobbet de senaste veckorna, och dessutom har jag sovit litet dåligt. Så nu känns det helt perfekt med ett påsklov på lande, med tre egna barn och en pojkvän. Maken och nittonåringen är på äventyr - hennes 18-årsresa som blivit uppskjuten p.g.a. coronan kunde äntligen bli av, och nu är de i Rio de Janeiro. 

Har vi några planer?, undrade ungdomarna sent igår kväll, och jag märkte att nej, det har vi inte. Sedan gjorde vi upp planer på nivån "äta gott", "läsa", "promenera litet", "kanske elda strandbastun" och alla verkade mycket nöjda. 

Vädret idag verkar också bli strålande. Här går det ingen nöd på oss.

Fixaren

 

I morse visade det sig att vi hade ett problem i köket - diskmaskinen tömde inte ut vattnet utan blinkade istället med ett ilsket felmeddelande. Maken och två av barnen gav sig iväg till Pargas på handbollsmatch redan vid 7-tiden på morgonen, så problemet lämnades till 19-åringen och mig (som blev i stan, för vi ska vara valfunktionärer).

Efter frukost googlade jag felkoden och bruksanvisningen för diskmaskinen. Först lossade och putsade jag silen (det hade jag ju ändå gjort då och då förut), men enligt instruktioner från bruksanvisningen bände jag sedan också loss avloppspumpens skydd. Och ser man på, där var en plastbit som inte verkade höra hemma där, så jag tog bort den.

Och ser man på igen, sedan fick jag tillbaka alla bitar på rätt plats - och diskmaskinen fungerade glatt! Och jag är både glad och ganska häpen att jag faktiskt lyckades fixa det själv.