Påsklovet tog slut, och vi återvände till stan, och äventyrarna kom glada och belåtna hem från Rio. Sedan har vi jobbat på som vanligt och känt oss ovanligt trötta på kvällarna (verkar också vara vanligt just nu, kanske det ligger något i det där med vårtrötthet?). Men nu har vi kommit igång igen, och äntligen kunnat sätta igång med vår gård i stan!
Maken bygger terrass, och jag är mycket imponerad av att han kan göra sådant - och få allt rakt och plant och stadigt.
Jag hjälper till med enklare saker, som att såga av ett för högt rör till en regnvattenbrunn. Hundarna övervakar vårt arbete och skäller på alla som går förbi (trettonåringen och jag smällde upp ett provisoriskt staket förra veckan, så de kan göra oss sällskap när vi fixar på gården).
Nittonåringen sådde ängsblommor på den sluttande delen av gården. Förhoppningen är att där ska bli en äng som är låg och blommande, som man inte behöver klippa och som lockar till sig fjärilar och humlor. Vi får se hur det går.
Idag kom vi också överens med en byggarfarbror att de ska fixa en låg mur på andra sidan, mot garaget, och ge offert på en trappa till vår ytterdörr. Så roligt och skönt att vi nu är i fixa till-fasen, och inte längre i riva upp allt-fasen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar