Förkyld

 

Tack vare pandemirestriktionerna och de nya vanorna har man ju inte varit sjuk på många år (förutom just covid, då), men nu var det plötsligt dags! För mig och majoriteten av Finlands övriga befolkning, känns det som. Maken och 19-åringen har varit sjuka, och jag har känt mig aningen hängig i några dagar. I morse var jag nog på väg till kontoret som vanligt, när jag efter hundpromenaden kände att det kanske ändå är bättre att jobba hemifrån idag. Och vilken tur att jag blev hemma! Detta nysande, hostande, snorande och ständigt återkommande behov av att lägga mig ner skulle inte passa riktigt bra i ett öppet kontor. Man har glömt hur det var.

Men ja, hemma går det fint att sköta de mest akuta jobbgrejorna liggande på soffan och däremellan kolla på den fascinerande serien Pilsnerraggarna. 

För övrigt har vi varit på jubileumssitz i Åbo och firat vår äldstings examen. Veckan har varit en skärpsam vardagsvecka med jobb, hobbyn, hundpromenader och ordentligt lagade middagar varje dag. Och inkommande veckoslut ska vi låta trimma hundarna, stänga Kimito-lande för säsongen och tillbringa söndagen på handbollscup. Hur bra som helst.

(För)Rådhuset

 

Aningen matta efter gårdagens mycket trevliga kräftskiva satte vi igång med skjulbyggandet på förmiddagen. Vädret var härligt och de båda äldsta döttrarna hjälpte till med pusslet. 

Vi letade ganska länge efter ett skjul som skulle passa in i husets funkis-stil, och det var inte det lättaste. Vi kollade först på byggsatser i trä, men de som inte var jättedyra var av ganska svagt material och hade detaljer som inte passade in - snickarglädje, mansardtak eller annat. Maken är händig och ett tag tänkte han planera, såga och bygga allt själv, men när han kollade noggrannare verkade både materialkostnaden och tidsåtgången bli ganska saftig. Till sist fastnade vi, litet till vår egen överraskning, för en byggsats i komposit. 

Det var som att skruva ihop en jättemöbel från IKEA. Bitarna var tydligt märkta och bara man läste bruksansvisningen noggrant gick det ganska enkelt. Ibland behövde man vara två personer, och jag ryckte in ibland när döttrarna hade åkt hem, men det mesta byggde nog maken.

Medan jag bland annat fixade denna plätt - området som grävskopan inte hade kommit åt. Här växte en ojämn och ganska stor gran och en kryptall, och jag sågade ner dem och grävde bort stubbarna. Till sist bredde jag ny mull över allt och sådde gräs- och klöverfrö. Plankan och stödet är provisoriska tills gräset har grott, så allt inte sköljs ner om det kommer en störtskur.

Och på eftermiddagen var skjulet klart! Så snyggt och passar med vårt hus, vi är jättenöjda. Nu återstår att inreda med hyllor, bära in allt som ska sparas och föra bort allt bråte. Blir toppen.

Och till sist täpptes ett smithål till. Taxen kollar om han verkligen inte kommer ut den här vägen längre - alldeles nyss gick det ju!

Dagliga övningar

 

Varje vardag har följt samma mönster hos oss under de sensate veckorna. Först vanligt jobb, sedan middag, sedan fixande på gården någon timme, sedan kvällspromenad med hundarna. Det senaste projektet är skjulet som ska komma bredvid vårt hus. Vi har haft ont ont om förvaringsutrymme ända sedan vi flyttade in här för 13 år sedan, och det blir härligt att få en egen plats för gräsklippare, grill, trädgårdsredskap och annat skrymmande.

Första skedet var att jämna ut marken och täcka den med täckduk, och täcka täckduken med fint grus. 

Sedan återanvände vi de gamla plattorna som sparats under gårdsrenoveringen och byggde grunden. Plattorna väger som attan och vi har flyttat dem av och an ett antal gånger under renoveringens framfart, och man börjar faktiskt kanske märka att man kroppsarbetat en del de senaste veckorna - det kändes som om det gick mycket lättare att bära dem nu.

Imorgon ska vi hämta skjulet, och på söndag tänkte vi bygga ihop det. Men först blir det handbollsmatcher och en kräftskiva hos oss!