Ingen sol här, minsann

 

Sent på torsdag kväll (maken hade en jobbmiddag) packade vi in sakerna, hundarna, de två yngsta barnen och oss och åkte till lande. Vi kom fram först 23-tiden, men mommo hade varit och skruvar upp värmen så det var varmt och mysigt inomhus. På fredag distansjobbade vi, men så skönt att komma ut redan på torsdag - veckoslutet känns jättelångt.

Vädret är helt förfärligt, någon plusgrad, regn och glansis på gård och vägar. Men för övrigt går det ingen nöd på oss. Vi har varit på utfärd till Chappe och Mörby gård (där kossorna ovan bor) ätit gott, läst, tittat på film och sovit länge.

Blå timmen igår - numera först närmare klockan sex. Idag var vädret aningen bättre (inget regn), och vi tog en lång promenad innan lunch. Snart styr vi mot stan igen, och makens julklapp till alla barn, middag på en nepalesisk restaurang.

Veckan i solen

 

Semesterveckan blev mycket lugn och avkopplande, helt enligt plan. Vi började varje morgon med en promenad längs stranden med mamma, medan ungdomarna långsamt vaknade. Sedan kom vi tillbaka med färskt bröd och åt frukost i morgonsolen på balkongen. Efter frukost gick vi oftast ner till poolområdet för några timmar, innan det blev dags att börja tänka på lunchen.

Man åker ju kanske inte till Kanarieöarna för maten, men tack vare litet aktiv googling lyckades vi oftast äta riktigt gott. Här läckra tapas (och sangria, som jag tyckte mycket mer om än jag trodde).

Stranden vid vårt hotell var inte riktigt lämpad för stillsamma simturer, men däremot tydligen utmärkt för vågsurfing.

Vi tillbringade många timmar med att titta på surfarna, medan vi promenerade längs strandpromenaden, åt på någon av restaurangerna vid stranden eller bara satte oss ner en stund. Roligt att följa med både de skickliga och nybörjarna. 

Några gånger spelade vi minigolf. Alla var ungefär jämnstarka (= jämnt dåliga), så vinnaren varierade. Däremot vann mommo varje gång vi spelade kort, tror jag.

Det var saltvatten i poolerna på vårt hotell, och det var mycket behagligt att simma i. Men inget slår nog ändå att simma i havet.

Playa de las Americas är absolut en renodlad turistort utan desto mera själ. Men det är välfungerande, trevligt, fotgängarvänligt, livligt och väldigt välskött. Man ser inget skräp eller smuts. Två morgonar såg vi palmskötaren, som med hjälp av specialskor med en slags spiraler av metall som slogs runt stammen klättrade upp och skar av torra blad. Vilket jobb!

Sista morgonpromenaden, innan man fick återgå till morgonpromenader i mörker, kyla och halka. 

Det var en fin resa, alla tre generationer var väldigt nöjda. Och jag undrar om jag har missuppfattat något eller om vi har haft tur - jag trodde att vädret i februari kunde vara svalt och ostadigt också på Teneriffa. Men åtminstone de två gånger vi har testat har det varit bra, denna gång helt fantastiskt. Vi såg bara några små molntussar på hela veckan och behövde inte tröja ens på kvällarna. 

Vi gör den här resan till en tradition, tyckte fjortonåringen, och jag kan ju inte påstå att jag är helt emot den idén.

På semester

 

Igår kom vi fram, några timmar senare än beräknat - det var så stark motvind så planet måste mellanlanda för att tankas! Det var nog första gången det har hänt, faktiskt första gången jag ens har hört talas om något sådant, men det var ju bara att säga jaha jaha och låta flygpersonalen sköta sitt jobb. Och ett par timmars försening gör ju ingenting.

Igår och idag har vi gjort mycket litet, främst njutit av det fantastiska vädret, poolen, strandpromenaden och utsikten - och promenerat många kilometer. Härligt. 

Hej hej, februari!

 

I går på morgonen, när jag gick till vallokalen där jag skulle vara funktionär under presidentvalet, var det så här vackert och totalt folktomt i vår lilla stad (och kallt). Nog är de ju skönt när man tydligt märker att dagarna blir längre och ljusare.

Nu ska jag jobba litet till, men sedan inleds en veckas semester. Och inte nog med det, vi ska dessutom resa till värmen! Ska bli härligt.

Som förberedelse inför resan putsade jag mina vita skor med bikarbonat och tandborste härom dagen. Man blandar bikarbonat och litet vatten till en pasta, breder den på i synnerhet sulan, skrubbar, väntar ett litet tag och sköljer sedan bort den.

Tillfredsställande resultat med mycket liten ansträngning. Med litet större ansträngning skulle resultatet antagligen bli fantastiskt (men good enough är ju för det mesta min melodi).

Och till sist en orelaterad bild på hundarna, bröderna och kompisarna, som njuter i en solfläck.