Veckan i solen

 

Semesterveckan blev mycket lugn och avkopplande, helt enligt plan. Vi började varje morgon med en promenad längs stranden med mamma, medan ungdomarna långsamt vaknade. Sedan kom vi tillbaka med färskt bröd och åt frukost i morgonsolen på balkongen. Efter frukost gick vi oftast ner till poolområdet för några timmar, innan det blev dags att börja tänka på lunchen.

Man åker ju kanske inte till Kanarieöarna för maten, men tack vare litet aktiv googling lyckades vi oftast äta riktigt gott. Här läckra tapas (och sangria, som jag tyckte mycket mer om än jag trodde).

Stranden vid vårt hotell var inte riktigt lämpad för stillsamma simturer, men däremot tydligen utmärkt för vågsurfing.

Vi tillbringade många timmar med att titta på surfarna, medan vi promenerade längs strandpromenaden, åt på någon av restaurangerna vid stranden eller bara satte oss ner en stund. Roligt att följa med både de skickliga och nybörjarna. 

Några gånger spelade vi minigolf. Alla var ungefär jämnstarka (= jämnt dåliga), så vinnaren varierade. Däremot vann mommo varje gång vi spelade kort, tror jag.

Det var saltvatten i poolerna på vårt hotell, och det var mycket behagligt att simma i. Men inget slår nog ändå att simma i havet.

Playa de las Americas är absolut en renodlad turistort utan desto mera själ. Men det är välfungerande, trevligt, fotgängarvänligt, livligt och väldigt välskött. Man ser inget skräp eller smuts. Två morgonar såg vi palmskötaren, som med hjälp av specialskor med en slags spiraler av metall som slogs runt stammen klättrade upp och skar av torra blad. Vilket jobb!

Sista morgonpromenaden, innan man fick återgå till morgonpromenader i mörker, kyla och halka. 

Det var en fin resa, alla tre generationer var väldigt nöjda. Och jag undrar om jag har missuppfattat något eller om vi har haft tur - jag trodde att vädret i februari kunde vara svalt och ostadigt också på Teneriffa. Men åtminstone de två gånger vi har testat har det varit bra, denna gång helt fantastiskt. Vi såg bara några små molntussar på hela veckan och behövde inte tröja ens på kvällarna. 

Vi gör den här resan till en tradition, tyckte fjortonåringen, och jag kan ju inte påstå att jag är helt emot den idén.