Oktobervecka

 

Helg på Kimito, i stugan som kanske gör sig allra bäst på hösten. Vädret har bjudit på allt - nattfrost, ösregn, blåst, sol och blå himmel. Man sover så gott när det är beckmörkt, knäpptyst och på gränsen till kallt (så länge man lyckas hålla alla kroppsdelar under täcket), morgonkaffet smakar extra bra i stugköket och promenaderna är extra fina på lande.

Fint - och dramatiskt - ösregn på morotvägen på väg ut.

På vägen hämtade vi fönstren, som snickaren nu var klar med. Han verkar ha gjort ett mycket bra jobb, de är så fina. Nu ska maken måla karmarna innan vi kan sätta in dem igen.

För en vecka sedan, förra söndagen, hade vi talkodag på andra lande. Tre döttrar kom med, och med gemensamma krafter fick vi allt det viktiga fixade på bara några timmar. Bastun och bastukammaren städad, bryggan upplyft, alla utemöbler in i skydd, utekrukorna tömda, fönstren tvättade... och dessutom hann vi äta gott tillsammans och plocka litet trattkantareller. Fin dag.

På måndagen vaknade jag förkyld, och det har hållit i sig hela veckan. Jag har inte varit så sjuk att jag måste sjukskriva mig, men definitivt inte heller i skick att åka in till kontoret - och i sådana här fall är ju nog det flexibla distansarbetet helt perfekt. Fredagen var den enda dagen jag var på kontoret, och idag känner jag mig helt frisk (ja, utom hosta). På tiden! 

Ikväll ska mommo, minstingen och jag ta båten över till Stockholm och tillbringa några dagar där. Femtonåringen har höstlov, jag tar en semesterdag och kan jobba en del på distans. Blir trevligt!