Vilken vecka!

 

Sista hela dagen ville flickorna tillbringa på standen (helt otroligt vilken tur med vädret vi hade!). Maken och jag började med att promenera runt i "hembyn" Antibes, och åt sedan lunch på torget. Jag tog en avokadotoast med mozzarella, salami, pesto och tomater, vilket ju litet kändes som alla ingredienser på en gång - men var supergott.

På eftermiddagen tog vi en sväng till Cannes igen (så bra, det där tåget), vandrade omkring och besökte sedan en takterrass, som faktiskt inte görs rättvisa av det här dåliga fotot. Solsken, fantastisk utsikt och bekväma soffor (och priser som gör att man nog bara tar en drink - men det räcker ju bra för upplevelsen). 

Och så blev det dags att packa ihop, sova sista natten i lägenheten och promenera till hamnen i soluppgången - taxin plockade upp oss klockan sju.

Vägen till flygfältet, liksom flygresan hem, gick snabbt och smidigt. Vilken semestervecka det var! Tio poäng av tio. 

Nice till Villefranche-sur-Mer

 

På fredagen kände vi igen för litet naturstigar längs kusten, så vi tog tåget till Nice och promenerade förbi Port Lympia mot havet. Restaurang Le Plongeoir lockade oss - tänk att bygga en restaurang så här! - men vi stod emot frestelsen och gick vidare.

Vi hittade ner till Sentier du Littoral. Säga vad man vill om franska Rivieran, men promenadstigar är de nog bara bäst på. Så vackra, och det finns så många.

Titta bara på himlen, på havet, på klipprona och på stigen! Efter att ha gått i kanske en timme måste man klättra upp för 250 trappsteg, för då kommer något palats som tydligen har strandtomt. 

Men det gör inte så mycket, för då kommer man till en butik där man kan köpa mellanmål - som man kan avnjuta på väg ner igen (efter palatset).

Sedan ändrar promenaden karaktär, underlaget blir mer som en stig istället för en byggd kullerstensgata. Men lika vackert är det.

Precis före två, när de slutar servera lunch, kom vi fram till Villefranche-sur- Mer och satte oss på en restaurangterrass - hungriga, törstiga, svettiga och lyckliga.

Efter lunch och glass promenerade vi runt i den vackra staden, innan vi tog tåget till Cannes för en sväng på stan och en pizza. Och tåget hem igen, såklart. Vi hade köpt en veckobiljett som kunde användas på tåg och buss, och det fungerade alldeles ypperligt. Tågen går ofta och utan strul. 

Arbetsdag

 

På torsdagen hade jag arbetsdag. Det kom sig av nöden, för mina semesterdagar tog slut, men fungerade faktiskt utmärkt. Tre dagar gick bra att vara helt ledig, då jag kunde säga att jag är tillbaka på torsdag, och på torsdagen hade jag lagom med jobb för att fylla en arbetsdag - medan maken och flickorna åkte till Nice. På eftermiddagen gick jag ut, köpte en kaffe och avnjöt den med utsikt över hamnen. Ingen dålig paus.

På kvällen åkte vi med maken till Jean les Pins (tonåringarna var ännu i Nice) och tog en drink på en trivsam strandservering. Restaurangen som vi hade kollat in på förhand visade sig vara stängd av okänd anledning, men denna lilla motgång fick ett lyckligt slut när vi i stället gick in på en helt annan, slumpmässigt vald restaurang och åt den bästa middagen på hela resan.  

Ventimiglia och Menton

 

Efter frukosten på onsdag tog vi tåget så långt österut som det gick med vår biljett, till Ventimiglia på italienska sidan. Där fanns också många fina yachter i den vackert runda hamnen.

Och roliga statyer, som denna glada ko (?).

Efter visst yrande (de verkar inte vara så bra på skyltning överlag här, och på italienska sidan var det kanske ännu snäppet värre) hittade vi en väg - en bilväg! - upp på berget och in i gamla stan. Den var en riktig labyrint, men en vacker sådan, och så småningom hittade vi faktiskt fram till ett torg där det faktiskt fanns en liten krog där vi faktiskt fick utmärkta pizzor och sardiner.

På nervägen hittade vi sedan den riktiga promenadvägen, som var mycket trevligare att gå. När vi kom ut i "nya staden" igen visade det sig att vi borde ha förstått att gå förbi en krog, bakom deras soptunnor och in längs med muren för att hitta gångvägen. Solklart.

I den nyare delen av staden hittade tonåringarna sedan en butik med de perfekta stövlarna, som de hade varit på jakt efter hela tiden, så lyckan var stor. 

På hemvägen stannade vi i Menton, där vi gick omkring ett tag och åt middag innan vi åkte hem - men jag tog uppenbarligen bara en bild, på ett fint påskdekorerat palats.

Shoppingdag med begränsad framgång

 

Så här ser det ut på morgonen, när man slår upp fönsterluckorna i vår lägenhet.

Och så här när man promenerar till bageriet efter frukostbröd.

Idag ville tonåringarna gå i butiker, och vi tänkte inte ställa hinder i vägen. Efter frukosten gick de för att utforska second hand-butikerna i Antibes, och vi begav oss till hamnen och promenerade iväg med sikte på Fort Carré. 

Vad enorm den hamnen är! Vi promenerade och promenerade, och när vi närmade oss fortet såg vi ett café och slog oss ner för en paus. Det blåste ganska hårt, och när man gick var man glad för sin tröja, men på caféet blev vi placerade i lä i solskenet, i bekväma stolar med ryggen mot en vägg - och det var så varmt och skönt och fantastiskt att vi blev sittande där en lång stund.

Så småningom tog vi oss i kragen igen och gick fram till fortet. Det råkade vara stängt (för lunchpaus?) just när vi kom fram, men det gjorde nog inget, jag vet inte om vi skulle ha varit så intresserade av att gå in i alla fall. Men fint att titta på det från utsidan!

Vi sammanstrålade med flickorna för lunch, och gick sedan till Picassomuseet. Vi hade försökt komma in där flera gånger under vår förra resa, men kön var alltid så lång - men nu kom vi dit precis när det öppnade och kom in nästan direkt.

Nog är de ju roliga, hans målningar - man förstår nog varför han blev känd. Den här är så glad, sa jag till maken när vi tittade på den, och så visade den sig heta Livsglädje (Joie de Vivre). Just det.

Och den här mannen då? Är han nöjd och belåten?

Inget fel på terrassen heller. Eller Medelhavets färg.

På eftermiddagen tog jag ännu tåg och buss till ett köpcentrum med flickorna. Maken var inte så jätteintresserad, så han stannade i Antibes. Liksom under dagen var shoppinglyckan rätt begränsad - men humöret är gott ändå. Här finns inget att klaga på. 

Eze

 

Efter att ha sovit synnerligen gott steg vi upp och gick till vårt närmaste bageri - kanske 50 meter bort - och köpte baguetter och pain au chocolate. Det hör nog till de fräsmta semesterdekadenserna i Frankrike - att det alltid finns ett bageri i samma kvarter, som alltid öppnar tidigt på morgonen. 

Efter frukosten tog vi tåget till Eze sur Mer, och vandrade upp för Nietzshes stig till bergsbyn Eze. Det är en fyra kilometer lång stig med en stigning på 400 meter, så man fick nog upp värmen i solen. Utsikten var inte så illa heller.

I Eze åt vi lunch, och promenerade sedan omkring i den vackra medeltidsbyn ett slag. Sedan tog vi oss till parfymfabriken Fragonard och gick en guidad tur. 

Ner ville vi inte längre gå, så vi tog en taxi till Saint-Jean-Cap-Ferrat och tog ytterligare en promenad där. När vi sedan skulle tillbaka "hem" fick vi oss en liten överraskning - tåget var så fullproppat att vi faktiskt inte lyckades klämma oss in. När nästa tåg kom, en kvart senare och nästan lika fullproppat, var vi bättre förberedda och väntade utanför sista vagnen. Men kraft knuffade vi in oss och stod sedan som sardiner i ett par hållplatser, tills en stor del av passagerarna steg av i Nice. 

Det blev en sen middag i lägenheten, kvällspromenad för tonåringarna och återigen inga problem att somna.

Rivieraliv

 

Årets andra semestervecka kom ganska snart efter den första för min del, den här gången. I morse startade vi hemifrån vid den orimliga tiden 02.55 (eftersom det var just i natt det bytte till sommartid). Planet gick 6.10, och innan jag somnade hann jag njuta av soluppgången över Helsingfors.

Tre timmar senare såg jag resmålet - Antibes - genom flygplansfönstret. Vi landade i Nice, fick snabbt vårt bagage och tog sedan spårvagn och tåg till Antibes. Den här gången har vi hyrt en liten lägenhet, som ligger perfekt beläget i Antibes gamla stad. Med på resan är, förutom maken och jag, minstingen och hennes kompis. 

Efter att ha lämnat våra väskor - och lyckligtvis bestämt oss för att byta jeansen mot shorts - vandrade vi runt Cap d'Antibes. De är nog helt otroliga, strandpromenadvägarna här.

Vackert, vackert och oftast ganska lätt att gå (men man ska nog se sig för och inte snubbla, på många ställen sticker kantiga stenar elakt upp).

Ibland går man över steniga och taggiga ökenlandskap, ibland är det riktigt grönt och doftar gott.

Vädret blev oväntat fint! Soligt och varmt. Och i morgon lovar de ännu bättre.

Nu har vi ätit middag i lägenheten och maken och jag pausar i soffan efter 25 000 steg under dagen, medan tonåringarna ännu gav sig ut för att ta sig en titt på solnedgången och yachterna i hamnen. Ska väl tro att vi alla kommer att sova gott inatt.