Att göra en lykta av en pumpa

Idag har jag fixat mitt livs första halloween-pumpa-lykta. Det var roligt, enkelt (men skärandet i det förvånansvärt hårda skalet är nog inget för barn) och gick snabbt. Se här:

Först skär man av toppen (svåraste skedet då man inte kan hålla emot inifrån). Vänligen bortse från spagetti-middagen i bakgrunden, som Tove Jansson sa (ungefär) ska man skynda sig så länge man har lust.

Den ska bli mer eller mindre konformad, så locket hålls på plats sedan. Sedan gröper man ut innehållet med en sked.

Sedan ritar man dit ansiktet och skär ut det. Och in med ett ljus. Färdigt!

Sedan sticker en hund sin stora nos i vägen då man ska fota.

Men till sist blir det så här fint!

En dekoration till

Sexåringens bidrag till Halloween-dekorationerna.

Nytänkande

Ettåringen är mera kreativ än jag när det gäller sopborstens och -skyffelns förvaringsplats.

Välkomna tillbaka!

Som alla med småbarn vet försvinner deras tuttar mystiskt men regelbundet. Idag återfanns dock två, tack vare regnet. Den ena trillade ner ur något skrymsle i balkongvagnen när jag tog in sovsäcken som hade blivit fuktig, och den andra hittades i sexåringens ena gummistövel.

Veckoslutsprogram

Det här veckoslutet har jag, förutom det vanliga housewifestöket, hunnit:

• med berått mod åka med alla fyra barn till ett köpcentrum mitt i fredagsrusningen
• fredagsmysa med familjen
• ha en välbehövlig sovmorgon
• jobba en stund
• promenera ett par timmar med maken, hunden och några barn i strålande höstväder
• vara på dammiddag hos svägerskan alldeles utan barn
• åka hem med en finlandssvensk taxichaufför
• äta lunch med en vänfamilj
• gå på välgörenhetskonsert

Maken har dessutom:

• tillbringat kvällen jag var borta med sju flickor - fyra egna och tre gäster
• bytt till vinterdäck på båda bilarna
• sågat upp björkstockarna

Ettåringen har:

• fått tag på (och sedan fått smak för) sitt livs första marmeladkula

Ett närapå perfekt veckoslut, alltså!

Dekoration

Detta är vad vi hittills har åstadkommit i fråga om Halloween-dekorationer. Ettåringen är mycket förtjust i herr Spöke och säger artigt Buu när vi passerar honom.

Något privatliv

Jag håller hårt på min rätt att få gå ensam på toaletten, också under småbarnstiden, och stänger alltså dörren. Detta resulterar numera i att ettåringen står utanför och bankar och skriker medan jag är där. Å andra sidan, när jag kommer ut igen lyser hon upp i ett strålande leende och säger Kuckuu!