Att göra en lykta av en pumpa

Idag har jag fixat mitt livs första halloween-pumpa-lykta. Det var roligt, enkelt (men skärandet i det förvånansvärt hårda skalet är nog inget för barn) och gick snabbt. Se här:

Först skär man av toppen (svåraste skedet då man inte kan hålla emot inifrån). Vänligen bortse från spagetti-middagen i bakgrunden, som Tove Jansson sa (ungefär) ska man skynda sig så länge man har lust.

Den ska bli mer eller mindre konformad, så locket hålls på plats sedan. Sedan gröper man ut innehållet med en sked.

Sedan ritar man dit ansiktet och skär ut det. Och in med ett ljus. Färdigt!

Sedan sticker en hund sin stora nos i vägen då man ska fota.

Men till sist blir det så här fint!

En dekoration till

Sexåringens bidrag till Halloween-dekorationerna.

Nytänkande

Ettåringen är mera kreativ än jag när det gäller sopborstens och -skyffelns förvaringsplats.

Välkomna tillbaka!

Som alla med småbarn vet försvinner deras tuttar mystiskt men regelbundet. Idag återfanns dock två, tack vare regnet. Den ena trillade ner ur något skrymsle i balkongvagnen när jag tog in sovsäcken som hade blivit fuktig, och den andra hittades i sexåringens ena gummistövel.

Veckoslutsprogram

Det här veckoslutet har jag, förutom det vanliga housewifestöket, hunnit:

• med berått mod åka med alla fyra barn till ett köpcentrum mitt i fredagsrusningen
• fredagsmysa med familjen
• ha en välbehövlig sovmorgon
• jobba en stund
• promenera ett par timmar med maken, hunden och några barn i strålande höstväder
• vara på dammiddag hos svägerskan alldeles utan barn
• åka hem med en finlandssvensk taxichaufför
• äta lunch med en vänfamilj
• gå på välgörenhetskonsert

Maken har dessutom:

• tillbringat kvällen jag var borta med sju flickor - fyra egna och tre gäster
• bytt till vinterdäck på båda bilarna
• sågat upp björkstockarna

Ettåringen har:

• fått tag på (och sedan fått smak för) sitt livs första marmeladkula

Ett närapå perfekt veckoslut, alltså!

Dekoration

Detta är vad vi hittills har åstadkommit i fråga om Halloween-dekorationer. Ettåringen är mycket förtjust i herr Spöke och säger artigt Buu när vi passerar honom.

Något privatliv

Jag håller hårt på min rätt att få gå ensam på toaletten, också under småbarnstiden, och stänger alltså dörren. Detta resulterar numera i att ettåringen står utanför och bankar och skriker medan jag är där. Å andra sidan, när jag kommer ut igen lyser hon upp i ett strålande leende och säger Kuckuu!

Vardagslyx

Maken och jag har en tid retat oss på våra tunna, platta täcken, och i går kom jag mig äntligen för att åka till Det Stora Möbelvaruhuset och inhandla två MYSA.

Vilken vardagslyx att lägga sig under det tjocka, fluffiga, varma täcket! Det gjorde till och med de tre vakna timmarna i natt, tillsammans med ettåringen som tydligen har för mycket på gång i sitt liv för att kunna sova, till en rätt mysig stund. Jag tror minsann vi ska byta täcken oftare än vart 15:e år i fortsättningen.

Läxläsning

Igår hade tolvåringen två kompisar på besök. De körde rally på TV-spelet och läste på finskan - samtidigt. Två flickor tävlade mot varann och den tredje läste upp ord: "kaffekokare?" "kapa av?". De två som spelade körde för allt vad tygen höll och ropade "kahvinkeitin!" "katkaista!". Och så bytte de roller.

Flickor kan faktiskt göra två saker på en gång, replikerade en av dem när jag något road kommenterade deras kreativa läxläsning.

Säsongavslutning

På veckoslutet stängde vi sommarstugan för i år. Båten togs upp, köksskåpen tömdes, alla lakan och handdukar packades ihop och plockades med, utemöblerna togs in, buskarna och rabarbern gödslades. Dessutom hann vi plocka enorma mängder trattkantareller på två korta skogspromenader, göra en utfärd till en närliggande simhall och äta pizza på den lokala krogen.

På väg hem i mörkret noterade tioåringen att "Mamma, allt ser helt 2D ut när man lyser på det med billyktorna". När jag var liten skulle jag nog ha sagt platt.

Dagens höjdare

Ettåringen äter gröt och tittar på sin sjungande nalle-leksak. Hon öppnar munnen och jag lassar in en sked gröt. Men orsaken till att hon öppnade munnen råkade den här gången vara att hon inledde en nysning. Det finns väldigt många skrymslen att putsa på just den här leksaken.

Handla mat med gänget

Skolelevernas höstlov började idag, men maken jobbar ännu idag så vi är hemma med flickorna. Kylskåp och skafferi gapade tomma, tolvåringen behövde leggings och sexåringen nya skosnören, så jag tänkte att det kunde vara en trevlig utfärd att åka till en stor butik med tre av flickorna (tioåringen var hos en kompis) och handla allt. Hur kan jag ha så kort minne? Det är ALDRIG trevligt att storhandla med ettåringen.

Efter en minut blir hon uttråkad där hon sitter i kundvagnen och börjar skrika. Och det är inga små missnöjda pip när det gäller henne, hon skriker så det slår lock för öronen och alla i närheten vänder sig om. Hon ger inte upp så snabbt, men så småningom inser hon att jag inte kommer att ta upp henne i famnen och slutar skrika. Istället börjar hon stiga upp i vagnen och vingla. Hon slänger sin tutt så långt hon kan. Hon sträcker sig bakåt och tar varor från vagnen och biter i dem eller slänger ner dem på golvet. Hon sträcker sig åt sidan, tar grejor från hyllorna och gör likadant. Efter en timme är man ganska mör.

Tolvåringen hittade dock vad hon behövde och lyckades handla helt på egen hand, på finska. Och sexåringen är så lycklig över sina skosnören, som inte är vanliga som man knyter utan gummiband som man spänner med någon sorts klämma. Och nu är kylskåp och skafferi fulla och lill-monstret sover på balkongen (och transformerades förstås genast till ängel). Så slutet gott allting gott. Men kvartersbutiken med hemkörning, förlåt mitt snedsteg. Jag är tillbaka nästa vecka igen!

Dagens milstolpar

1. Ettåringen har lärt sig gå. 5-10 steg innan hon dimper ner på rumpan.
2. Jag fick skrapa bilrutorna för första gången i år.

Hurra! Åtminstone för nummer 1.

Kroppsform

Ettåringen fick sitt första par jeans igår. Sexåringen var med och handlade och tyckte att de var så fina att hon också kunde tänka sig att ha ett par likadana.

Jag: Men det går inte, titta hurdan form de har. De är gjorda för en blöjrumpa, de är alldeles för breda för dig.
Hon: Men hur mycket jag än äter blir jag bara längre och längre och inte tjockare!

Det problemet försvinner i alla fall när man blir vuxen.

Päron- eller äppelform. Spingliga sexåringen är enligt maken närmast formad som ett tallbarr.

Hund-semester

Hunden var på semester på egen hand över veckoslutet. Snälla grannarna, tidigare taxägare, ville låna honom och tog honom med till sin holme. Det var en win-win-win-situation - de fick ha hund igen ett veckoslut, vi fick ett ledigare veckoslut och framför allt fick hunden springa lös och jaga sork i två dagar. När de kom fram lär han ha sprungit omkring i fem timmar innan han hade ro att komma in och vila sig en liten stund.

Och igår låg han helt avsvimmad och tog igen sig efter helgen.

Ett steg vidare i trädgården

Igår kom en man och en maskin och fräste bort stubbar på vår gård. Den här stubben (och tre andra)

såg efter någon timmes arbete och ett genomträngande oljud ut så här

De användbara ytorna på vår gård växte betydligt. Nu får vi kratta, putsa, beställa mull och grus, breda ut och plantera...

Veckans Äntligen-blev-det-gjort

Utrymmet bredvid vår trappa har ända sedan flytten varit en förvaringsplats för flyttlådor som man inte orkat packa upp (av den allra värsta sorten, som innehåller typ en taklampa, fyra odefinierade sladdar, två dvd-filmer, en t-skjorta som sparats som minne, en mapp med gamla betyg, en hundleksak, kylskåpsmagneter, julgransstjärnan och ett par handskar). Med tiden har högen byggts på med tomma resväskor, någon sovsäck, en överlopps tvättkorg och annat smått och gott som inte funnit sin plats.

På onsdagen tog jag tag i eländet och röjde. Sedan väntade del två i projektet: att stuva in saker som sällan används i det förvånansvärt stora, men låga och oregelbundet formade utrymmet under trappan. Ingången är dörren i pygméformat som syns på bilden. Och medan jag kröp ut och in genom luckan, med tunga kartonger, hade jag hela tiden sällskap av grythunden och ettåringen, som båda tyckte att det här var den mest fantastiska lek som jag hade kommit på på hela året.

Men fint blev det ju, till sist.

Oinspirerad shopping

Ettåringen och jag tog en sväng på Galna Dagarna idag. Torsdag brukar vara den lugnaste dagen, men idag vimlade det av folk. Det kändes nästan mera ansträngande än uppiggande, och jag handlade bara vettiga saker som maskindiskmedel och köttfärs. Det mest spännande inköpet var tre pocketböcker åt mig själv. Månne jag har blivit äldre och klokare? Eller också beror ointresset på att jag vet att jag måste dit i morgon igen. De två äldsta döttrarna har med eftertryck framfört att de vill gå och fynda på egen hand. På egen hand betyder i det här fallet att de får gå omkring och titta själva, men måste kolla med mig innan de köper något.

Filosofi

I morse följde jag sexåringen till skolan. Mitt i diskussionen, som dittills bland annat handlat om olika godissorter, vad som kan tänkas röra sig i hundars ärthjärnor och för- och nackdelar med hösten sa hon:

"Mamma, vet du vad jag funderar på ibland? Att hur kan jag vara jag? Och hur kan jag vara här? Det är svårt att förstå."

Det klarnar inte fast man blir vuxen, sa jag.

Kompisar

Man kan inte alltid hålla reda på allt

Igår på kvällen, när jag var borta, inträffade en ny liten hund-incident.

Maken skulle kvällskissa den vilda hunden efter att ha lagt babyn. Han kom ihåg att tända utebelysningen, ta med nycklarna och telefonen, ta ut soppåsen och instruera storasystrarna om vad de ska göra ifall minisyster vaknar och skriker. Väl ute, med kopplet i handen, insåg han att hunden inte fanns i andra ändan. Den lilla detaljen med att kroka fast kopplet i halsbandet hade glömts, och hunden som blivit litet klokare med åren rymmer numera alldeles tyst (förut skällde han vilt medan han sprang).

Efter litet ropande kom hunden glad och nöjd travande längs gatan. Lyckligtvis hade ingen bil/moped/tåg/annat-farligt eller cykel/hund/katt/hare/sork/annat-som-får-taxar-att-sticka vägarna förbi just då.

Dagen före och dagen efter

I helgen var vi på bröllop, maken och jag. Det var ett mycket trevligt bröllop, mycket trevligt att vara på tu man hand för första gången på minst 14 månader och mycket trevligt att få hem flickorna igen dagen efter. Väl värt den något tröttsamma söndagen.

Klippa håret

Samtal igår:

Jag: I morgon ska jag till frissan.
Maken: Varför det?
Jag: För att mitt hår ser ut som en sprängd råtta.
Maken (tittar närmare): Jo, det gör det faktiskt lite.

Så det är nog på tiden.

Litet bättre

En timmes arbete till och sedan var plantorna i marken. På ena sidan om gången.

Den andra sidan kräver också en liten insats. Allra först måste vi bjuda hit några starka karlar.