Man kan inte alltid hålla reda på allt

Igår på kvällen, när jag var borta, inträffade en ny liten hund-incident.

Maken skulle kvällskissa den vilda hunden efter att ha lagt babyn. Han kom ihåg att tända utebelysningen, ta med nycklarna och telefonen, ta ut soppåsen och instruera storasystrarna om vad de ska göra ifall minisyster vaknar och skriker. Väl ute, med kopplet i handen, insåg han att hunden inte fanns i andra ändan. Den lilla detaljen med att kroka fast kopplet i halsbandet hade glömts, och hunden som blivit litet klokare med åren rymmer numera alldeles tyst (förut skällde han vilt medan han sprang).

Efter litet ropande kom hunden glad och nöjd travande längs gatan. Lyckligtvis hade ingen bil/moped/tåg/annat-farligt eller cykel/hund/katt/hare/sork/annat-som-får-taxar-att-sticka vägarna förbi just då.