En plats i solen

I dag var det en efterlängtad premiär - första dagen man kunde (eller snarare ville) sitta en stund i solstolen på balkongen. Visserligen med vinterrocken på men det räknas ändå. Det tar sig, sa pyromanen.

Morgonens ettåringsbus

Som sagt, ettåringen gillar att ta saker hon inte får röra. I morse hade hon fått tag på sjuåringens telefon och när jag närmade mig hörde jag till min fasa hur de svarade "Hätäkeskus" i andra ändan medan ettåringen som vanligt babblade nonsens i sin ända. Hur i hela fridens namn hade hon lyckats få av knapplåset och ta just numret till nödcentralen? Eller finns det färdigt inprogrammerat i Samsungen?

I brottningsmatchen när jag tog telefonen av henne trycktes samtalet av, och jag trodde att saken var klar i och med det, men om några sekunder ringde nödcentralen tillbaka (visste inte att de gjorde det, men det är ju en bra rutin i och för sig). Så jag fick litet generad förklara varför vi hade ringt.

Nya metoder

Ettåringen har kommit på ett nytt, mer avancerat sätt att påminna om sin existens ifall man bestämmer sig för att gå på toaletten ensam, med dörren stängd. I stället för att som förut stå och banka på dörren och skrika släpar hon fram en stol och klättrar upp på den. Sedan sträcker hon sig efter lampknappen (som finns på utsidan) och släcker-tänder-släcker-tänder-släcker-tänder-släcker...

Hänt på Alko

I går råkade jag höra ett samtal på Alko:

- Vilket vin var det nu som Borgström kallade "en succé", frågade en dam.
Den förvirrade expediten hämtade sin finlandssvenska kollega. Damen upprepade sin fråga.
- Ööh, det vet jag faktiskt inte, sa han. Jag har inte läst Borgström.
- Men det borde ni!, sa damen strängt.

Jag tycker som damen. Jobbar man på Alko i en ganska finlandssvensk stad hör det nog till kundservicen att ha koll på Borgströms rekommendationer.

Blivande fotograf?

Ettåringen är helt normal i det avseendet att hon är mycket intresserad av saker hon inte får röra. Just fick hon tag på kameran och lyckades knäppa några bilder. Vad tycker ni, har hon lyckats med kompositionen? Åtminstone är skärpan ganska bra. Och jag är mycket tacksam att hon lyckades låta bli att söndra kameran.

Fixat!

Det var kanske inte bara jag som hade halkat omkring på vår väg i morse. Nu har stadens gubbar varit här och hyvlat, plogat och sandat. Bravo!

Och skit-snön vräker ner igen.

Glashalt

Efter att temperaturen, som ett par dagar legat på plussidan, under natten sjunkit till minus sju kunde man ju ana att det var halt. Men att det var så här halt!

Jag körde sakta och försiktigt i morse, men i första skarpa högerkurvan gled bilen fullständigt utom kontroll tvärs över motsatt fil och in i en snödriva. Tur att ingen annan fanns på vägen, vare sig i bil eller till fots, tur att jag körde så sakta och tur att snövallen fanns där. På andra sidan finns nämligen en brant sluttning, ett dike och en skogsglänta kanske en meter under vägens nivå. Det skulle ha blivit en snygg räddningsoperation att få upp vår stora, tunga bil därifrån. Nu tog snön mjukt emot så bilen inte fick en skråma (och ingen i bilen heller, förstås), och det var bara att fortsätta ännu försiktigare än förut.

Och när vi promenerade till parken halkade HUNDEN! Två gånger gled båda frambenen så han snopet landade på hakan. Det har jag aldrig sett förut. Skulle tro att första hjälp-stationerna har fullt upp idag.

Dilemma

Elvaåringen handlar sällan någonting och har största delen av sina månadspengar sparade på sitt konto. Nu har hon dock en tid talat om en ny telefon, och igår beklagade hon att hon just har haft födelsedag och att det är så långt till julen då hon kan önska sig något igen.

Jag: Men du har ju faktiskt ganska mycket pengar själv.
Hon: Tycker du att jag ska köpa en telefon?
Jag: Det sa jag inte, jag menar bara att om du verkligen verkligen vill ha något så har du möjlighet att köpa det för dina egna pengar.
Hon: Men jag vet inte. Jag har ju inte sett allt här i världen - tänk om jag köper något och så ser jag senare något som jag ännu hellre vill ha?

Nå det är ju just det.

På allmän begäran

Semlor till kvällsmat!

Flygplanstoalett

Ett tips till dig som flyger med blöjbarn som inte mera äter bara mjölk:

Ifall ditt barn - rent hypotetiskt - skulle göra nummer två i flyget, gå då inte till toaletten med bara en blöja under armen med tanken att skölja den lilla baken under kranen. Toaletten är nämligen så trång, att man bara kan ställa sig på ett sätt: med barnet över vänster arm och vriden till höger. När man väl står så inser man att kranen är av typen som släpper en minimal stråle ifrån sig om man hela tiden håller en spak nere. Eftersom vänster arm är upptagen av barnet måste man försöka både hålla spaken nere och plaska med höger hand. Medan man gör sitt bästa inser man att avloppet också är minimalt och all... smuts blir kvar i handfatet. Efter att ha plaskat hundra gånger med den pyttelilla strålen, medan barnet börjar väga som en valross på vänster arm och ryggen värker i den ovana ställningen, måste man alltså sätta ner barnet, ta en bunt handpapper och putsa handfatet. Sedan klä på barnet och försöka tvätta sina egna händer. Allt detta medan barnet i fråga, stormförtjust över att räckas till allt intressant på det 0,25 kvadratmeter stora utrymmet, flaxar hit och dit och rycker i allt det ser. Och kön växer i flygplansgången.

Tipset är alltså: använd våtservetter.

Teneriffa del III

 Strandliv

Vy över hotellpoolen som också var i flitigt bruk

Och en av resans höjdpunkter, en utfärd till vattenparken Siam Park med häftiga vattenrutschbanor. Här dock en av de mindre, där också ettåringar får rutscha.

Teneriffa del II

 På onsdagen åkte vi på en heldagsutfärd till djurparken. Fantastiska shower, här med späckhuggare (och en massa folk). Ettåringen tyckte att de var litet långsamma och ropade 'oppa! 'oppa! när de var för länge under vattnet.

Sjölejonen, våra favoriter. De är så roliga och fjantiga. Och en i vårt sällskap fick närkontakt och pussar av två av dem.

Det blev varmare och varmare. Här lunch vid stranden på vad som blev vårt favoritcafé - en portion tapas med vitlöksbröd så starka att tolvåringen tyckte de förtjänade ett eget blogginlägg.

Teneriffa del I

De första dagarna var det mycket blåsigt och halvmolnigt. Men härligt att slippa vinterkläderna!

Jättefin minigolfbana med kaktusrabatter och mosaikmurar.

 Ettåringen stortrivdes, men var mest intresserad av vallgravarna.

Promenaden från vårt hotell till stranden eller centrum var ganska lång, men med tanke på den läckra och rikliga maten på hotellet var det lika så bra...

Tillbaka

Nu är vi hemma igen, väldigt nöjda med vår resa. Flygresorna gick bra, utan förseningar (trots små utmaningar med att hålla en ettåring nöjd i famnen i sju timmar i sträck), hotellet var mycket bra (i synnerhet maten!), vädret var ok om än inte strålande i början och ingen blev sjuk.

Snart far vi

Nu börjar här lugna sig, efter ett något hektiskt packande med resfebriga barn, en hjälpsam ettåring och en orolig hund i hasorna. Men nu är väskorna packade, ettåringen sover och hunden hämtas snart av snälla grannarna. Tidigt i morgon startar vi mot Teneriffa. Och nu väntar Melodifestival med de stora barnen och ett glas rött vin, tänkte jag mig. Semestern kan börja!

Bara att sätta igång

I morse (och i natt!) var jag sådär småstressad. Massor av små uppgifter (som att föra barn och hundar till olika ställen, städa upp, gå till banken och butiken, tvätta några maskiner inför resan, steka en rostbiff mm mm) måste bli utförda före klockan två. Tiden verkade något knapp.

Men, som så ofta, var det bara att börja och sedan hålla farten uppe. Nu är allt fixat, rostbiffen kom precis ur ugnen och ännu är det tio minuter tills jag måste ge mig iväg. Och jag hann till och med tömma diskmaskinen.

Kom nu, vår!

Hundstaketet, som på riktigt är 110 cm högt, har inte kunnat stoppa ens ett marsvin sedan november. Smält nu, snö. Det räcker!

Harry Potter-kalas

Matbordet med man-tager-vad-man-haver-dekorationer 

På söndagen hade dotter nummer två sitt elvaårskalas för kompisarna. Det önskade temat var Harry Potter. Alla hade klätt ut sig till någon karaktär ur boken (jag var professor McGonagall och maken husalf i köket), vi åt brittiskt - fish and chips - och tårta, hade frågesport och andra tävlingar med Hogwarts-tema. Tror att barnen hade roligt, födelsedagsbarnet var nöjd i alla fall.

Och de vuxna var inte alls utmattade efteråt! Vilket var bra, för vi fortsatte direkt med besök av brodern bosatt i Stockholm och hans flickvän.

Favorit i repris

Skolbarnen är i skolan. Ettåringen sover. Jag jobbar vid datorn (utom nu då, när jag bloggar). Enda ljudet som hörs är hunden som snarkar i soffan. Kanske jag borde koka en kopp kaffe och njuta av friden.

Att få en ettåring att sitta stilla fem minuter

Om en dryg vecka ska vi flyga i sex timmar. Och äntligen visar ettåringen ett litet intresse för Teletubbies. Hurra!

Risig

Vår Benjaminfikus har drabbats av sin årliga vinterdepression. Bladen bara rasslar ner. Men eftersom vi har varit med förut (jag fick fikusen av maken när vi nyligen hade träffats, och eftersom vi då gick i skola måste det vara 21 år som den har bott hos oss!!!) vet jag att det inte ännu är dags för soptippen. Det gäller bara att ha tålamod, så kommer Benjamin nog igen.

Oemotståndlig

Barbapapa är rund, mysig och kramgo. Det tycker också hunden, som bara vill bita pyttepyttelite. Men Barbapapa-tyget är svårt att lappa, så elvaåringens lilla mjukis har nu fått en ganska tuff look.